Ghost Recon: Jungle Storm

Tom Clancy är en farbror med förkärlek för det egna landet och dess soldater. Detta till den milda grad att han har gått och skapat två hela spelserier där dessa fantastiska soldater åker jorden runt och räddar folk på löpande band. Men på den tunna linjen mellan framgång och fullkomlig katastrof står alltid en mängd beväpnade antipersoner med viljan att förstöra för alla andra. I Rainbow Six har vi fått lära oss vikten av att röra sig tyst och med stor försiktighet, oftast inomhus och med relativt lite yta att röra sig på. När nu Toms gamla soldatpolare i Ghost Recon-styrkan återvänder till Playstation 2 får vi återigen lägga undan de tystade vapnen och istället axla det lite tyngre artilleriet.

Ghost Recon: Jungle Storm är det fjärde spelet i serien, och det första formatexklusiva spelet hittills. Den här gången är det en samling män med ont uppsåt som rör till det i Colombias djungler. Detta innebär del rotande inne i tjock vegetation där man ständigt måste hålla uppsikt efter fienden, då buskagen ofta gör döljer det som finns bakom. Något som innebär att denna gång är det ännu viktigare med en smart taktik för att tackla omgivningarna.

Som vanligt är inte fantasin den bästa när det handlar om uppdragsbilden. Men samtidigt får man kanske tänka att det inte finns hur många sätt som helst att slå ut fiendestyrkor på och allt som oftast gäller det att förstöra något, hitta någon eller helt enkelt bara skjuta det mesta man ser i småbitar. För den som köper Jungle Storm för att spela ensam finns det en glad överraskning. Man har nämligen haft den goda smaken att lägga med Island Thunder. Den sista PC-expansionen som även kom på Xbox under hösten 2003. Island Thunder handlar om ett scenario där Fidel Castro har avlidit, och därmed öppnas vägen för demokratiska val på Kuba. För att stävja motståndsrörelsen sätts Ghost Recon in och därmed befinner vi oss i en välbekant position där vi låter vapnen föra talan för demokratins skull.

Det märks att tekniken bakom spelet debuterade på spelhyllorna för över tre år sedan. Även om Jungle Storm oftast flyter på ganska bra, är det väldigt ofta plågat av avsaknaden av polygoner. Först och främst är det stora ytor som får nöja sig med att vara väldigt odetaljerade och ibland faktiskt förödande tråkiga. Fiendemodellerna är även de allt för kantiga, och även om det mesta sker på avstånd skulle man faktiskt önska att de kalashnikov-viftande farbröderna kunde se lite mer mänskliga ut. När man träffar en fiende med en välplacerad blyprojektil segnar denne ner på ett tillfredställande vis. Men annars lider tyvärr animeringen av samma problem som resten av grafiken, tekniken är helt enkelt inte modern med dagens mått mätt. Man har lagt in ökat stöd för buskar, träd och annan grönska, något som gör det lite mer trovärdigt när man kryssar fram genom djungelbanorna. De flesta texturer är även de lite finslipade.

Grafiskt sett har Ghost Recon egentligen aldrig imponerat på konsol, då det faktiskt inte är grafiken som spelet lever på. Dessutom får det väl ses som ett rättvist byte, då sänkt detaljrikedom istället gör det möjligt till ett större stridsfält med relativt klar sikt. Till skillnad från Ubi Softs andra soldattitel på PS2 nu i dagarna, Rainbow Six 3 går man inte miste om något på banorna. Där Rainbow Six 3 har fått offra bitar av sin Unreal-byggda miljö har Ubi Soft fläskat på med ännu större ytor i Jungle Storm. Det som kanske är lite negativt är dock ibland känns banorna för platta, och för simpla för att kunna erbjuda något nytt. Men man har sett till att alltid erbjuda gott om skydd och taktiska möjligheter för spökgänget.

Som alltid passar Ghost Recon väldigt bra på konsol. Kontrollen är fortfarande lika lätt, och taktikkartan ger god överblick över fältet, samtidigt som man har möjlighet att fördela mer avancerade order via den. Det finns de som inte anser att förstapersonsskjutare passar på konsol, men jag hävdar fortfarande att tack vare det långsammare tempot i Ghost Recon-spelen passar dessa alldeles utmärkt med en handkontroll.

Inlevelsen i spelet är god, och de soldater som följer en ut i strid är faktiskt riktigt kapabla att klara sig själva alldeles utmärkt. Något som verkligen förstärks när man sätter en trupp på att försvara en vital del av banan medan man själv retirerar för att göra något annat. Ett mycket praktiskt hjälpmedel man har till hands är radarn som indikerar avståndet till fiender som befinner sig i omgivningen. Gult betyder långt borta, ingen direkt fara på taket. Skulle man vilja ta strid görs detta bäst med en krypskytt. Orange dock kan betyda fara för blyförgiftning och man gör bäst i att hålla samtliga korpgluggar öppna för vad som kan hända. Röd indikation är i stort sett lika med döden då man endast befinner sig ett fåtal meter från någon som vill en mycket illa.

De PS2-ägare som avundas Xbox-folket och att de får spela Ghost Recon via Live får nu upprättelse. En mängd spelsätt finns att tillgå, och det är oftast roligt, även om vi har spelat allt sedan innan. Det roligaste anser dock jag vara dödsmatchalternativet där det annars lugna Ghost Recon förvandlas till en adrenalinfest utan dess like när man stövlar genom läger, djungler och byar. För två spelare finns även möjlighet att spela på delad skärm och därmed klara av kampanjerna tillsammans. Något som säkerligen är mycket uppskattat. Vid dagens slut är Ghost Recon Jungle Storm ett bra spel, och jag måste faktiskt säga att jag personligen föredrar Jungle Storm före Socom 2, trots att båda är väldigt bra spel. Men det är något med det lite mer sparsmakade konceptet som får mig att välja Ghost Recon, mindre krusiduller och mer underhållning helt enkelt. Då spelar det ingen större roll att tekniken är gammal eller att variationen brister ibland.