Nysläppta indiespelet Minds Beneath Us har absolut ingenting med multimiljardprojektet Cyberpunk 2077 att göra. Det är inte dränkt i samma designstil, det är inget open world-actionspel med rollspels-element och det är inte utvecklat av teamet bakom The Witcher. Ingenting. Absolut ingenting. Naza. Null. Ändå har jag under mina timmar med det här spelet inte kunnat sluta tänka på hur mycket av en miss realiseringen av science fiction-konceptet i allmänhet och cyberpunk-ådran i synnerhet som CD Projekt Reds haussade storspel är och alltid kommer att vara. För det spelet har i stort sett ingenting att säga. Visst, något manér här och där som alla känns som genomgående trötta troper, men på det stora hela - noll budskap och noll riktig, tänkvärd samhällskritik, satir eller inlägg i en rasande debatt om framtidens teknologier och hur de kommer att påverka oss alla.
Designen är superb och kontrasten mellan 3D-miljöer och 2D-karaktärer ger en suverän effekt.
Minds Beneath Us är raka motsatsen. Det här spelet och dess skapare har massor att säga, kontroversiellt och provokativt likväl som utstuderat självklart. Underfundigt och tänkvärt likväl som upprörande och gripande. Den bild av vår framtid som målas upp här är inte bara dyster, olustig och stundtals vidrig - Den är även skriven med en naturlig känsla för mänsklig interaktion, insiktsfull och inlevelserik på ett sätt som få spel är, och någonsin har varit. Minds Beneath Us är inget spelmekaniskt mästerverk och den enkla grafiken och begränsade interaktiviteten gör att det kommer att vara fullständigt bortglömt redan vid årsskiftet. Tyvärr. I en perfekt värld hade vi dock alla spelat det här om inte annat så för dess fantastiska story och snillrika berättande.
Dialogen känns mänskilig, trovärdigt riktig och supernaturlig.
Framtiden är mörk, så mörk. Energi räcker i det scenario som här målas upp inte längre till för att driva framtidens hyperdatorer. Det krävs processorkraft från den mänskliga hjärnan för att få serverhallarna att snurra varpå människor förslavas och försätts i semi-livlösa grönsaksstadier för att enbart producera tillräckligt med tankekraft för att kollektivt driva denna dystopi av datorparker. Utvecklarna gör såklart en sak av hur dagens AI använder våra tankar, åsikter, berättelser och vår logik för att träna sig själv, använder många av de orosmoln som finns kring dagens rappa utveckling av artificiell intelligens som ett manér, kritiserar, fördjupar, analyserar och kastar mig som spelare ned i avgrunder djupare än vad jag vid installationstillfället var beredd på. Detta utan att det blir för mörkt. Det finns mänsklighet här, i denna berättelse. Tonvis av det, vilket är orsaken till varför jag stannar och hänger kvar snarare än stänger ned och avinstallerar. Människorna i det här äventyret känns verkliga. Deras agerande upplevs av mig som naturligt och deras känslor riktiga. Och det ska Bearbone Studio ha massor av beröm för.
Dagens AI-utveckling leder i framtiden till något mycket, mycket värre.
Minds Beneath Us är upplagt som ett peka-och-klicka-äventyr om du så vill, med aningen större rörelsefrihet. Miljöerna är tredimensionella, ultravackra och delvis handritade medan samtliga karaktärer och människor är handritade sprites, tvådimensionella. Kontrasten där i mellan fungerar i perfekt symbios med den kontrast som finns mellan de olika teman som avhandlas rent konceptuellt och tonalt är mixen mellan de ansiktslösa människorna, den intrusiva teknologin och förslavandet av mänskligheten i motsats till de bubblande känslorna - Alldeles rasande bra.
Musiken och ljudeffekterna håller hög klass.
Det saknas en del interaktivitet här och ibland blir dialogsekvenserna så långvariga att det känns som att spelet står stilla men om du är beredd på detta och om du söker efter ett storytungt, tematiskt strålande textäventyr som dräller av samhällskritik och naturligt författad dialog, är det utan tvekan sommarens störa överraskning - Minds Beneath Us, som du bör kika in.