WRC 2: Extreme

I vinter har det släppts närmare 7000 rallyspel. Joo, jag lovar. Spelvärlden tycks ha fått nippran på grovgrus och till och med de asfaltsälskande V8-utrustade nascar-amerikanerna tycks ha fått upp ögonen för denna ljuvliga spelgenre. Arkadmässiga halvfabrikat som Shox och Fusion till trots, Evolution Studios är tillbaka för att denna gång utmana Codemasters rallyskotte på allvar.

Det förra spelet var vid första anblicken ett smakfullt packeterat, trivsamt rallyspel proppat med officiella überlicenser alá 2000. Men det var fel. Visst, licensen fanns där och menyer och presentation passerade godkänt, det gjorde däremot varken körkänslan eller utmaningen, något jag insåg först efter några timmar på vägen. WRC var en söligt sammansatt kompromiss där följsamma asfaltssladdar av ren perfektion och drömlika upphämtningar var barnenkelt redan från första början. Banorna var dåliga, balansen mellan bilarna, underlagen och fartkänslan var långt ifrån komplett.

Nu är dock Evolution Studios tillbaka och då med en betydligt mer jämn och utmanande uppföljare. WRC2 är förutom licenserna ett spel som inte ha någonting gemensamt med sin föregångare. Till att börja med ser spelet helt annorlunda ut. Miljöerna känns mer atmosfäriska och passande och på det hela sammantaget ser WRC2 mycket mer trovärdigt ut. Sträckorna är längre och ger en betydligt mer rättvis bild av hur det egentligen ser ut för Mäkkinen o grabbarna då de dagligen misshandlar världens alla skogar. Även bilarna är välgjorda och kollisions-systemet imponerar. Nej, WRC2 är inte lika visuellt komplett som Colin McRae 3 men fortfarande bra. Det saknas miljöeffekter, ljussättning och bitvis även detaljrikedom för att WRC2 skulle kunna nå upp tills amma visuella klass som Codemasters tredje del. Det saknas även en lika användbar och snygg in-car-vy för att WRC2 skulle kunna få ett lika högt grafikbetyg.

Spelbarheten har prioriterats och utvecklarna har strävat efter att komma närmare realismen än sina konkurrenter utan att förstöra det roliga. Spelmekaniken är till en början ganska bångstyrig och oförlåtande. Tävlandet går i ett smått rasande tempo och bilarna tycks ha bättre vägfäste men samtidigt väga mer än i exempelvis V-Rally 3 och Colin McRae 3. Det tog mig närmare tio timmar innan jag till fullo lärt mig bilens karaktär och helt kommit överens med spelets fysikmotor. När man väl gjort det är WRC2 en mycket underhållande resa som i mitt fall görs genom norska Petter Solbergs ögon. På minuskontor hittar vi en viss obalans mellan tyngd och friktion och en vilt rabblande kartläsaren.
 
Trots vissa smärre problem är WRC2 ett finslipat stycke realistiskt rallycirkus som roat mig kungligt en längre tid. Den svåra men ändå aldrig omöjliga spelbarheten ger en underbar känsla av realism utan att bli för svår. Specialsträckornas längd tillsammans med den starka fartkänslan gör detta till ett perfekt köp om du precis spelat färdigt Colin McRae Rally 3.