Det råder såklart ingen brist på Mario Party-kopior, där vi spelar brädspel varvat med enklare minispel, men hittills har inget ens kommit i närheten av originalserien som startade konceptet på allvar. Förrän nu.
SMG Studio tar sig an den subgenre som normalt totaldomineras av Mario.
Redan när Lego Party utannonserades i somras var det fler än jag som hajade till av presentationen. Det syntes att australiensiska utvecklaren SMG Studio inte tänkte nöja sig med att göra en Mario Party-kopia, utan ville leverera något eget. Därför laddar de på med olika och mycket distinkta Lego-världar, som dessutom givetvis går att anpassa under en runda. Och istället för Mario-maskotar får vi vanliga Lego-karaktärer med fler skins än vi någonsin kommer behöva - där det givetvis går att låsa upp ännu fler allt eftersom. Som pricken över i ramas allt in som en slags sportshow, eller kanske snarare ett lekprogram i TV komplett med kommentatorer som live-rapporterar allt som händer.
Det finns flera lägen att spela, där det stora dragplåstret naturligtvis är själva Mario Party-upplägget. Här gäller det att köpa guldbrickor snarare än guldstjärnor, men i övrigt lär det mesta vara välbekant. Du går längs en snitslad bana med ett par alternativa vägar, samlar studs för att kunna köpa guldbrickor och spelar minispel. Men... här börjar du varje runda med minispelet, och gör förflyttningen efter.
Den här duon ansvarar för presentationen som är utformad som en lekshow på TV, och det fungerar förvånansvärt bra.
Det kändes initialt som ett märkligt tilltag, men det står snart klart att det faktiskt är bättre och mer logiskt. Tack vare detta kan man oftast göra något sista rundan även om du har för lite pengar (f'låt, studs), genom att helt enkelt vinna minispelet och därmed kunna handla en guldkub. I Mario Party får sista minispelet inte någon större betydelse annat än att vara utslagsgivare om det skulle bli lika. Själva slutet på rundorna är dock lite antiklimax, för i ett utslag av vad jag misstänker är ett försök att differentiera sig själv från Mario Party, finns här inga bonusar. Det slutresultat ni når är alltså det som gäller. En missad chans att skaka om förutsättningarna med någon otippad överraskning.
Som du säkert anar finns det även power-ups att använda sig av. Här slår du ingen tärning, men upplägget är snarlikt och det slumpas fram en siffra mellan 1 och 8. Det här kan du sedan manipulera på olika vis genom att exempelvis ta en power-up som ger dig en etta och sju åttor (enormt hög chans att komma snabbt framåt, gå baklänges (kanske för att köpa den där guldbrickan du inte hade råd med förra slaget) eller teleporteras någonstans. SMG Studio uppfinner inte hjulet på något sätt och de stiliserade ikonerna saknar helt charmen från Marios motsvarigheter - men bonusföremålen känns ändå både mer genomtänkta och roliga än de väldigt bleka föremål vi hittar i det annars utmärkta Sonic Racing: Crossworlds.
Det dräller av skins att använda, vilket gör att alla brukar hitta sin favorit.
Men... en titel av den här typen kräver såklart roliga minispel för att kunna underhålla - och lyckligtvis är det precis här spelet är som bäst. SMG Studio skryter med över 60 minispel, och vi vet från Moving Out (och uppföljaren) att de kan skapa vanebildande gameplay från enkla premisser. Och det här är något de verkligen tagit fasta på. Om jag ska dra en ytterst övergripande parallell mot Mario Party-serien, det är ju trots allt en ganska uppenbar klon, så är det lite djupare minispel här. Jag tycker alltid Marios minispel är som bäst när det finns lite finess och man kan hålla på en stund - och här uppfyller alla detta.
Minispelen är alltså lite djupare och i vissa fall (exempelvis enhjulingsracet) så kluriga att många nätt och jämnt lär ta sig i mål på första försöket. Andra, exempelvis snowboard-racingen, bjuder på en perfekt blandning av speldjup och lättillgänglighet, och blir bara roligare ju mer man spelar. Andra grenar är tydligt elakare än Nintendos motsvarigheter, där det ofta kan bli lika i slutändan. Här är det ofta en ensam vinnare som gäller, vilket gör det mer prestigefyllt och spännande.
Minispelen är rakt igenom fenomenala och ofta aningen matigare än i Mario Party-titlarna.
Att vinna minispelet ger inte bara fler studs, utan gör även att det är du som börjar spela rundan (minispelen är som bekant först). Det betyder att en seger betyder mer, och att nackdelen med att alltid vara sist försvinner.
Totalt erbjuds fyra spelplaner att välja på, vilket jag spontant tycker är i snålaste laget. Jag misstänker att det helt enkelt blev en kostnadsfråga, för att göra banor med den här ambitionen tar tid, och de går som sagt dessutom att bygga om och har generellt lite mer interaktivitet än i Mario Party. Om det här blir en succé hoppas jag att SMG Studio kommer vara bättre än Nintendo på DLC och släppa fler banor och minispel (utöver de självklara skinsen). För Lego Party är ett spel vi kommer lira länge och vars hållbarhet enbart kommer begränsas av när vi tröttnar på innehållet.
Banorna har gott om interaktivitet och går att bygga om, vilket skapar rejäl variation.
Här skulle jag kunna avrunda recensionen, men jag vill passa på att ösa över lite mer beröm. Det inkluderar grafiken som är absolut toppklass. Färgglad, snyggt presenterad, knivskarp och med tjusiga effekter - utan att någonsin göra det plottrigt. Jag vill även lyfta fram kommentatorerna som jag efter otaliga omgångar inte tröttnat på, och som tillför ett liv och rörelse jag gillar. Sedan är det kul att det finns så många skins att välja på. Jag noterar att även vuxna tycker det är kul att kolla igenom helt utbudet innan de bestämmer sig för att spela en klassisk 80-talsastronaut med mustasch, en Ninjago-ninja eller kanske något Harley Quinn-liknande. Det är en bagatell som jag tror betyder mer än man kan tro och bidrar till att ge spelet ett livligt och spretigt utseende.
Så... är Lego Party bättre än Super Mario Party Jamboree? Kanske inte - men det är inte heller särskilt mycket sämre. Jag skulle säga att SMG Studio på första försöket nästan lyckats matcha Nintendos förmodligen bästa Mario Party-spel hittills. Det bygger visserligen på grunderna Nintendo skapat, men har tillräckligt mycket eget och framför allt enormt bra minispel för at underhålla rejält, och mina vänner har senaste veckorna bokstavligen bett om att få spela detta, och jag förstår varför, det lockar till skratt direkt och är oerhört roligt att spela. Får vi bara bonusar efter avslutade omgångar för lite mer spänning samt någon extra bana, så får Mario se upp. Då har vi en ny partykung i spelvärlden.
