Om det är något man kan förlita sig på från år till år så är det att det kommer släppas en drös med Metroidvania-spel mellan januari och december. I denna kavalkad av retrodoftande action- och äventyrsitlar gäller sedan att kunna hitta guldkornen och sålla bort medelmåttorna, och detta arbete är såklart lättare sagt än gjort. I fallet Skautfold: Usurper så finns det som exempel inte någon solklar dom om huruvida det är ett övergripande bra spel eller inte, utan man landar istället på en fullt acceptabel nivå utan att stå ut över mängden bland den mördande konkurrensen.
Det ser ut som Castlevania, men är tyvärr inte lika bra.
Spelets premiss drar genast tankarna till Castlevania och Bloodborne, och med ett fokus på gotiska slott och blekhyade karaktärer är det lätt att se vart inspirationen är hämtad ifrån. Året är 1898 och ovanför Londons gator svävar numera ett illavarslande slott, och storyn tar vid när en besegrad magiker väljer att nyttja en sargad och livlös kropp i ett försök att få hämnd på slottets härskare. Du axlar sedan rollen som en högt ansedd kapten i den brittiska armén, och då du befinner dig i en beroendeställning till magikern som gav dig tillbaka livet (ja, du är den där sargade och livlösa kroppen) så gäller det att följa order även om det sker under stora protester.
Handlingen i sig är sammantaget inte originell på något vis, men den gör ett bra jobb med att dra händelserna framåt utan att det för den saken skull känns distanserat och ofokuserat. Karaktärerna levererar tillräckligt mycket djup för att man inte ska klicka förbi dialogerna utan en sekunds eftertanke, och även om mycket känns bekant från liknande titlar så går det inte att klaga på det vi bjuds på här i alltför stor utsträckning.
Designen är klart godkänd, men vissa karaktärsportträtt ser väldigt märkliga ut under noggrannare granskning.
Spelbarheten påminner sedan som sagt om såväl Castelvania som Bloodborne då utforskandet i två dimensioner möter utmanade strider där man inte enbart kan hamra på attack-knappen och förvänta sig att segra. Jag skulle visserligen inte säga att svårighetsgraden är chockerande hög, men du behöver emellanåt tänka till när det vankas handgemäng, och ibland är det inte en dålig idè att ta en reträtt och samla styrkorna istället för att envist pressa på.
En negativ aspekt är dock att kontrollen känns lite för oprecis för min smak, och även om den absolut fungerar så vilar oftast denna typ av spel tungt på att man har full kontroll över sin karaktär utan att det känns segt och sladdrigt. Även presentationen tycker jag inte riktigt når hela vägen fram då både grafik, design och musik känns slentrianmässigt och tråkigt. Det är fortfarande absolut inget fel på det man visar upp, men för egen del så känns det varken snyggt eller speciellt roligt att styra min kämpe genom de kala och odetaljerade miljöerna i timme efter timme.
Striderna är utmanande utan att vara för svåra.
En annan mindre sak jag har stört mig på är förövrigt att man inte kan se hur mycket valuta man har när man ska köpa något. I de flesta spel brukar man liksom kunna se ens tillgångar på samma skärm som priset på det man vill införskaffa, men här så är du istället tvungen att backa ut från konversationen med valfri försäljare för att se ditt saldo innan du kan återuppta dina affärer igen. Det må låta som en extremt betydelselös bagatell, men i en genre som är så överbefolkad så är det viktigt att man får till detaljerna och gör sitt spel lättillgängligt och enkelt att manövrera.
Det går inte att se hur mycket stålar du har när man ska köpa något.
I slutändan är dock Skautfold: Usurper ett fullt godkänt äventyr som gör det man ska och det som man kan förvänta sig av ett spel i den här genren. Grunderna sitter och storyn är acceptabel, och det största problemet är egentligen att man inte erbjuder något tillräckligt unikt eller briljant för att få en som spelare att stanna upp och ta sig tiden att utforska det på någon grundlig nivå. Om du älskar Metroidvania-spel så finns här absolut tillräckligt mycket kompetenta komponenter för att göra det värt en genomspelning, men om du - precis som undertecknad - har en full backlog och tillräckligt med titlar att beta av redan så finns det här ingen större anledning att plocka upp ännu ett intetsägande sidospår att addera till samlingen.