Vad vore världen utan den makalösa och tillika underbart usla filmatiseringen av Street Fighter? En film som nu firar 30-årsjubileum och som vid sidan av Mortal Kombat-rullen var ett av 90-talets mäktigaste popkulturella ögonblick. I varje fall om du likt undertecknad var uppväxt med spelen på Super Nintendo och Sega Mega Drive.
Street Fighter, som regisserades av Steven E. de Souza, sågs av många som ett fiasko. Detta trots att den spelade in nästan en miljard kronor, tre gånger sin produktionsbudget. För att inte tala om alla problem man tvingades genomlida under inspelningen, något som Souza reflekterade över i en intervju med The Guardian för några år sedan där han sa:
I couldn't talk about it at the time, but I can now: Jean-Claude was coked out of his mind. The studio had hired a wrangler to take care of him, but unfortunately the wrangler himself was a bad influence. Jean-Claude was calling in sick so much I had to keep looking through the script to find something else to film; I couldn't just sit around for hours waiting for him. On two occasions, the producers allowed him to go to Hong Kong, and both occasions he came back late - on Mondays he just wasn't there at all.
Capcom själva har även påpekat att filmen fortfarande genererar intäkter för företaget, även efter tre decennier, och för närvarande arbetar Legendary Entertainment på en ny Street Fighter-film, planerad att släppas den 20 mars 2026.
Vilka är dina bästa minnen från Street Fighter-filmen?