Baldur's Gate: Dark Alliance

Genren hack'n'slash har aldrig varit någon större hit på konsoller. De utvecklare som försökt överföra genrens anda och succé från PC till konsol har allt som oftast fått inse att en supersäljare på PC inte automatiskt betyder liknande siffror vid en portning.

Inte minst Diablo är ett exempel på detta. En väsentlig orsak är och blir det faktum att konsoller helt enkelt passar bättre för arkadorienterade genrer, något utvecklaren av denna titel varit mycket uppmärksam på. Resultatet är således också en äkta konsolversion av Baldur's Gate, och inte bara ännu en tankspridd PC konvertering.

Detta visar sig direkt genom att man nu bara har tre olika karaktärer att välja mellan, och möjligheten att skapa en helt unik uppsättning av din karaktär har skrotats till förmån för en betydligt simplare lösning. Om man föredrar ren muskelkraft och vill se sina fiender djupt i ögonen är dvärgen, Kromlech, det rätta valet. En balanserad kombination av muskelstyrka, egenskapen att hantera båge och pil och att samtidigt ha solitt magiskt kunnande, är vad Vahn, den mytiska bågskytten kan servera. Älvtrollkvinnan Adrinna behöver väl ingen utförlig förklaring.

Spelet är baserat på Advanced Dungeons & Dragons 3:e utgåva, och omgivelserna i form av landskap, utformning av hus och figurer samt alla monster och fiender man möter på sin väg, är hämtade direkt från Forgotten Realms universumet. Det är grogrund för en lång rad deja vú-upplevelser för fans av FR universumet, då en stor del av monstermanualen är representerad.

Spelbarheten i BG. A är som det alltid varit i genren. Beteckningen - hack'n'slash - är som bekant inte bara något en full kvinna hittade på medan hon petade dit en Always Ultra-binda i sina trosor. Spelet är fyllt till bredden med sprutande blod, flygande kroppsdelar och skräckinjagande skrik. Spelet bjuder som vanligt på välfyllda skattkistor, kontakter som ska aktiveras och mindre pussel, men huvudvikten ligger onekligen på att slakta fiender. Aldrig tidigare har det varit så underhållande att slakta horder av gnolls, goblins, bugbears och allvärldens andra muterade skapelser.

Även om BA. A är mer arkadorienterat än sina PC-syskon, är det ju fortfarande ett RPG med allt som hör till i form av karaktärutveckling, pengar, vapen, utrustning, potions m.m. Och man hittar en hel del olika vapen och utrustning på sin färd. De tre karaktärerna är väl avbalanserade i förhållande till sina egenskaper och sitt kunnande, vilket gör att det verkligen betyder något angående vem man väljer. Karaktärerna är så olika att det verkligen är befogat att spela igenom spelet med dem alla. Så det finns gott om återspelsvärde i BG A.

Det höga underhållningsvärdet vid slaktandet av fienderna i BG. A är en följd av att alla spelhändelser sker i realtid och inte bara är en återupprepad standardanimation. Det betyder att utfallet av vilken handling som helst - det vill säga slakten av ens fiende, destruering av en tunna eller kruka - aldrig ser likadan ut. Grafikmotorns realtidsberäkningar tar hänsyn till hur man träffar fienden eller objektet, vilket vapen man använder samt hur stark ens karaktär är, och använder denna information till att skapa ett realistiskt utfall.

Detta visar sig i pratiken när man slaktar en hord gnolls, och deras svärd och sköldar flyger till höger och vänster, men aldrig lika långt, i samma riktning eller med samma hastighet. Därmed får man en betydligt mer intensiv och realistisk upplevelse. Det hela är minitiuöst koordinerat med ljudet av svärd och sköldar som träffar marken. Och ja, ljudet är också avstämt efter vilket underlag de olika objekten träffar, och hur hårt de gör det.

I början av spelet ska man utföra ett mindre uppdrag för innehavaren av stadens krog - en läcker kvinna med några rätt välformade... öronsnibbar - som har problem med råttor i källaren. Några råttor faller samman och blöder till döds, andra tar biljetten omgående, medan andra igen huggs av på mitten av ens skarpa kniv. Denna eviga variation går igen i varje aspekt i spelet, och fungerar i den grad oklanderligt.

Realtidsgrafiken är ett vidunder i sig själv. Första gången undertecknad trädde ut i en liten vattenbassäng i ovan nämnda källare dröjde det inte länge innan käften slog i golvet. Ringarna i vattnet rörde sig precis som om man själv vadat runt. Ringarnas rörelser är igen ett resultat av hur man rör sig, hur snabbt, hur länge o.s.v.. Detsamma gör sig gällande när motorn beräknar en skugga från ett 3D objekt, ljuset från en fackla som reflekteras i en isfläck o.s.v., och det känns övertygande varje gång.

Därutöver är det grafiska arbetet på alla håll och kanter tjusigt. Karaktärerna är flotta, fienderna likaså, omgivelserna är läckra och grafiken är på det hela taget ett sant festfyrverkeri av polygonal estetik och en skyhög detaljgrad i texturarbetet.

På ljudsidan bryter BG A ut i förunderliga medeltida kompositioner och väl urvalda ljudeffekter. Även om historien inte är spelets mittpunkt har man lagt ett gott arbete i att skapa några verklighetstrogna repliker och dialoger. Man kunde gott ha önskat sig mer historia och fler av dessa genomarbetade dialoger.

Baldur's Gate: Dark Alliance är den bästa hack'n'slash-titeln som någonsin getts ut på en konsol. Spelbarheten har allt vad man kan önska sig av en titel i genren, och Snowblind Studios har på ett framstående sätt lyckats koka ihop ett komplicerat PC koncept till en mer lättillgänglig konsolversion. Grafiken är på många områden något av det absolut bästa som PlayStation 2 visat så här långt, och ljudsidan når nästan upp till samma nivå som spelets visuella uttryck.

Där skon klämmer är i speltypens särhet. Även om utvecklaren med succé skalat av PC-versionen och skapat en ny arkadaktig version, saknas likväl något som kunde skapa omväxling i själva spelandet. Enbart mer fokus på historien och en mer sammanhängande berättelse hade gjort BG A till en ännu mer konsolvänlig version. För det kommer dessvärre en tidspunkt i de flesta PS2 ägares liv där det inte längre bara är nog att slakta bad guys, oavsett hur fantastiskt det nu en gång ser ut. För fans av genren är BG A en sann pärla, som verkligen hör hemma på hyllan!