Link's Crossbow Training

Om du gillar Zeldaspelen är du troligen en spelare med upptäckarlusta som gillar att springa runt i grottor och svinga svärd mot elaka monster. Då är du inte målgruppen för det här spelet. Link's Crossbow Training handlar mest om att skjuta pilar mot måltavlor. Om du istället är en person som gillar prickskytte så suktar du säkert efter ett spel med precision och snabbhet. Då tycker jag du ska investera i en gammal Dreamcast och ett par ljuspistoler. För kontrollmetoden i Link's Crossbow Training är varken exakt eller precis.

Just detta gör spelet svårbedömt. För om jag aldrig tidigare testat ett ljuspistolspel hade jag säkert tyckt att det här var helt fantastiskt. Men nu tycker jag inte det. Det finns en fördröjning i kontrollmetoden som förstör mycket för mig. Och då spelar det inte speciellt mycket roll hur roliga banorna är, eller hur mysigt det är att återvända till Huryle.

I Links Crossbow Training finns olika utmaningar med skiftande upplägg. Den första och vanligaste handlar om vanligt prickskytte på måltavlor. Andra utmaningar låter mig slunga iväg sina pilar mot levande mål. Rörliga mål är svårare och ibland måste man leta svagheter hos fienderna. Det gäller speciellt när man möter de få bossar som förekommer i spelet. I vanliga fall är spelarens position låst, men i några utmaningar har man plötslig fått fötter och kan knata runt lite. Det är lite förvirrande, men kul som omväxling.

Varje mål som träffas ger poäng, men för att komma upp i höga siffror gäller det att träffa många på raken utan att bomma. Detta resulterar i ett avgrundsvrål varje gång jag missar en måltavla och avbryter min upphaussade bonusnivå.

Jag retar mig inte på korta spel. Speciellt inte spel som bygger på att man jagar höga poäng. Korta spelrundor ger ofta mersmak och innebär en längre hållbarhet. Links Crossbow Training är ett undantag som bekräftar regeln. Efter en knapp timme har jag klarat spelet. Jag har haft en riktigt kul timme men är inte speciellt sugen på att fortsätta. Jag lägger lite tid på att försöka få finare medaljer på banorna, men det blir snabbt långsamt.

Men plasten då?! Den vita pistol som kapslar in och förvandlar din Wiimote till en dödsmaskin, är den inte festlig? Jo, faktum är att den faktiskt är lite kul. Den känns lite lyxigare än resten av de korkade Wii-tillbehören av vit plast som tidigare korsat min väg. Kontrollen glider på plats och passformen är perfekt. Nunchucken sitter där den ska och sladdarna går att slingra in under en liten lucka.

Till det viktigaste: den vita pistolen förhöjer faktiskt spelupplevelsen. Ingenting revolutioneras eller tas till nya höjder, men det blir faktiskt lite roligare med plasten än utan. Speciellt när man hittat sin perfekta spelställning. I mitt fall korsar jag benen och lutar pistolen mot ett knä. Men blir inte en sådan ställning jobbig i längden då, kanske någon undrar. Inte vet jag, är mitt svar. Det finns inga långa pass Crossbow training. Man klarar ju hela spelet på en dryg halvtimme.

Varken spelet, den vita plastpistolen eller de båda tillsammans motiverar ett köp. Det här kan du hoppa över med gott samvete. Jag har svårt att se mig själv någonsin njuta stort av ett spel i den här genren spelat med Wiimote. Hoppas att jag någon gång blir motbevisad.