Soul Calibur IV

Soul Calibur III blev en rejäl flopp för Namco, både spelmässigt och försäljningsmässigt, och framtiden för den snart över tio år gamla serien började kännas alltmer osäker. Men när Namco nu tre år senare återvänder med Soul Calibur IV är det med besked. Vi snackar ett helt nytt spel med ett helt nytt spelsystem och alldeles fantastisk grafik och det största steget serien tagit sedan det allra första Soul Calibur till Dreamcast.

Jag märker det redan i den allra första matchen. Alla mina grymma inövade Maxi-manövrer som för mig är lika naturliga som att andas vill inte riktigt fungera. Jag trycker i vild frustration men allt går som i klister, betydligt långsammare än i samtliga de senaste årens släppta fightingspel. Vad är det här?

Tio matcher senare börjar saker och ting sitta. Namco har inte legat på latsidan utan verkligen sett över sin gamla fightingklassiker ordentligt. Det går inte längre att knapphamra fram grymma attacker, tempot är lägre och kräver mer beräknande och planerande innan man störtar fram i en vild skur av attacker. För denna gång hinner man verkligen se vad motståndaren tänkt sig i förväg, och ett mycket defensivare spel hade varit ett faktum om det nu inte vore för att Namco tänkt på det med.

Den som blockerar mycket kommer nämligen få rustningsdelar avslagna, beroende på om man blockerar fågel, fisk eller mittemellan. Därmed kommer man ta mer stryk och i allra värsta fall hinner motståndaren även bygga upp en superattack som dödar omedelbart, oavsett om den blockerande fegisen har en fylld mätare.

Därmed styrs man mot ett mer offensivt spel trots det lägre tempot. Ett alldeles fantastiskt val. Soul Calibur IV känns mer vuxet, smartare, väldigt taktiskt och med krävande än tidigare delar där man under vilda spasmer hamrat på alla tänkbara knappar medan figuren på skärmen levererat bländande slagkombinationer.

Allt är dock inte kalas med det lägre tempot som faktiskt ibland kan kännas för lågt och som också sker på bekostnad av de otroliga animationerna serien alltid har haft. Nu känns det mer stelt och för den som inte vill sätta sig in i avancerade slagcombos och spendera tid med att öva in de figurer man vill spela med, är det inte längre självklart att rekommendera Soul Calibur-serien.

Innan man kan börja lira på allvar får man dock spendera tid med att låsa upp alla figurer eftersom bara en handfull finns tillgängliga från start. Ett hopplöst förlegat system, som Namco dock smidigt hanterat genom att göra upplåsandet av figurer till en barnlek där man tjänar poäng genom att dänga sina polare och har väldigt snabba spellägen mot datorn. Ingen är märkvärdigt svårt att få fram, vilket gör att man snabbt har en full ensemble. Som morot finns ändå flera krävande Achievements att försöka låsa upp sedan man har alla figurerna tillgängliga.

Gästfigurer i Soul Calibur är inget nytt och serien har tidigare haft besök av både Link och Spawn. I Soul Calibur IV finns som de absolut flesta nog redan vet, förutom Darth Vader och Yoda, även flera kända mangatecknares egna bidrag. Dit hör före detta Gundam-tecknaren Yutaka Izubuchis bidrag Scheherazade och Hirokazu Hisayukis figur Kamikirimusi.

Sistnämnda tecknare var bland annat ansvarig för animationen i Tekken: The Motion Picture. Dessutom kommer Star Wars: The Force Unleashed i höst med Apprentice i huvudrollen. För att få låna Darth Vader och Yoda av Lucasarts fick Namco sannolikt gå med på att peta in honom i Soul Calibur IV där han är en både rolig och varierad kämpe med goda möjligheter till häftiga slagkombinationer medan motståndaren är i luften.

Det går även utmärkt att både modifiera befintliga kämpar och bygga helt egna diton. Man kan göra upp till 50 stycken och dessa går även att använda online för den som inte är så nogräknad med karaktärsbalans. Ett gäng nya delar finns tillgängliga redan från start och man får snabbt fler genom att spela mot datorn.

Dessutom planerar Namco att släppa ytterligare detaljer för nedladdning längre fram, lite på samma sätt som man gjort med Ace Combat 6: Fires of Liberation. Räkna med att ett komplett Soul Calibur IV kan kosta betydligt mer än de pengar du lägger ut för spelet, något som inte känns helt klockrent.

För den som mestadels spelar ensam har Namco ansträngt sig rejält med att bjussa på saker att göra. Något som i praktiken betyder att det finns fler matchtyper än någonsin att bokstavligt talat slå sig igenom. Det roligaste är ett högt torn där man för varje våning får med sig en eller flera medhjälpare som man kan byta emellan och ta sig an datormotståndare med speciella regler som att de exempelvis får lika mycket energi tillbaka som de gör skada på dig. Något som gör att man hela tiden måste byta taktik.

Men det är ändå mot mänskligt motstånd Soul Calibur IV glänser som allra mest och för första gången i seriens historia är motståndet oändligt stort eftersom det denna gång finns onlinestöd. Därmed kommer det att gå utmärkt att bli förnedrad av världens giganter dygnet runt eller ännu hellre själv lära sig att slåss för att förnedra andra. Även om det inte är lika ambitiöst gjort som i Tecmos Dead or Alive 4, är det fortfarande mer än godkänt.

Eftersom det är fortfarande är relativt ovanligt med seriösa fightingspel till Playstation 3 och Xbox 360 och både Dead or Alive 4 och Virtua Fighter 5 misslyckas grafiskt, känns det skönt att konstatera att Namco vet vad de pysslar med. Soul Calibur IV har ett brett spann av banor att slåss på bland dånande vattenfall, pampiga slottsruiner och soliga skeppsvrak. Eftersom både Darth Vader och Yoda är med och gästspelar finns även två ganska snarlika Star Wars-banor komplett med John Williams berömda musik.

Alla banor är typiska för Soul Calibur-serien där man ramlar över kanten mot en ond bråd död om man inte är nog försiktig. Fler banor än tidigare är dock inhägnade och Ring Out-skylten inte alls lika frekvent använd som i tidigare delar. Dessutom står man stadigt på marken i Soul Calibur IV och det är inte alls lika lätt att skicka folk på rejäla flygturer för lite jonglerande, något som också gör det lättare att hålla sig i ringen. En välkommen förändring som ger spelet mer trovärdighet och möjlighet att påverka sin situation.

I övrigt ser Soul Calibur IV helt strålande ut med stor omsorg på de små detaljerna och stor fantasirikedom. Dessutom känns presentationen lite tuffare och alla figurerna känns närmast besläktade med det lite argare Tekken-gänget. Lägg till det osannolikt polygonrika figurer som har så mycket ansiktsuttryck att de nästan känns levande samt seriens alltid lika häftiga ljuseffekter och du har en sann fröjd för ögat. Endast de mer styltiga animationerna drar ned helhetsintrycket.

Soul Calibur IV överraskar från första stund genom att vara så markant olikt sina föregångare och när man väl blivit vän med det nya spelsystemet är det bara att applådera Namco som vågat göra ett helt nytt spel. Även om allt inte är perfekt så har man en mycket stabil grund att stå på inför en eventuell uppföljare, men till dess kommer jag att spela Soul Calibur IV så fingrarna blöder.