Att det finns många, många, många meningslösa mobilversioner av kända, namnstarka, ikoniska speltitlar som i stort sett bara är avslaget dumma, giriga cashgrabs snarare än något spelvärt - vet vi alla. Doom blev till ett hopplöst mobilspel dränkt i mikrotransaktioner precis som Witcher, Elder Scrolls, Forza och nu även Devil May Cry. För detta... Har väldigt lite med Capcoms originalserie att göra. Det ska vara Dante då, som är den enda egentliga gemensamma nämnaren. Dante spelar huvudrollen tillsammans med de två vännerna Vergil, Nero samt Lady och deras uppdrag rör demoner, som måste slås ihjäl. Det finns ingen story här att prata om - som spelare slungas du in direkt i din första fight och det mesta som delges via de dialogdrivna mellansekvenserna är nonsens.
Om du klår denna sotsvarta skuggdemon får du en Stamina. Om du vill låsa upp nästa bana behövs dock 30 Staminas. Dags att öppna plånboken.
Spelmekaniken handlar i stort sett enbart om att hamra en och samma touch-knapp. Dante hoppar fram mellan olika strider och rör sig graciöst genom luften när han delar ut sina minst sagt dödliga attacker. Det ser ut, animationerna är vackra, men det är hopplöst enformigt. Till skillnad från Capcoms klassiska Devil May Cry-spel finns det inget krav på dig som spelar här sett till skicklighet eller träning. Inga kombinationer krävs. Inga undanmanövrar. Det räcker om du duttar med pekfingret på attackknappen likt en regelrätt dåre och därmed klår demonerna, utan att ta någon skada alls.
Designen är bra och håller sig till Capcoms originalutseende.
Allting är fokuserat på mikrotransaktionerna, här. Allt. Peak of Combat är ett superjapanskt Gacha-spel där det handlar om att spela, samla "Stamina" och dra i en lottomaskin för att se om du vunnit mer "Stamina", för att kunna avancera. Oftast vinner jag dock absolut ingenting och varje avklarad bana ger mig en Stamina-poäng vilket är en 30-del av vad som ofta krävs för att koma vidare i spelet. Vad krävs då för att avancera? Du gissade rätt. Mikrotransaktioner. För att kunna spela Peak of Combat som det är tänkt måste du slunga upp plånboken och även om det finns stora paket med Stamina för cirka 600 kronor styck, är spelet mer angeläget om att du som spelare pytsar i cirka tio kronor per dag, löpande. Det är ett vidrigt litet upplägg som är väldigt, väldigt svårt att säga något positivt om.
Gör dig redo för 700 000 olika menyer och progressionssystem.
Grafiken däremot är helt okej. Som jag nämnde är animationerna fina och designen är välgjord med helt rätt Devil May Cry-känsla. De olika demonerna samt banorna som Dante rör sig i känns som om de norpats direkt från Capcoms första spel i denna älskade följetong och även om Gacha.-grejen med 700 000 olika progressionssystem och skilltree-skärmar tråkar ut mig bortom all rimlighet, är presentationen stilfullt gjord ur ett designperspektiv.
Peak of Combat borde egentligen ha döpts till "Peak of Girighet" för det är utan tvekan ett av de äckligaste spelen sett till pay-2-play som jag stött på under de senaste tio åren.