Sonic Chronicles: The Dark Brotherhood

När jag blev ombedd att ta en närmare titt på Sonic Chronicles: The Dark Brotherhood så kom jag med det briljanta förslaget att summera hela artikeln med "OMFG, Bioware gör ett Sonic-rollspel till Nintendo DS" och strunta i att skriva mer. Inte helt förvånande så möttes det förslaget med en typisk Jerry-Springer-talk-to-the-hand-reaktion, vilket jag förvisso kan förstå.

Men trots det är det just den meningen jag får upp i huvudet varje gång jag tänker på Sonic Chronicles. För det känns så. Bioware höll länge på att jobba på ett "hemligt projekt" och när sanningen kom fram att det handlade om ett helt nytt Sonic-spel så var det nog många som förvånat lyfte på ögonbrynen.

Sonic har gått från att vara en av världens två främsta plattformsgudar till en av de mest urvattnade och sorgliga licenserna i spelvärlden. På den gamla goda tiden kunde man faktiskt ha ett seriöst bråk om Mario eller Sonic var bäst, men de dagarna är för länge sedan bortglömda. Sonic Unleashed ser förvisso riktigt lovande ut, men jag har slutat bry mig. Det sista som lämnar människan må vara hoppet, men förtroendet för att den gamla tuffa igelkotten faktiskt ska få vara med i ett bra spel har jag personligen gett upp på för länge, länge sedan. Tills Bioware äntrade scenen.

Det känns lite schizofrent. Kungarna av rollspel ska ge sig på spelbranschens bottenskrap. Men varför inte egentligen? Om Sonic har övergett plattformsgenren är det väl lika bra att stoppa in honom i något helt nytt, han har ju både spelat tennis och åkt runt på flygande skateboards (och börjat beblanda sig med Mario, sin gamla ärkefiende). Och Super Mario RPG: Legend of the Seven Stars var ju faktiskt helt OK, så varför skulle inte ett Sonic-rollspel kunna bli minst lika bra?

Det är inte heller första gången Bioware tar sig ann en licens som luktar unk och (förhoppningsvis) gör något bra av det. Star Wars var ju knappast det hetaste man kunde jobba med, tills Knights of the Old Republic visade att den licensen egentligen hade hur mycket potential som helst om man bara vågade tänka lite annorlunda och inte enbart spela med säkra kort.

Så det finns ju bara ett sätt att summera det hela på. OMFG, Bioware gör ett Sonic-rollspel till Nintendo DS.

Enligt Sega själva så föll valet på Bioware eftersom de vill satsa mer på västvärlden, de vill lansera fler spel som "vi" vill ha. Det är nog ett riktigt smart drag, då ett typiskt japanskt rollspel med Sonic i huvudrollen inte hade framstått som speciellt lockande här. Och att jobba med västerländska utvecklare är inte nytt för företaget heller, då de har samarbetat med en rad spelstudior från vår del av världen på senare år - Sonic Rivals-spelen utvecklades ju exempelvis av det amerikanska företaget Backbone Entertainment. Inte för att de var speciellt bra spel, men ändå...

Sonic Chronicles: The Dark Brotherhood ser ut att kunna bli ett lite mörkare Sonic-spel, i sann Bioware-anda. Handlingen låter förvisso ganska klyschig än så länge, Knuckles har blivit kidnappad och the Chaos Emeralds (som vi känner till från tidigare Sonic-spel) håller på att försvinna. Självklart måste vår blåa hjälte rycka in och till sin hjälp har han en hel hög av gamla bekantskaper och åtminstone en ny vid namn Shade. Tillsammans måste de besegra The Zoah, en helt ny robotisk ras som inte verkar speciellt trevliga att ha att göra med.

Som sig bör är Sonic Chronicles: The Dark Brotherhood uppdelat dels i två akter, men även i två ganska typiska spelsystem. Du vandrar runt och upptäcker världen och löser pussel och använder olika specialförmågor för att ta dig fram på den undre av skärmarna medan du håller koll på kartan på den övre.

Genom att gå på de fiender som finns utspridda i världen startar du upp de turbaserade striderna, som för tillfället ser ut som ganska vanliga rollspelsstrider. Självklart kan du använda specialattacker i sann Sonic-anda och förhoppningsvis har Bioware här tagit vara på det som alltid har varit Sonics stora kännetecken, nämligen hans snabbhet. Olika kombo-attacker går att genomföra om man har rätt karaktärer i sin grupp, vilket osökt för tankarna till Square Enix gamla mästerverk Chrono Trigger.

Självklart är miljöerna extremt viktiga i ett spel baserat på Sonic och det är väl inte helt överraskande att vi kommer återse områden som Green Hill Zone och Mystic Ruins. Grafiskt ser dessa riktigt mysiga och vältecknade ut, men för tillfället ser Sonic och hans kompisar väldigt konstiga ut mot de vackra bakgrunderna. De passar helt enkelt inte riktigt in, något som sticker i åtminstone mina känsliga design-ögon.

Jag ska inte dra till med några förhoppningar om att det är något som Bioware kommer ha fixat till spelet släpps, men jag kan alltid hoppas på att det faktiskt ser bättre ut på en riktig DS-skärm än på skärmdumparna vi har fått se hittentills.

Jag är dock lite rädd för att Bioware ska göra som de alltid brukar göra och inkludera någon form av kärlekshistoria. Seriöst, jag vill inte veta mer om en blå igelkotts kärleksliv än vad jag behöver göra.

Sonic Chronicles: The Dark Brotherhood ser för stunden rätt lovande ut, men i ärlighetens namn så handlar det för mig enbart om att spelet utvecklas av Bioware. Hade inte deras namn stått på spelet så hade jag antagligen inte orkat bry mig alls om det här spelet. Jag hade ryckt på axlarna och återgått till att länga efter Dragon Age istället. Men vem vet, kanske det här blir ett riktigt lyckat rollspel som ger tillbaka Sonic en del av hans forna glans? Tillsammans med Sonic Unleashed kan det här bli hans återfödelse.

Inte för att jag har några större förhoppningar. Men ändå.