Vid ett tillfälle fanns det närmare en miljard gamers som på daglig basis spelade Crossfire. Det var då världens överlägset största spel och har sedan dess förvandlats till flertalet uppföljare, sidospår, TV-serier samt långfilmer. Varför har du mest troligt aldrig hört talas om det? För att det är en koreansk produkt som primärt släppts för en koreansk samt kinesisk marknad och för att det aldrig riktigt hittade något slags fotfäste utanför Asien. Orsaken till detta är att Crossfire i grund och botten är en ganska pinsam kopia av Counter-Strike: Global Offensive som trots ett par uppenbara kvaliteter aldrig stod på egna ben och aldrig fick något genomslag här i Europa.
Under fjolåret släppte kinesiska Tencent dessutom stickspåret CrossfireX som delvis hade utvecklats av Max Payne-studion Remedy och efter att vi korat det till ett av 2022 års fem sämsta spel, alla kategorier, trodde jag nog kanske inte att vi skulle få bekanta oss med särskilt många fler, nya, Crossfire-produkter. Men jag hade fel. Tencent har alla planer i världen på att etablera Crossfire som ett namn synonymt med kvalitativ förstapersonsaction och vill i slutändan norpa marknadsandelar från både Call of Duty samt Battlefield och en del av denna satsning har resulterat i VR-titeln Sierra Squad.
Vapenkänslan ä'r verkligen kanon men det är också allt som är riktigt bra i detta spelet.
Crossfire: Sierra Squad är utvecklat specifikt för PSVR2 av nygrundade Toronto-studion Smilegate West och det är en arkadorienterad VR-shooter där fokus legat på vapen, vapen och mer vapen. Faktum är att Sierra Squad inte är särskilt bra på något annat än just vapenkänslan, som är strålande, och enda egentliga orsaken till varför jag såg till att spela igenom det från början till slut innan jag ens formade en enda åsikt om produkten i stort. Oavsett om, jag avfyrat finkalibriga fickpistoler eller gigantiska kulsprutor har jag under mina timmar med detta spel alltid njutit av den känslan som vapnen erbjuder och för det ska såklart utvecklarna ha beröm. I drivor. Mycket handlar om rekylfysik, visuella saker som motion blur, animationer och rena vapenmodeller men det handlar här minst lika mycket om haptisk feedback på rätt sätt, på rätt ställe samt på det sätt som fiendesoldaterna reagerar när mina kulor väl träffar deras bräckliga kroppar. Det känns rätt, helt enkelt. Det känns helt rätt. Och precis som Jason Jones och Bungie sade efter att ha färdigställt Halo, är det grunden till hur man som spelutvecklare får en actiontitel av den här sorten att fungera på ett tillfredsställande vis.
Synd bara att inget annat fungerar lika bra.
Storyn är som hämtad från valfritt Call of Duty. Du en liten trupp specialsoldater ränner runt i Mellanöstern och jagar den ondskefulla terroristorganisationen Black List och naturligtvis skickar de i sin tur ut tusentals meningslösa fiendebottar på de snäva banorna som du måste panga ned. Miljödesignen är ultralinjär, realismen är nere på noll ungefär och allt handlar om att skjuta, hela tiden. Utan egentliga avbrott. Efter varje avslutad bana belönas du som spelare med XP som sen används för att uppgradera vapenarsenalen och även om denna delen fungerar hyfsat är det så tydligt att Smilegate West saknat egna idéer, eget initiativ och några slags ambitioner under utvecklingen av Crossfire: Sierra Squad. På samma sätt som Crossfire är en skamlös Counter Strike-klon är detta en skamlös Call of Duty: Modern Warfare-klon och det är synd, för det hade gått göra något unikt här. Något minnesvärt.
Fyra nyanser av grått.
Det audiovisuella är godkänt med 4K /120Hz och smart användning av det svenskutvecklade ögonspårningen som sitter i PSVR2, men det är på intet sätt ett särskilt tjusigt spel, vare sig tekniskt eller estetiskt. De ljusbruna Mellanöstern-nivåerna känns som ett tio år gammalt Call of Duty och mellansekvenserna saknar ett vettigt berättande samt karaktärer som jag bryr mig om. Ljudet från vapnen är i grunden bra men mixen är vek och blek och trots att jag använder mig av Logitechs urfina Logitech G Pro X2 Lightspeed-headset.
Det finns mycket innehåll i det här spelet. Massor, om jag ska vara helt ärlig. 13 nivåer av singleplayerpang-pang samt 50 stycken Squad-uppdrag som går att spela i co-op och de fungerar väl. Det finns också mängder av vapen som (som sagt) alla är välgjorda och primärt prickskyttebössorna är utmärkta och känns belönande och roliga att nyttja. Detta är dock en dussinshooter sett till level-design, artificiell intelligens, omfång, berättande och originalitet.