Nu är det dags. Scenen är förberedd. På ena sidan den heliga riddaren Siegfried med det goda svärdet Soul Calibur. På den andra sidan demonen Nightmare med tokonda Soul Edge. Och i kulisserna en hel massa andra kämpar som vill ha det ena eller andra svärdet för egen räkning. Nu ska det avgöras.
Det har gått ett tag sedan den där ödesdigra dagen när Siegfried hade ihjäl Cervantes och lade vantarna på Soul Edge. Hela sju år faktiskt. Till en början utvecklades handlingen i takt med spelens utgivningsdatum (i arkadhallarna) och Soul Calibur som kom 1998 var följdaktligen tre år senare och Soul Calibur 2 ytterligare fyra år senare. Sedan dess har handlingen komprimerats rätt ordentligt, förmodligen för att Namco inte vill behöva börja pensionera de kvinnliga karaktärerna som annars skulle börja pusha 30 (något som hittills bara Chun-Li klarat av utan att bytas ut). Det har därför varit ett rätt hektiskt år för Siegfried som lyckats befria sig från Nightmare, spöat Zasalamel och nu blivit någon sorts avatar för Soul Calibur, komplett med istäckt rustning och en allmän hjältelook.
Än så länge är inte alla karaktärer avslöjade men vi räknar nog med att få se alla gamla favoriter igen. Det är inga större förändringar i design och mål. Mitsurugi är fortfarande en allt mer sliten samuraj, Taki har fortfarande sin grymt tajta kroppsstrumpa, Voldo är fortfarande en bondagekille och Ivy har ännu lite mindre kläder på sig. En stor skillnad ser vi på Astaroth som nu slutat fjanta sig med lila hud och halva Clas Ohlson monterat på huvudet och nu istället ser ut som den golem han är. Av de troligtvis tre-fyra nykomlingarna har vi hittills bara fått se Hildegard von Krone, eller Hilde kort och gott, som verkar vara en trevlig riddartjej med kopplingar till Siegfried. Hennes stil med kortsvärd och flaggspjut verkar minst sagt originell samtidigt som den håller sig inom realismens gränser. Hur realistiskt det nu är med metallrustning på 1590-talet...
Efter det fantastiskt snygga Soul Calibur 3 känns del fyra lite som en besvikelse. Visst är det snyggt, och visst är det detaljerat, men bitvis verkar Namco inte ha fattat att de numera jobbar med betydligt mer prestanda. Det är ju lite av en förbannelse för japanska utvecklare. Dock ska det påpekas att spelet har sett bättre och bättre ut för varje ny bild och i slutändan lär det nog bli riktigt läckert, med tanke på att Soul-spelen alltid varit i världsklass förut.
Spelmässigt har det dock hänt en del. Arenorna har blivit större vilket bör innebära färre nesliga förluster där man faller ut, men i gengäld lovar Namco att striderna ska kunna avgöras på ett annat sätt. Vi gissar att det handlar om att avväpna motståndaren. I övrigt är det samma recept med intensiva och grafiskt spektakulära strider som är både lättkontrollerade och underhållande.
Figurskaparläget från föregångaren återkommer, vilket blir ännu mer intressant nu när båda versionerna av spelet ska kunna spelas online. På tal om de olika versionerna har Namco också lovat oss nya gästkaraktärer men Link kan alltså inte komma i fråga den här gången. Ryktena säger att det är en viss karibisk pirat som dyker upp, men ett gästspel från Kratos eller Heavenly Swords Nariko vore också kul. Vi kommer dock att få vänta till nästa år innan spelet släpps, och förhoppningsvis hinner Namco fixa till det grafiska tills dess. Och den största frågan är väl om detta verkligen är slutet på serien.