Det har funnits ett par spel under åren som har varit väldigt svåra att recensera för egen del. Att koka ner sina åsikter till en ynka siffra är nämligen inte det lättaste alla gånger, och inte blir det enklare såklart när komponenterna inuti en produkt kan fluktuera så otroligt mycket i kvalitet och bidrar till ett splittrat intryck. Spiritfarer från 2020 minns jag som ett sådant exempel då jag fullkomligt älskade konceptet, världen och musiken, men jag fick samtidigt nöja mig att belöna spelet med "endast" 8/10 då den utdragna spelbarheten förstörde helheten på ett annars mästerligt äventyr. Anledningen att jag sedan berättar detta är för att Wo Long: Fallen Dynasty, det nya actionäventyret från Team Ninja, är på samma sätt väldigt svårt att betygsätta. För utvecklarna bakom detta kinesiska fantasy-drama blandar många intressanta beståndsdelar, som väcker liv i en annars överbefolkad spelgenre, med extremt dålig teknik och undermåligt berättade, och tyvärr sjunker dessa eminenta guldkorn till botten på ett frustrerande sätt när de beblandar sig med den ytterst medelmåttiga helheten.
Wo long ger begreppet "ömsom vin, ömsom vatten" ett ansikte.
Efter att ha tillbringat runt 90 minuter tillsammans med Wo Long: Fallen Dynasty så var jag till en början inte alls speciellt imponerad av det jag fick se och uppleva. Grafiken var strykful, världen kändes livlös och stridssystemet påminde mest om en sämre version av Sekiro: Shadows Die Twice där tillsynes underliga tillägg fick mig att klia mig i huvudet lika ofta som jag svor över den initialt höga svårighetsgraden. Det hjälpte mig nämligen inte att jag fastnade på spelets första riktiga boss, och hade jag inte varit tvungen att spela mer för kunna författa den här recensionen är jag osäker på om jag hade fortsatt att stånga mig gul och blå mot denna tillsynes intetsägande och svårslagna granit-väggen som stod i min väg. När min kombattant dock äntligen stupade mot mitt dragna svärd, och jag kände segers sötma skölja över min själ i sann Dark Souls-anda, så ska jag erkänna att det blev betydligt svårare att lägga ner handkontrollen efter det. För Wo Long: Fallen Dynasty lider som sagt av många skönhetsfläckar, men det som finns inuti det givande spelsystemet och det iögonfallande progressionssystemet är trots det tillräckligt bra för att få en att vilja komma tillbaka efter mer, gång på gång.
Progressionssystemet är spännande då du måste balansera din inre Qi-kraft.
I grunden kan man kalla Wo Long för ett Soulslike-äventyr, men till skillnad från From Softwares mästerliga helveteslir så lutar man betydligt mer mot klassiska actionspel där fart och fläkt är ledorden, och formen man använder i sitt recept är dessutom betydligt mer förlåtande än den skållheta kitteln som Miyazakis ogästvänliga mardrömsvärldar är tillagade i. Ja, jag vet att jag säger emot mig själv nu lite grann när jag redan har erkänt att jag tyckte Wo Long: Fallen Dynasty var svårt i början, men denna utmaning handar egentligen mest av att lära sig de olika systemen för att sedan inse när du kan vara offensiv eller när du måste vara mer kalkylerade i din framfart. Majoriteten av Wo Longs innehåll är nämligen inte speciellt svårt, och du kommer inte sättas på prov på samma sätt som i ovannämnda Sekiro eller Playstation 4-klassikern Bloodborne.
Designen är det ofta inget fel på, men det tekniska agerar tyvärr bromskloss allt för ofta.
Det finns dock stunder då Team Ninja tvingar dig att tänka till för att nå framgång, och dessa gånger är för det mesta i form av bossar där du inte bara kan mosa på attack-knappen för att stå som segrare. Den första bossen var som exempel en lektion i att parera inkommande anfall, och då detta är en sådan fundamental del i Wo Longs spelbarhet så förstår jag varför man valde att placera ut detta farthinder direkt efter startgroparna. Alla bossar är dock givetvis inte alls lika svårbemästrade, men de som är bäst är förmodligen de som kräver mer av en som spelare. Ett annat exempel på detta var en hästryttare som inte bara tvingade mig att parera framrusade spjutspetsar, utan han lärde mig även att nyttja magi för att kväva dennes eldförmågor med svalkade is, och när jag fällde denna motståndare var glädjen återigen monumental.
För när dessa system synkas med varandra så är Wo Long ett otroligt givande äventyr som får en att utmana sig själv och träna ens reflexer, men tyvärr så är inte allt man erbjuder lika briljant. För på tal om bossar så finns det ett par som är riktigt usla. Ett exempel på detta var ett stort monster som man bokstavligen talat kunde stå och slå på dess ben tills den föll. Visst, den hoppade upp i luften och slammade till marken emellanåt (med världens i särklass stelaste animation ska tilläggas), men detta krävde bara att man duckade lätt innan det var tillbaka till att banka på mot dess fötter. Till min motståndares försvar så fanns det visserligen en andra fas i striden, men detta handlade mest om att byta ut benen mot magen som måltavla för ens svärdshugg innan man skulle utföra ett så kallat "Fatal Strike" som eliminerade besten på en gång. Jag har sedan inga problem med att man blandar upp svåra strider med enklare duster emellanåt, men detta var verkligen bara en märklig batalj som var över innan den ens hade hunnit börja, och tyvärr var detta inte den enda av det sämre slaget jag utsattes för i min resa mot eftertexterna.
Vissa bosstrider är utmanade och intressanta medans andra är tråkiga och simpla.
Där Woo Long: fallen Dynasty dock är som bäst är i valmöjligheterna man har som spelare. Det finns nämligen flera olika vapenklasser du kan nyttja, och dessa vapen kan sedan ha olika typer av specialattacker och attribut. Du är dock inte låst vid dessa tillägg utan du kan, snudd på närsomhelst, skräddarsy dina tillhyggen för att antingen göra mer skada, ge mer liv eller erbjuda elementära fördelar. Samma sak gäller din rustning, och då du längre fram i spelet kan kontrollera väldigt många olika beståndsdelar i hur du bygger din karaktär så finns här mängder med sätt att bestämma hur man själv vill spela. Att man dessutom kan vara utrustat med två vapen samtidigt (plus ett distansvapen) gör inte saken sämre såklart, och att du därtill kan ta del av vissa paltors förmågor samtidigt som du kan ändra dess estetiska utseende är en dröm för de som vill kunna se ut på ett visst sätt utan att offra statistiska förmåner.
Du kan utnyttja dig av "stealth" för att få överhanden på många av dina motståndare, och det är dessutom tämligen enkelt att smyga sig upp mot dessa fiender då de är blinda likt fladdermöss.
En annan positiv aspekt är bandesignen och variationen hos de olika miljöerna. Team Ninja har visat förut hur grymma de kan vara när det kommer att snickra ihop nivåer i spel som Nioh 2, och även om det kanske inte når hela vägen till de nivåerna i fallet Wo Long: Fallen Dynasty så erbjuder man här ljuvliga slagfält som är en fröjd att utforska. Du kommer nämligen besöka allt från kinesiska tempel till övergivna hamnar och snöklädda berg, och jag älskar framförallt hur en karta kan inleda i ett monsterfyllt fängelse för att sedan utvecklas till ett infiltrationsuppdrag inuti en storslagen herrgård.
Just utforskandet är förövrigt en viktigt beståndsdel i hur du väljer att tackla utmaningen som slungas din väg. För även om din så kallade "level" bestämmer hur stark din karaktär är så gäller det även att stärka din position ute i fältet. Varje nivå har nämligen flera olika positioner som ska hittas och erövras, och dessa används sedan för att balansera styrkeförhållandena mellan dig och dina kombattanter. Du gynnas på så sätt av att kartlägga varenda skrymsle och vrå istället för att storma mot bossen det första du gör. Till en början ska jag erkänna att systemet kändes lite knöligt för sakens skull, men med tiden så har jag lärt mig att uppskatta det väldigt mycket då det både uppmanar en som spelare att utforska samt att man även i spelets slutskede kan känna sig sårbar när man står framför ett slagfältet man ännu inte har erövrat.
Du behöver dessutom inte besegra dessa ogästvänliga områden på egen hand, i alla fall inte om du inte vill. Wo Long: Fallen Dynasty erbjuder nämligen möjlighet att spela ihop med en kompis, och även om vi inte har kunnat testa detta för egen maskin så uppskattar jag möjligheten att kunna leka samuraj tillsammans med en vän. För de som föredrar att lira solo så kan man dessutom tillkalla upp till två bundsförvanter per nivå, och dessa allierade kan öka sin tilltro till ens karaktär genom att kämpa ofta tillsammans, och när man når ett visst band till varandra belönas man med dennes egna utrustning. Det är ett fiffigt sätt att vilja få en att ta med ytterligare en karaktär på sin resa, och även om de sällan är till speciellt mycket nytta när det väl vankas handgemäng så kan de åtminstone hjälpa till med att agera lockbete eller måltavla när det hettar till.
Storyn ger sig själv aldrig chansen att utvecklas till något bra.
Som ni kan läsa så finns det med andra ord en hel del med Wo Long som är värt att upptäcka och lära sig älska, men tyvärr har vi nu kommit till delen av den här recensionen där det vankas en hel del negativitet. För den här kinesiska dynasti ser verkligen inte bra ut ur ett tekniskt perspektiv, och emellanåt har jag undrat om jag kommit över någon gammal version från flera år tillbaka i tiden. För grafiken är acceptabel som bäst, och rent ut sagt usel i sina värsta stunder, och när taskiga ljuseffekter och buggar dessutom adderas till mixen är det svårt att bortse från alla misstag som kryddar detta actionäventyr. Många av texturerna ser som exempel hämtade ut från spel gjorda för tio år sedan, och när liknade titlar som Mortal Shell (2020), Sekiro: Shadows Die Twice (2019), och Dark Souls III (2016) alla ser betydligt bättre ut än Team Ninjas senaste alster så är det dags att börja kritisera på allvar. Största konkurrenten From Software är visserligen inga höjdare på det där med grafik heller, och de kommer undan med mycket tack vare en briljant design, men när till och med Bloodborne från 2015 ser grafiskt snyggare ut än Wo Long så måste den berömda yxan fram och hugga produktionen vid fotknölarna.
Visst, Woo Long Fallen Dynasty har tämligen bra design att luta sig mot här också, men det är inte på något sätt tillräckligt sett till det tekniska bajsmackan man försöker komma undan med. Jag har förövrigt spelat på Xbox Series X, och det är möjligt att spelet ser bättre ut på andra format samt att en patch kan komma att korrigera många problem i framtiden. Om vi dock ser till det man presterar här och nu så är det långt ifrån ett godkänt resultat för ett fullprisspel år 2023.
Tekniska brister finns överallt.
Utöver det rent visuella så förekommer det som sagt även en del buggar samt fallerande bilduppdatering och lagg trots att jag valde att spela i det så kallade "prestandaläget". Varenda mellansekvens jag har sett har nämligen hackat på ett sätt eller ett annat, och samma stapplande känsla (micro-stuttering) infinner sig emellanåt i spelbarheten där allt fryser fast i någon millisekund innan spelkoden hinner ikapp. Det är inte något som gör spelet fullkomligt ospelbart på något sätt, men det är tydligt att maskineriet inte är optimerat för att fungera som det ska. En gång var det dessutom så pass dåligt att hela bilden frös fast och vägrade komma tillbaka. Jag kunde visserligen fortfarande höra bosstriden jag var upptagen med fortskrida genom högtalarna, men bilden hade låst sig och tvingade mig att stänga ner och starta om spelet från startmenyn.
Det ska även säga att storyn i Wo Long inte är den bästa när det kommer till presentation och berättarstil. Jag brukar visserligen sällan vilja gå så långt som att säga att saker är skrattretande, men flera gånger under ovannämnda mellansekvenser har jag antingen sett ut som en fågelholk eller skrattat åt det absurda som utspelade sig på skärmen. De känslolösa röstskådespelarna gör nämligen inte någon glad då de levererar varje replik med samma pondus som en nyexaminerad och expositionstyngd amatörskådis, alternativt att de överspelar scener för att driva fram känslor som inte finns. Att manuset sedan mest består av kryptiska on-liners och menlöst prat om ära, vänner och ondska gör det inte lättare att ta handlingen på allvar, och när interaktionen mellan de olika karaktärerna sedan är lika trovärdig som Richard Nixon under Watergate-skandalen så hade det förmodligen varit bäst att göra om hela berättelsen från början till slut. Det känns förövrigt som om utvecklarna sällan vet hur man ska ta historien framåt vilket leder till en ytterst märklig klippning mellan de många olika sekvenserna. Ibland har det varit så pass illa att det varit svårt att skaka av sig känslan av att de som regisserat detta inte har haft en susning om vad de har sysslat med, och det är uppenbart att de inte vet hur man bäst låter handlingar utveckla sig för att skapa flyt, intriger och spänning.
Striderna handlar ofta om att fylla upp sin egen energimätare samtidigt som man tömmer sin motståndares. När fiendens energi sedan ligger på minus kan man få till kraftiga attacker.
I slutändan är dock som sagt Wo Long: Fallen Dynasty ett otroligt svårt spel att recensera och betygsätta. kvalitetsmässigt blandas det hejvilt mellan högt och långt, och helheten kan inte beskrivas som något annat än extremt splittrad från start till mål. En del av mig vill nämligen rekommendera detta Ninja Gaiden-osade Dark Souls-äventyr då jag tycker att dess koncept, spelbarhet och valmöjligheter är tillräckligt intressanta för att kunna få fäste oavsett om du är en gammal genre-veteran eller en spelare som tycker att From Softwares titlar har varit för svåra och stela. I samma veva är det extremt svårt att rekommendera något som lider av så pass många brister som Team Ninjas nya actionspel innehåller, och när komponenterna varierar så pass mycket som det gör här så känner jag att det inte finns något annat att göra än att lägga sig någonstans i mitten mellan det som är bra och det som är dåligt.
För jag tror att ert eventuella nöje tillsammans med Wo Long: Fallen Dynasty är helt beroende på hur ni väljer att konsumera denna titel. Om ni som exempel spelar via en aktiv Xbox Game Pass-prenumeration så finns här stora möjligheter att känna spelglädje samtidigt som felstegen är lättare att bortse när man inte är tvungen att hosta upp en massa extra kosing för att vara med och leka. Planerar ni dock att införskaffa detta för runt 600 kronor i nypris så kan jag inte med gott samvete rekommendera ett inköp, i alla fall inte innan Team Ninja har rättat till de största problemen (och till och med då finns här fundamentala brister som är svårt att svälja för den prislappen). Gillar du dock souls-likande spel så finns här ett väldigt spännande koncept, och har du möjligheten att testa spelet för ett förmånligt pris så är chanserna goda att du blir positivt överraskad. För Wo Long: Fallen Dynasty har väldigt många bra idéer, men titeln hindras i dagsläget av alldeles för många fel och ett taskigt utförande för att nå högre upp på betygsstegen.
Pluspoäng - det finns pandor.