Jag borde inte göra det, tror jag. Jag borde lägga energin på något annat än att tycka genuint synd om remaster-kungarna på Nightdive Studios, men det går inte. Det enda jag tänkt på rörande Quake II: Remastered sedan förra veckans Quakecon 2023-utannonsering är att studion som för andra gången nu ingjutit nytt liv i Id Softwares gamla kultklassiker förblir spelvärldens mest undangömda gardinrunkare. Nightdive har förvisso inte skapat Quake II från grunden (såklart inte) men de har ju jobbat hårt med att förnya, fräscha upp, förbättra och polera det till en standard som vi inte tidigare sett när det gäller Quake II, och för sitt jobb har de för tillfället inte ens nämnts. Inte någonstans.
Under Quakecon yppades namnet Nightdive Studios inte en enda gång. I pressmeddelandet nämns de inte, på Id Softwares eller Bethesdas egna siter nämns de inte och på den officiella Quake II-siten (som också den fått en uppfräschning) finns det inte ett enda litet mikroomnämnande. Inte ett. Att helsvenska Wolfenstein-studion Machine Games gjort en ny liten expansion till Quake II: Remastered går att läsa överallt men inte ett ord om de som faktiskt stått bakom denna remaster. Och det är bara beklagligt. Jag har dock inga planer på att förbise Nightdives jobb, här. De har precis som i fallet med Quake: Remastered nämligen gjort ett alldeles utomordentligt arbete med att plocka denna gamla 90-talsdänga in i nutiden och jag har njutit i stora drag av att återvända till Strogg-kriget i Id Softwares bastanta uppföljare.
Att spela ett grafiskt upphottat, knivskarpt Q2 i 4K / 120Hz tillsammans med en kompis är ett nöje som du som actionälskare bara inte får gå miste om.
Som jag nämnde förra veckan var Quake II aldrig riktigt min grej, trots att Quake och framförallt Quake III: Arena hör till två av mina alltime-favoriter i actiongenren. När jag rannsakar mig själv idag, såhär 26 år senare, är jag helt övertygad om att det bara handlade om förväntningar och inte på att spelet inte var klockrent, för det är det ju. 1997 hade jag förväntat mig mer dödsmetall-NiN-baserad Lovecraft-design och den där patenterat märkligt underbara mixen mellan medeltidskatakomber, glödande mardrömsdemoner och rakethopp. Jag fick nåt... Annat. Och även om Quake II naturligtvis osade av kvalitet redan 1997, kunde jag nog aldrig riktigt uppskatta spelet för vad det faktiskt var. Ibland kan vi gamers inte uppskatta storhet om den så knackade oss i skallen och när jag nu under helgen återupplevt Strogg-konflikterna och kutat igenom Quake II, igen, tänker jag knappast slarva med konstaterandet att 19-årige Petter helt enkelt hade fel.
För även om Quake alltid kommer att trumfa Quake II i min värld, skulle jag såhär med facit i hand våga påstå att tvåan var snudd-på lika revolutionerade, för sin tid. Om vi backar tillbaka lite och med vidvinkelperspektivet kikar på var FPS-genren befinner sig idag och var som hänt under de senaste 20 åren står det snabbt klart att många av delarna som utgjorde helheten i Quake II satte en standard som än idag gäller. Bandesignen. Den artificiella intelligensen och fiendernas "mönster" sett till attacker och aggressivitet samt berättandet, som sker via radiosnack, ljudfiler samt hur man jobbar med delobjektiv som "sidouppdrag" (via en slags tidig HUB-värld). Allt det där förfinades ytterligare i Valves ikoniska debuttitel men även i Quake II finns det gott om ingredienser som idag används i storkok som Call of Duty, Halo samt allt där i mellan. Inget av detta uppfattade jag eller uppskattade när det väl begav sig, och det vill jag passa på att be Id Software om ursäkt för. Jag skyller på ungdomlig brist på kunskap, vetskap och perspektiv. Gör jag om samma misstag idag med något annat spel skyller jag på ålderdomlig glömska och trötthet. Ursäkter... Finns det med andra ord gott om.
Trent Reznors ikoniska Quake-musik saknas ju i tvåan och det är lika synd idag som det var 1997, men den musik som erbjuds här är ändå hård, och bra.
På samma sätt som att det finns gott om fiender i Quake II, gott om eldstrider och vapen. Det kryllar av skjutdon, kulor och anstormande mutantsoldater som innerst inne bara önskar sig en enkelbiljett till helvetet. Oblige Them! Det första som slog mig när jag sparkade igång Quake II: Remastered på min PS5 var hur finurliga fienderna känns och hur lite som skett på AI-sidan sett till fiendeintelligens de senaste 27 åren. Snudd-på ingenting, tyvärr. Soldaterna i Quake II duckar, jobbar i sidled, flankerar mig som spelare och beter sig fiffigt om ändå inte som några slags odödliga supersoldater. Spelmekaniken är snortight, vapnen känns bra och tempot är lysande balanserat gentemot eldhastigheten och fiendernas rörelsemönster. Precis som i föregångaren är de labyrint-liknande miljöerna fiffigt utformade, också, och det är roligt att leta sig fram genom nivåerna, snubbla över väl gömda hemligheter och lösa simplare, objektbaserade miljöpussel.
Nightdive har återigen gjort ett lysande jobb med att putsa upp grafiken tillräckligt mycket utan att förändra något som skulle kunna störa helheten. Miljöerna är knivskarpa och bildar en spännande kontrast mot de polygonfattiga fienderna som jag tycker känns mer påtaglig här än i föregångaren och dess påkostade, ambitiösa remaster. Med tanke på hur populära nygjorda "boomershooters" gått och blivit de senaste åren är det verkligen härligt att återvända till de mest namnstarka originalen för att se varifrån all inspiration kommer från. Id Software var precis som Epic Games, Valve och 3D Realms långt före sin tid med dessa titlar och det blir såklart extra uppenbart när de roar på kungliga premisser 27 år senare.
Fienderna är långt smartare i Quake II än vad jag minns det som.
Machine Games nygjorda expansion Call of the Machine är också den lysande. Faktum är att den delen innehåller de bästa banorna i hela detta paket och precis som i fallet med Quake: Remastered har svenskarna lyckats bygga en bro mellan moderna infallsvinklar/manér och gamla skolans actionmos. Mission packs-portionerna The Reckoning samt Ground Zero är även de lysande, här, och det finns mängder av innehåll för den som verkligen vill springa igenom allting som har med Quake II-originalet att göra. Fullt 4K/120Hz-stöd, crossplay, co-op, split screen-multiplayer samt online multiplayer, N64-kartor, restaurerad midimusik... Allt finns med här i ett paket som känns polerat och städat på ett sätt som dagens spel väldigt sällan gör. Det råder inga tvivel om att detta är ett suveränt paket dränkt i retromys som ingen actiontorsk får missa.