Indiespelet Constance är inte rädd att visa upp sina influenser med en glasklar tydlighet. För så fort man börjar spela så är det uppenbart att man både sneglat en och två gånger på Team Cherry och deras kritikerrosade actionsuccéer Hollow Knight och Silksong, och det är minst lika tydligt att man tagit lärdomar från Celeste samt Splatoon-serien. Kombinationen av spel kan sedan låta lite märkligt och något som inte borde fungera tillsammans, men utvecklaren Blue Backpack lyckas dra ihop alla trådar till en mäktig helhet, och även om det i slutändan inte känns som ett odödligt mästerverk, likt många av dess inspirationskällor, så bjuds vi här på ett äventyr som träffar rätt på nästan alla tänkbara sätt.
Grafiken är ljuvlig från start till mål
Precis som i fallet Hollow Knight så levererar Constance en metroidvania-upplevelse som kombinerar intensiv action tillsammans med klurigt plattformande. Spelet må förvisso inte vara lika utmanande som Team Cherrys ovannämnda titlar, men den något mer förlåtande svårighetsgraden passar lyckligtvis bra in i berättelsen man vill berätta.
Storyn kretsar nämligen kring den mänskliga tillvaron som är kopplad till allt från stress och ångest, och även om temat med psykisk ohälsa inte är något nytt i spelsammanhang så ger ämnet i fråga här en välbehövlig tyngd till spelbarheten och historien som målas upp framför ens ögon. För det finns ett mörker bakom den annars färgsprakande fasaden, och jag gillar framförallt hur små detaljer i miljön framhäver tematiken utan att det känns alltför påtvingat. Att se splittrade plattformar som hålls ihop av trådar och taggtråd speglar känslan av att känna sig trasig på insidan, och att se Constance manövrera dessa nivåer och i förlängningen hjälpa henne tackla problemen inom henne själv är en uppgift värd att lägga tid på för en som spelare.
Miljöerna är varierade och färggranna.
Grafiken är sedan av det vackrare slaget med handmålade bakgrunder och smidiga animationer som aldrig blev tråkiga att vila ögonen på. Äventyret kretsar förövrigt mycket kring färg och målande (Constance slåss bland annat med en stor pensel) och det hör till vanligheterna att se klara färgdroppar flyga över skärmen och landa på marken medans man bekämpar diverse otyg. Vår hjältinna kan dessutom själv nyttja färgens kraft för att ducka inkommande anfall och manövrera miljöerna (ni minns Splatoon-referensen man gjorde i början?) och det känns alltid smidigt och enkelt att ta sig från en plats till en annan vilket ger en känsla av elegans och finess.
Världen är lagom stor, men kartan kan vara lite besvärlig att tyda emellanåt.
Det förekommer även en hel del bosstrider under resans gång, och dessa är i regel väldesignade för att ge såväl en utmaning som en portion frustration när man inte lyckas på första försöket. Constance är som sagt inte ett överdrivet svårt spel i grunden, men dessa bataljer kickar upp svårighetsgraden ytterligare ett steg, och man måste både hålla tungan rätt i mun samt visa prov på fingerfärdighet för att slutligen stå som segrare.
En trevlig liten notering är förövrigt att man efter ett nederlag kan välja att försöka en gång till, utan att behöva börja om vid en sparpunkt. Det finns dock en hållhake. För fienderna blir starkare om du väljer detta alternativ, men det kan samtidigt vara värt det om man antingen känner att man vill ha en större utmaning, alternativt inte orkar ta sig till boss om och om igen. Det är en liten detalj i det stora sammanhanget, men likväl ett tillägg som ger fler och bättre valmöjligheter till en som spelare.
Karaktärerna ger liv åt världen.
I slutändan känns Constance som ett väldigt gediget äventyr som är lätt att rekommendera för alla som gillar spel i allmänhet. Det är inte för svårt för att skrämma bort de som vill uppleva berättelsen och det är samtidigt inte för simpelt och enkelspårig för att hinna bli tråkigt under de 8-10 timmar det tar att nå eftertexterna. Tematiken med psykisk ohälsa erbjuder sedan en känsla av djup och meningsfullhet som bryter sig väl mot spelbarhetens tydliga riktlinjer, och gillar man indiespel som både blandar välgjord spelmekanik med en intressant berättelse så är Constance ett självklart val under 2026.