Det är mer än åtta år sedan jag recenserade det senaste spelet i Styx-serien, vilket också säger något om hur länge jag har skrivit för Gamereactor. Vi pratar tvåsiffriga tal här, och det har framförts att jag blivit en veteranrecensent på Gamereactor. Det jag minns från förra gången var denna gröna goblin som, i en sagovärld, var en av de bästa lönnmördarna i spelvärlden, som, såvitt min forskning visar, inte har något namn. Så låt oss se om Styx fortfarande har vad som krävs efter alla dessa år. I alla fall ser jag fram emot att smyga runt och vara den bästa goblinmördaren i världen.
Du kommer dock snabbt att upptäcka att jag har en del kritik mot Styx: Blades of Greed, och jag ska faktiskt börja med en direkt. Inte för att klaga hela tiden, men tyvärr finns det mycket att klaga på. Berättelsen börjar in medias res och tar vid direkt efter att berättelsen i det föregående spelet slutar. Eftersom jag inte har spelat det spelet går alla referenser som karaktärerna gör mig förbi. Spelet saknar verkligen en sammanfattning av vad som egentligen pågår. Något har uppenbarligen hänt med Världsträdet och en stad har förstörts, och jag var tvungen att använda internet för att ta reda på vad som egentligen hände och hur det förra spelet slutade, eftersom det nya spelet tar vid direkt från historien i föregångaren. Jag tycker att utvecklarna kunde ha tänkt lite mer på detta. Inte för att jag är lat och inte orkar kolla på internet, utan för att jag tycker att när man köper ett spel i en serie bör man ha en ungefärlig uppfattning om vad som hände förra gången. Kanske är det bara jag? Om inte annat kan man hävda att utvecklarna borde anstränga sig mer för att hålla oss uppdaterade om det ska gå sex till åtta år mellan nya spel i en viss serie.
Dags att hänga med denne herre igen.
Du spelar återigen som Styx, den gröna goblinen och lönnmördaren, som måste leta efter kvartsbitar runt om i världen som han och hans följeslagare reser i. Kvarts är uppenbarligen en central och farlig resurs i universumet, och den driver både handlingen och konflikterna i spelet. Han absorberar dessa kristaller, och de ger honom nya förmågor och krafter. Dessutom visas varje gång han absorberar en kvartsbit en kort filmsekvens där du ser en svart och röd bakgrund, nästan som om blod rinner längs bildens kant, medan en okänd röst talar till Styx. Längs vägen får du reda på vad denna mystiska kvartssröst egentligen vill, men jag ska inte avslöja det här, eftersom det är en upptäckt som varje spelare måste göra själv. Allt är lite mystiskt i början, särskilt för mig som har varit borta från serien i många år. Dessutom har alla Styx följeslagare, bestående av två alver och två dvärgar, sina egna sidohistorier, som Styx vandrar in och ut ur när han försöker lista ut vad som egentligen pågår. Dessa mellansekvenser är ganska underhållande, och det känns som om hans följeslagare har sina egna liv, eftersom man bara får små snuttar av deras bakgrundshistorier när hans väg råkar korsa deras. Historien berättas genom dessa ganska trevliga mellansekvenser, som visserligen har några ganska betydande grafiska problem, men jag kommer tillbaka till det.
En av de positiva aspekterna av spelet är att förmågorna är ganska roliga, och ju mer kvarts du suger in i Styx gröna kropp, desto starkare blir du längs vägen. Här kan du utöka de olika förmågor du har. Du kan till exempel lämna kvar en klon av dig själv för att förvirra dina fiender. Du kan bli bättre på att låsa upp, eller låsa upp, som det kallas. Sammantaget finns det många saker du kan utöka, beroende på vilka förmågor du väljer att fokusera på och hur mycket XP du får. Och ju mer du gör i spelet, desto mer erfarenhet får du, vilket gör att du kan låsa upp många coola nya förmågor. Spelet uppmuntrar tydligt till en mer öppen approach till stealth, där du kan välja din egen väg genom områdena, som också är mer vertikalt uppbyggda än i tidigare spel i serien, med fler vägar upp och ner i miljöerna. Spelet behöver det. Men det är kanske också i ambitionens namn som vi måste öppna oss för vissa negativa intryck.
Det finns tyvärr en del brister som borde har åtgärdats.
Okej, grafiska problem. Det är uppenbart att spelet körs på Unreal-grafikmotorn, och i detta fall är det Unreal Engine 5. Om du är bekant med den vet du att spel som inte är ordentligt optimerade ofta drabbas av något som kallas pop-in. Det innebär att varje gång kameran rör sig eller det sker ett nytt klipp i mellansekvenserna, misslyckas texturerna kortvarigt med att laddas. Det är vanligtvis inte så illa, men Styx drabbas av det i hög grad. Det är synd, eftersom spelet faktiskt ser riktigt bra ut, med vackra texturer och belysning, men spelet behöver verkligen några patchar. Det bör noteras att jag har recenserat PC-versionen, så din upplevelse på en annan plattform kan vara annorlunda.
Ett annat område där bristen på optimering är uppenbar är spelkontrollen. Jag vet att jag har använt detta uttryck många gånger, men här kommer det igen: "euro jank". Det är den känslan, särskilt från europeiska spel med mindre budgetar, där man kan ana att det finns ett riktigt bra spel gömt under ytan, men där allt känns som en diamant i råform. Det finns massor av potential, men den lyser bara inte ännu. Styx Blades of Greed är fullt av denna typ av jank. Till den grad att jag lyckades slå så hårt på tangentbordet att min CTRL-tangent hamnade bakom soffan. Kontrollerna är oprecisa, de är fördröjda och ibland svarar spelet inte alls på de kommandon du ger. Om du träffar en kant som Styx borde kunna stå på kan han fastna i en animation där det ser ut som om han faller, även om han bara glider över kanten på objektet du försöker landa på. Det är extremt frustrerande.
När det är bra, så är det bra - men ändå lite opolerat.
Det slutar inte där. När du ibland upptäcks och hamnar i strid med de många vakterna har spelet bestämt att Styx automatiskt lägger undan sin kniv så fort du hoppar, rullar eller tar skydd. Då måste du manuellt ta fram kniven igen mitt i stridens hetta. Det var en av de situationer som ledde till att mitt tangentbord fick lite stryk. Och det är synd, för Styx: Blades of Greed har ett riktigt bra spel under ytan. Men herregud, kontrollerna är frustrerande. Jag förstår ärligt talat inte, för hur kan man arbeta så länge med ett spel utan att lägga märke till sådant här? Jag försökte till och med spela med min Playstation 5-kontroll, men de dåliga spelkontrollerna är universella, oavsett vad man använder. Det är nästan tragiskt att ett spel som kräver så mycket precision i rörelser och timing är så svårt att kontrollera. Spelet erbjuder flera nya rörelsealternativ i nivåerna, till exempel en häftig vertikalitet som tydligt banar väg för mer fri rörelse i höjdled, men det faller lite platt när kontrollerna inte fungerar.
Problemet med ryckighet fortsätter även på andra ställen i spelet. Det finns situationer där Styx inte gör vad du förväntar dig, till exempel att han släpper taget om avsatser som han uppenbarligen borde kunna hänga fast i, varefter han faller till sin död. Dessutom är Styx extremt sårbar när han väl upptäcks. Det är helt logiskt att den lille goblinen ska smyga omkring och mörda sina fiender, men när stridssystemet är så trögt och tråkigt blir det en mycket lång resa att tillbringa 20 till 30 timmar med ett kontrollsystem och stridssystem som inte fungerar ordentligt. Återigen döljer Styx Blades of Greed ett bra spel under ytan. Tyvärr är ytan täckt av ett tjockt lager bly som du måste kämpa dig igenom innan du når kärnan.
Vänta på patcharna innan du slår till.
Skulle jag rekommendera Styx: Blades of Greed till någon? Absolut inte i det skick spelet är i just nu. Som jag skrev tidigare behöver det patchar. Ganska grundliga patchar. När de förhoppningsvis kommer tror jag att det finns ett riktigt bra spel gömt i Blades of Greed. Men just nu är det en frustrerande upplevelse. Och om du värdesätter din hårdvara lika mycket som jag och inte vill kasta din handkontroll mot väggen eller använda tangentbordet som en boxningssäck, vänta tills spelet har fått några uppdateringar.
