Gran Turismo 5: Prologue

Att recensera Gran Turismo 5: Prologue var ingenting som jag hade tänkt att göra. Faktiskt. För oavsett vad Sony väljer att kalla denna "försmak på Gran Turismo 5" så är det en regelrätt demo. Ett ovanligt välfyllt sådant, men ändå. Men jag ångrade mig... efter sex timmar tillsammans med Gran Turismo 5: Prologue är jag redo att säga precis vad jag tycker, som en föraning till vart Gran Turismo 5-betyget kommer att hamna, för det är väl det Sony vill?

Gran Turismo 5: Prologue är en liten, liten bit av Gran Turismo 5. En bråkdel av banorna, en bråkdel av bilarna och en bråkdel av alla de tävlingar som kommer att finnas med i det färdiga spelet (som vi fortfarande inte har något releasedatum på, tyvärr).

Jag börjar med 30 000 krediter på fickan och ett bilutbud som bjuder på närmare 60 olika modeller. Valet faller på en Mazda RX-8 som min första bil, som jag sedan kompletterar med en Honda Integra Type-R, en Ford Focus ST och en (jag skäms, jag vet) Suzuki Cappucino 05. Till en början kör jag ovalbanor i jakt på snabba pengar... Nissans nya GT-R hägrar, och jag måste snabbt ihop 77 000 krediter. Snabbt!

Nio tävlingar senare säljer jag en Hyundai, Swift, min Cappuchino, Focus och RX-8 och inhandlar en Nissan 350Z. Jakten på GT-R:en fortsätter. Alla tävlingar i Gran Turismo 5: Prologue är indelade i tre olika klasser. A, B och C. Jag klarar av alla race i C-klassen under min första speltimme, och fortsätter vidare till B-klassen där restriktionerna för biltyp och drivlina är betydligt hårdare. Här gäller det att bygga ett smart garage, så att man kan delta i alla lopp och vinna allt, för att nå den där jävla GT-R:en. Ja, jag är fanatisk. Jag ska ha den.

Allt är som vanligt i Gran Turismo 5: Prologue. Gran Turismo-vanligt. Ja, förutom att man inte når sitt garage och inte kan varken meka eller trimma... eller styla sina bilar. Vilket är surt såklart. Jag vill turbokonvertera min Fairlady Z med Greddys stora dubbelturbo-kit. Och montera på större plenum, Nismos insugssystem och utblåset från Stillen. Jag vill även byta grenröret, testpiperna och kolvarna. Men det får jag inte, inget av dem. Eller jo...

Trimma kan man göra, ändå. Men först då man klarat hela Prologue (efter cirka fem-sex timmar)... men det är en väldigt snål trim-del där man egentligen bara kan tjuvkika på hur tune-delen kommer att se ut i det färdiga spelet.

Hur känns det då? Hur verkar Gran Turismo 5? Bra. Jag tycker det känns lovande. Polyphony har arbetat en del med den olidligt stela Gran Turismo 4-fysiken och bilarna känns nu mer levande, tyngre, vridstarkare och mer realistiska i sitt uppförande. Fortfarande inte Forza 2-klass (riktigt) men ändå mycket bra. Såhär långt är jag jättenöjd med körkänslan i Gran Turismo 5: Prologue. Absolut.

Och grafiken sen... vilken grafik! Forza Motorsport 2 ser ut att vara fyra år gammalt i jämförelse. Bilmodellerna är rak, ren och okonstlad bilerotik och den polygonmängd som varje bana innehåller känns direkt gastkramande. Underbart snygg är även presentationen som enkelt kvalar in på plats 1 över den mest smakfullt och intelligent utformade presentationen någonsin i ett racingspel.

Menyerna är oerhört lättnavigerade och hela den miljön som man befinner sig i innan ett race känns sofistikerad och superpolerad. Polyphony har alltid varit världsledande på just den här biten, och Gran Turismo 5: Prologue är absolut inget undantag.

Vad mer? Korta laddningstider, urläcker introfilm, knivskarp 1080p-upplösning, underbar (ny) cockpit-vy, bra musik, GT-TV är skoj... ja, förutom att realtidsdeformeringen på bilarna fortfarande lyser med sin frånvaro är detta ett steg framåt för en spelserie som stått stilla en längre tid. Gran Turismo 5 kommer mest troligt att rocka... benhårt.