Att återvända till den pulserande Horizon-festivalen har genom åren blivit en fin tradition. Lite som att komma hem. Den har tagit oss till helt fantastiska platser och har nu då, äntligen får man väl säga, till slut landat i Japan. En plats som av fansen till denna spelserie varit enormt efterlängtad och som av många skäl känns helt naturlig. Det är givetvis snudd på omöjligt att inte dra på smilbanden när Mount Fuji för första gången tornar upp sig i fjärran. Eller när färden går genom slingriga bakgator i Tokyos neondränkta stadskärna.
Forza Horizon 6 startar på ett klassiskt storslaget vis genom att nästan skrytsamt visa upp sin bredd när det kommer till de miljöer vi ska tillbringa mängder av timmar i. Det tar inte lång tid innan man inser hur mycket innehåll som faktiskt erbjuds här.
Det tar heller inte särskilt lång tid innan man inser att vi sett, om inte allt, så det mesta - förut. Forza Horizon 6 spinner vidare på det som serien egentligen erbjudit helt från start. Det polerar såklart mycket och det är, framförallt, otroligt tjusigt för ögonen. Men en känsla av deja vu, som varit omöjlig att skaka av sig, har följt mig genom stora delar av min speltid. För "redan" i den femte delen så började jag känna att festivalkonceptet blev ganska urvattnat. Denna sjätte del är dock faktiskt den allra första gången, i seriens nu fjorton år långa historia, som jag märker att jag sitter och gäspar lite åt det faktum att så mycket känns som det som kommit innan.
Det råder ingen tvekan om var denna sjätte delen tar plats. Japan är makalöst fint.
Det kan låta som en lite väl negativ start på denna recensionen. Men det finns också en anledning till detta. Forza Horizon 6 är i grunden ändå väldigt, väldigt roligt. Det finns ingen tvekan om det. När något är så välpolerat och underhållande som detta - så känns det än mer viktigt att motivera varför betyget i slutet av denna texten kanske kan uppfattas som förvånande lågt för vissa - inklusive mig. För det är ju också ett så väldigt bra spel. Men att vara den sjätte delen i en serie som hela tiden hållit sådan hög standard kommer oundvikligen med en hel del förväntningar. Men det är egentligen inte så mycket dem i sig som gör att det betyg som står här nedanför kan uppfattas som något av en besvikelse.
Forza Horizon 6 är det snyggaste, mest polerade och mest välfyllda spelet i serien och betyget nedanför är en stark siffra - tro inget annat. Men det är också en siffra som blir ett tydligt exempel på hur serien behöver (ursäkta uttrycket men jag var tvungen) bredda sin horisont ordentligt inför nästa del. Det är förmodligen dags att lägga festivalkonceptet bakom sig eller om inte annat så drastiskt göra något annorlunda med det. För det är faktiskt i mångt och mycket bara det som hindrar detta att kännas som en uppföljare som tar serien vidare.
Det är inte bara vyerna som är fantastiska. Detaljrikedomen är en klass för sig.
Men nu är det då ytterligare en festival som vi ju faktiskt får. En gång till. Så det är med den utgångspunkt som vi anländer till Japan som en turist. Vi startar sedan med att delta i olika tävlingar för att skaffa oss olika armband som har mer och mer status. Färgen på detta förkunnar alltså vilka tävlingar vi kan delta i. Det finaste armbandet som man vill åt är av guld och ger oss till och med åtkomst till en bit av den stora kartan som vi från början inte får köra till. Så det är bara sätta sig bakom ratten. Köra snabbt och bra för att låsa upp varje av de showcase-event som när de är avklarade ger oss ett nytt fint armband att med stolthet bära runt vår handled.
Vill vi någon gång ta en paus från att tävla så erbjuds det också lite olika mer avkopplande berättelser som går under etiketten "Discover Japan". Här får vi bland annat möjlighet att leverera mat till restauranger, hjälpa en japansk mekaniker att prova uppgraderingar till bilar eller åka på sightseeing runtom i landets fantastiska miljöer. Här lär vi oss också en del av den japanska kulturen och får rolig fakta som att det magnifika Tokyo Tower målas var femte år med 28 000 liter av färg. Bara en sådan sak. Att delta i dessa aktiviteter gör att vi får stämplar i ett litet häfte som är spelets andra sätt att göra framsteg.
Det går som väntat ingen nöd på innehållet. Det finns så mycket att se och göra. Det finns 200 maskotar att hitta och köra över, vi har de klassiska ladorna som ska sökas upp i jakten på en rostig bil plus en annan typ av gömda fordon som letas upp med ledtråd från ett enstaka foto. Vi återser givetvis fart -och driftzoner. Sedan då klassiska racingtävlingar i massor. Den stora kartan blir snabbt ett kluster av hur mycket som helst att göra och beta av.
Skiftande årstider förekommer. Men tröttnar man på sol, eller regn, finns det alltid möjlighet för lite race i snö uppe i bergen.
Som ni förhoppningsvis förstod av min inledning så är allt då väldigt, väldigt likt allting som vi sett förut i tidigare delar. Det är tacksamt nog också precis lika fartfyllt, underhållande och roligt som alla gånger innan. Detta känns viktigt att lägga tyngd på. Jag har bara personligen svårt att skaka av mig känslan att detta verkligen då kunnat varit något alldeles extra om det också varit annorlunda.
Denna känsla av att vara såpass bekant till trots finns det två saker jag vill belysa lite extra och hiva hinkvis av beröm över. Det första är då att vi faktiskt kör runt i Japan. Det är en väldigt stor, varierande karta som lite väl många och långa motorvägar till antalet ändå bjuder på många av seriens bästa områden. Tokyo som stad blir en härlig kontrast mot den japanska vackra landsbygden. De växlande årstiderna återvänder såklart men skulle man sakna snö under sommaren så är det bara sticka upp till bergen för att få detta - året runt. Att ena stunden glida på vägar med japanska småhus vid sidan för att naturen ögonblicket senare består av risfält eller lummiga skogar gör upplevelsen magnifik och varierande. Miljön är strålande och även om den i mitt tycke inte riktigt når upp till den Australien som vi ju såg i seriens tredje del så är Japan en helt fantastisk plats att utforska.
Tröttnar man på race kan man leverera mat. Det sker visserligen på tid så det är ju ett race i sig.
Den blir ju såklart inte mindre fantastisk av att Forza Horizon 6 är bland det snyggaste som jag sett målats upp på min TV. Grafiken är helt enkelt i en klass för sig. Visst att omgivningarna ofta rusar förbi i 200 km/h, tacksamt nog med en silkeslen bilduppdatering, men det finns också gott om tillfällen där man verkligen kan ta in det visuella. Stundtals ser det faktisk ut som ren fotorealism. Det är helt enkelt löjligt tjusigt på sina håll.
Nu är jag inte en person som särskilt ofta fokuserar på det grafiska eller skriver långa stycken om just det. Men det är svårt att låta bli när det visuella är så fantastiskt som här. I ett spel av denna typ skulle jag också vilja hävda att det bidrar väldigt mycket till upplevelsen. Jag har tillbringat massvis med tid i spelets fotoläge för att dels såklart fånga bilder till denna text - men egentligen allra främst för att bara detaljgranska och njuta av hur det ser ut. Reflektioner från omgivningen i bilarnas chassi, det magnifika ljuset, hur vattenpölar bildas och ligger kvar efter ett regnoväder och spelets många otroliga utsikter. Allting är så imponerande att man ofta häpnar. Flertalet stillbilder jag tagit i spelets fotoläge har gett mig några av de allra snyggaste fångade ögonblick som jag någonsin sett i ett spel.
Tillkommer gör också en omslutande och livlig ljudbild. De fantastiska motorljuden imponerar främst när man sitter i det perspektiv som är inne i bilen och spelet erbjuder en mängd radiostationer att lyssna på. Så när det kommer till rena tekniska produktionsvärden är, som väntat, Forza Horizon 6 det klart mest imponerande spelet i serien. Det ska dock tilläggas att spelets menyer är rätt dryga. De är inte särskilt plottriga eller svåröverskådliga som sådana - men det är lite för mycket flikar och att tvingas klicka runt i alla för att hämta belöningar eller se vad som finns att bocka av känns inte så smidigt det som det kunde vara. Spelet försöker ta dig genom festivalen på ett smidigt vis med en "Whats Next"-guide som gör att du hela tiden vet vad du bör delta i för att komma närmare nästa eftertraktade armband. Vilket i sig fungerar fint - men det ryms helt enkelt lite för mycket fluff i menyerna. Det förekommer också en del laddningstider som drar ner tempot, en aning.
Forza Horizon 6 är utan tvekan ett av de snyggaste spelen någonsin.
När det kommer till racing och tävlingar så är jag också glad att jag kan välja mellan så mycket olika saker att delta i. Att ena stunden köra off-road för att i nästa navigera en svinigt snabb sportbil genom Tokyos slingrande gator bjuder på en enastående variation. Det är svårt att någonsin ha tråkigt med något race. Som ett Open World-spel så lyckas det också med underhålla ordentligt. Det är ju här Horizon-spelen alltid tilltalat mig mer gällande den motsvarighet som finns med Forza Motorsport-serien. Jag älskar helt enkelt att ha friheten att åka var jag vill och bara utforska. Tröttnar jag på att tävla så kan jag liksom styra min bil varsomhelst och antingen bara njuta av miljön eller leta upp något gömt fordon. Eller som det som så ofta blir - att jag bara planlöst driver omkring. Det är ju arkadkänsla i högsta grad och även om underlag spelar roll så är även realismen utkastad ur fönstret. Detta betyder att din bil klyver genom träd och miljöer som om det vore en ångvält. Skulle du göra ett avgörande misstag i en tävling kan du också spola tillbaka tiden för att lyckas ta en misslyckad kurvan bättre. Skador syns till slut rent estetiskt men det ska mycket till för att du ska kvadda din bil rejält.
Precis som i några av de tidigare spelen i serien så får du även möjlighet att köpa hus i denna del. Här tar man dock konceptet lite längre då du tidigt införskaffar en gård som du kan pynta och göra till din egen genom att sätta ut möbler och olika föremål. Detta är en del som jag av tidsbrist tyvärr inte riktigt hunnit utforska särskilt mycket. Jag började egentligen bara med att städa upp den lite stökiga gårdsplanen för att testa på möjligheterna litegrann. Men att detta inslaget finns visar såklart på att utvecklarna försökt pressa in dels så mycket som möjligt men också utveckla serien på sina håll.
Festivalkonceptet känns närvarande på flertalet platser. Men det skulle också behöva en drastisk förändring till nästa del.
Det är väl också här som det blir ett bra tillfälle att återknyta till det som början av denna text delvis handlade om. Jag är på sätt och vis väldigt glad att Horizon-serien inte är en av alla spelserier där det tar en halv evighet mellan release av nästa del. Faktum är att det mellan föregångaren och denna del är det längsta vi fått vänta i seriens historia med sina dryga fyra och ett halvt år. Det är väl också därför det känns lite extra förvånande att konceptet verkligen börjar känna som att det står och stampar.
Jag nämnde det tidigare - men jag tror att en del av detta är den inramning av en festival som man håller så himla hårt i. Som jag också berörde innan så började jag verkligen att känna att festivalkonceptet tappade bort mig en aning när jag besökte Mexiko i den femte delen. Visst, man påminns om inramningen en del med framförallt det stora livliga festivalområdet, små mötesplatser runt om i Japan och skrikande publik vid sidan av tävlingarna. Men jag tycker nog att det är dags att man går vidare från detta. Eller utvecklar det ordentligt. Ska man ha kvar det så behöver det vara betydligt mer närvarande och det behöver framförallt utvecklas i hur det fungerar som det som håller ihop det hela.
På "Car Meetups" kan man parkera sitt åk, beskåda andra spelares design på bilar och ladda ner dessa. Tyvärr var dessa helt tomma på folk under recensionsperioden.
Kanske att utvecklarna på Playground Games ser just valet av Japan som själva kulmen på det hela. Att man sedan faktiskt förnyar det åt något spännande håll. Men jag tycker att det hade behövts redan här. Det hade dessutom varit en utmärk chans att faktiskt göra det med Japan som bakgrund. Men om man nu då ändå ska köra vidare på detta likadana spår i del efter del - så hade jag gärna sett att man exempelvis utvecklade den helt ointressanta berättelsen eller förändrade eller adderade något som fick det att kännas lite nytt och fräscht. Det känns egentligen som det finns två vägar att gå här; att man helt släpper festival-konceptet och utvecklar serien i en helt ny riktning. Eller så behåller man festivalen men gör den till något drastiskt annorlunda.
Jag har själv suttit och spånat en hel del kring det och liksom tänkt på vad som skulle kunna göras. Ska man framöver kunna gå ur bilen? Nej, det känns inte riktigt rätt. Bör man inkludera andra fordon likt The Crew-serien? Nej, det känns heller inte som något denna serie egentligen behöver. Ska man bjuda oss på en mer engagerande och riktigt välskriven berättelse? Ja, kanske.
Det är svårt det där - att lista ut vad som faktiskt behövs. Men bara det faktum att jag ändå reflekterat såpass mycket på vad som kan förnyas är ju ett starkt bevis på att jag anser att en större förändring trots allt faktiskt bör ske till nästa gång. Jag tror exempelvis att en simpel sak som det här med hjul att snurra för att vinna bilar och credits är en ganska simpel sådan sak som kan ersättas med något nytt och roligare. Det finns massvis med sådana mindre grejer som nu följt med serien i del efter del som behöver tas bort eller allra helst bytas ut mot något vi inte sett i serien förut.
Jag trivs personligen med att se min bil när jag kör men att sitta i detta perspektivet bjuder på bäst fartkänsla.
Det går såklart att argumentera kring att en uppföljare i slutändan främst ska ge oss spelare två saker. Dels erbjuda det man förväntar sig av serien men sedan såklart finputsa det vi vill ha från den och utveckla och lägga till nya saker. Forza Horizon 6 gör definitivt bägge av dessa grejerna - men också alldeles för försiktigt. Det är fylld till brädden med tävlingar och bilar (över 550 stycken vid lansering) och det är så galet snyggt så det är sanslöst.
Det är med andra ord svårt att vara i närheten av besviken på något som är såpass välpolerat och underhållande. Själva vetskapen om att jag framöver har många, många timmar kvar på de japanska vägarna gör mig givetvis genuint lycklig. Men jag tycker också det är lite talande att detta får ett lägre betyg än jag såklart önskade att ge det. Eftersom det mestadels handlar om hur jag nästa gång vill ha något som inte enbart spinner vidare i de numera väldigt etablerade hjulspår som serien i mitt tycke delvis fastnat i.
För det fanns ju ändå något slags hopp när jag startade att detta faktiskt kunde nå full pott. Att ta serien till Japan kändes liksom som en av många saker som kunde göra detta till ren perfektion. Det är väl därför också som Forza Horizon 6, hur bra det nu faktiskt ändå är, känns som det i sina stunder går en aning på tomgång. Jag är helt övertygad om att nästa spel skulle må bra av att man vågar ta ut svängarna rejält. Ska jag vara helt krass och faktiskt komma fram till ett val kring mina funderingar av vad som behövs - så tror jag faktiskt att man behöver låta Horizon-festivalen, åtminstone i sin nuvarande inramning, nå sitt slut och stänga sina portar. För att sedan kunna ge oss något helt nytt.