I retrospekt betraktas ofta PSP som något av en flopp, men faktum är att den var oerhört framgångsrik och sålde bättre än både Game Boy Advance och Nintendo 3DS. Däremot hade PSP det tvivelaktiga nöjet att konkurrera med Nintendo DS, tidernas överlägset bäst säljande portabla format, vilket fick den att kännas som något av en loser - trots att det långt ifrån är en rättvis bild.
Hur det än är med den saken så berodde mycket av framgången på riktigt fina spel, ofta perfekt anpassade för formatet. Ett av dem var 2007 år mycket märkliga Patapon. Ett spel så bisarrt att jag 18 år senare direkt hör det rytmiska "Pata-Pata-Pata-Pon"-mantrat i mitt huvud när jag tänker på spelet. Därför såg jag såklart fram emot denna nyutgåva som ju dessutom innehåller uppföljaren.
Patapon 1+2 Replay känns som att lyssna på en gammal låt man inte hört på decennier, men ändå direkt minns exakt hur den går, med text och allt. Det rytmiska krigandet sitter bokstavligt talat i muskelminnet och designen är lika charmig som förr, och har motstått tidens tand på ett superbt sätt. Det här hade precis lika gärna kunnat släppas idag som ett kreativt och uppmärksammat indie från någon driven studio.
Två riktigt charmiga spel som spelmässigt faktiskt står sig väldigt väl.
Patapon har ett lika enkelt som briljant grundkoncept där mitt jobb är att agera gudalik general åt en liten armé av enögda trumkrigare (tänk stiliserade versioner av Mike Wazowski från Monsters Inc). Varje kommando utförs genom rytmiskt knapptryckande som kombineras för att få dina små soldater att agera. Ett tämligen unikt gameplay som fortfarande sticker ut än idag, och inget annat spel har riktigt lyckats kopiera det. När saker och ting verkligen stämmer och man delar ut sina kommandon med perfekt rytm är det verkligen som att uppnå något slags zen-läge.
Patapon 1 och 2 påminner mycket om varandra, men den andra delen är märkbart bättre tack vare ett större speldjup med bland annat hjälteenheter, mer innehåll och möjlighet att optimera dina trupper. Att få två spel till priset av ett är såklart inte fy skam. Det betyder att vi kan gotta oss åt massor av innehåll att njuta av till det medryckande soundtracket som levererar en märklig blandning av barnkörer, stamtrummor och japansk techno.
Du får vara beredd på att ljudsynken är svår att få till så bra som den borde vara i en titel som denna.
Replay-versionen till Switch 2 rullar på i stabila 60 bilder per sekund och ser fortfarande utmärkt ut med HD-skarpa siluetter och en färgpalett som poppar lika starkt som förr. Däremot hade jag önskat att det funnits lite nya funktioner. Visserligen finns justerbar svårighetsgrad, diverse mindre "quality of life"-förbättringar, men i övrigt är spelen i princip orörda. Inga extra menyer med trivia, konceptskisser eller ens en musikspelare (vilket hade varit en no-brainer här). Det är en rak konvertering med puts - men utan kärlekspaketet vi ofta ser i moderna samlingar. För fans som spelat dessa titlar flera gånger tidigare, finns helt enkelt inget nytt att upptäcka. Dessutom... var är Patapon 3?
Det stora problemet är tajmingen. PSP-spelet lirades på en inbyggd skärm och alla hade exakt samma. Nu har alla olika TV och Switch möjliggör dessutom att man ofta byter TV - eller spelar bärbart (och då på någon av de många Switch-skärmarna alternativt Switch 2). Det finns visserligen ett lag-verktyg, men det är inte alls intuitivt och jag tycker inte riktigt att det blir helt bra... och förvärras dessutom ytterligare om du kopplar in trådlösa Bluetooth-lurar i mixen som kommer med sin egen fördröjning. Jag upplever därför inte att jag får riktigt samma kontroll på mina rytmiska krigare, och då hjälper det inte att de är världens sötaste.
En gedigen samling som dock hade förtjänat lite mer kärlek.
Så ska du köpa Patapon 1+2 Replay? Jag tror det beror på vad du är ute efter. För mig som spelade originalet flitigt när det begav sig, är det initialt en härlig kompott, även om jag hade glömt hur mycket grind det är att komma vidare från vissa banor. Att inte få något nytt gör dock att intresset faller fortare än jag hade trott, och rekommendationen beror därmed helt enkelt på hur mycket du älskar Patapon. Har du däremot inte spelat det tidigare och vill ha något riktigt mysigt att spela kortare perioder, kanske under en resa eller liknande, så kan det mycket väl vara precis vad du letat efter.
