Big Beach Sports

Om kommande Wii Sports Resort med en förbättrad rörelsesensor till Nintendo Wii är en sprillans ny Zippo-tändare så är Big Beach Sports en bit stål och en bit flinta. Detta står klart efter cirka åtta sekunder strandångest, där jag framför TV:n håglöst viftar Wii-fjärr i något som ska föreställa ett baggerslag i beachvolleyboll. Här finns ingen finkänsla, ingen inlevelse och ingen som helst lust att spela vidare. "Hat" är ett starkt ord, men det ligger nära till hands när man spelar Big Beach Sports.

Det finns sex olika strandlekar att sysselsätta sig med i Big Beach Sports - cricket, amerikansk fotboll, frisbeegolf, volleyboll, boule och fotboll. Allt "simuleras" genom vift med Wii-fjärren. Alla är tråkiga. Vissa är mindre tråkiga än andra.

Frisbeegolf, som också kommer att vara en gren i Wii Sports Resort, är en mycket god idé i grunden och den gren i Big Beach Sports som fungerar minst dåligt. Här finns en antydan till ett djup, det gäller till exempel att ta med vindriktning i beräkningarna för att nå metallkorgen med så få kast som möjligt.

Boule är en fattigmansversion av Wii Sports Bowling och kontrolleras på samma sätt, med svingande kast som kan skruvas. Kasta den lilla bollen, kom så nära den som möjligt med de större. Repetera tills du kräks. Spelkontrollen är väl okej, men det grundläggande problemet är att boule är en urtrist pensionärssport med tröttsamt enkla regler och totalt befriat från såväl stress som spänning. Synd att kubb inte har slagit internationellt, det hade varit avsevärt roligare.

Beachvolleyn har ett visst underhållningsvärde spelat med kompisar, så till vida att ens kompisar är dumglada spån som roas av att vifta Wii-fjärren oavsett om spelkänslan är bra eller om Wii:n ens är påslagen. Luras man att använda (alltför) yviga gester för att aktivera servar, smashar och baggers kan det bli kul, men snabbt inser den normalbegåvade att det går precis lika bra att ligga som en heffaklump i soffan och bara godtyckligt fjuppa Wii-fjärren upp och ned.

Cricket är hjärndött och förvirrande, amerikansk fotboll smärtsamt långsamt med ständiga avbrott och den vanliga fotbollen är till och med sämre än den i EA Playground, ett annat skräpigt dussinspel till Nintendo Wii jag har tvingats genomlida. Har man bara med sex grenar i ett spel så ska de baske mig vara någorlunda genomarbetade, åtminstone en av dem. Så är det inte i Big Beach Sports och något är fel då underhållningsvärdet i att använda skivan till en riktig match frisbeegolf är högre än själva spelet.

Grafiken går mig också på nerverna. Karaktärerna är uppenbarligen designade i syfte att eliminera begreppet "smakfull" från alla världens ordböcker och efter att ha tittat på dem för länge skrev mina ögon ett rabiat hotbrev till mig (fast med jättegullig handstil). Figurerna är helt enkelt oerhört, oerhört fula. Föreställ dig en blandning mellan en vanställd Mii och en rejäl portion torkad fladdermusspillning. Figurerna saknar nackar, alla leder ser muterat oproportionerliga ut och en äcklig unge envisas dessutom med att bära en apkostym, bara för att reta mig.

Big Beach Sports vill förmedla en känsla av en solig, lättsamt rolig dag på stranden, men det bestående intycket blir den av sand i mjukglassen, kliande solbränna och griniga ungar som fått vatten i öronen. Aldrig har rådet "gå ut och lek i stället för att spela TV-spel" känts mer sunt.