Nintendos gamla supercharmiga F-Zero (Super Nintendo) drog igång en trend som födde Wipeout, Extreme G, Rollcage och allt där i mellan vilket i slutändan även mynnat av i diverse småcharmiga stickspår varav Fast-serien signerat tyska Shin'en är en av dessa. Fast Fusion är en exklusiv lanseringstitel till Nintendo Switch 2 och fortsättningen på det mycket populära Fast Racing Neo (Wii U) samt Fast RMX (Switch). Det handlar om okomplicerad, enkel, rättfram svävarracing a'la Wipeout, utan power-ups eller vapen men med ett lättbegripligt nitro-system där du samlar boost iu en liten mätare genom att plocka upp särskilda mynt, för att sen kunna aktivera en fartknuff med hjälp av R1.
Det tåls att sägas både en och 500 gånger att Fast Fusion aldrig hade existerat om det inte hade varit för Wipeout. Det märks att de tyska utvecklarna spelat mer Wipeout 2097 än vad som borde anses hälsosamt och lånat delar av designen, spelmekaniska funktioner, grafiska effekter och allt där i mellan - för att i slutändan erbjuda en upplevelse som verkligen inte känns särskilt originell, däremot snabb och utmanande.
Det har beskrivits som launchtiteln som på bästa sätt bevisar vad Switch 2 går för rent prestandamässigt. Som en PS4... med andra ord.
Att ratta svävare är en enkel match i Fast Fusion, du behöver aldrig luft-drifta eller använda broms i det här spelet, vilket är ett måste i såväl Wipeout som F-Zero. Det som gäller här, är full gas - bara. Gasa, svänga i tid och försöka putta undan motståndarna om de inte går att passera, utan kontakt. Den enda egentliga nyheten här är att banorna utsmyckats med upplysta neonpilar i röd/blå färg och för att kunna nyttja den fartknuff som de ger, måste du se till att du ställt in din svävare på rätt "färg" för att kunna dra nytta av dem. På X-knappen skiftar du färgen på svävaren och mot slutet av Grand Pris-läget kräver det att man som spelare lärt sig detta väldigt väl, för att kunna hinna med och kasta sig mellan rött, blått, rött, rött, blått, rött i en relativt vildsint takt. Just detta påminner mig mest om Treasures gamla top down-klassiker Ikaruga och är därmed ett trevligt tillskott.
Racingen har lånat massor från Wipeout 2097 vilket såklart är den bästa inspirationskällan som går att hitta inom denna idag stendöda subgenre.
Resten är väldigt typiskt för genren. Flyga snabbt, trycka in en hoppknapp när det finnes stora hål i de framtidsvägar där loppen äger rum och använda nitroboost-funktionen vid rätt tillfälle. Spelkontrollen är bra, svävaren känns precis lagom tung och fartkänslan är fantastiskt bra, framförallt en bit in i spelet då man låst upp den snabbaste racingklassen som rimmar på Piranha-segmentet i Wipeout 2097. Grafiken flyter på fint och för att vara ett bärbart Nintendo-spel är det ganska snyggt, också. Visst, Fast Fusion blåser mig knappast av stolen direkt då det på det stora hela ser ut som ett ganska tidigt PS4-spel men ändå, det är markant mycket mer attraktivt rent tekniskt än vad Fast RMX var till Switch, i alla fall.
Musiken är kanon och laddningstiderna extremkorta. Skärmuppdateringen är dessutom riktigt fin.
På minuskontot hamnar det faktum att det saknas onlinebaserad multiplayer vilket såhär år 2025 känns i det närmaste absurt. Jag tycker dessutom att det finns alldeles för få banor här och att det är tjurigt att 99% av spelet är låst när man startar det för första gången. Utöver det är gummibands-AI:n hos motståndarna lite väl störig och det faktum att deras "vikt" alltid trumfar min vikt och att de därmed oavsett situation eller fast kan knuffa undan mig medan jag oerhört sällan kan knuffa undan dem, är också enbart irriterande.
Fast Fusion kostar 149 kronor till Switch 2 och för den minimala pengen erbjuder tyska Shin'en Multimedia en klart trivsam Wipeout-klon som dessutom innehåller ett mycket genomarbetat split screen-läge för upp till fyra spelare, lokalt. Om du likt jag alltid saknar Wipeout och F-Zero, gör du rätt i att spendera 150 spänn på detta.