Föreställ dig att du står i en dammig spelbutik någon gång på 90-talet. Mellan VHS-filmer och märkliga importspel ser du ett namn som fastnar i bakhuvudet: Gobliiins. Årtionden senare hör du någon nämna serien igen och plötsligt väcks minnet till liv. Det här var ett av de där spelen som man hörde talas om på raster, men aldrig riktigt fick chansen att prova.
Det är alltid fantastiskt med samlingar av äldre spel i detta format, att bevara spelhistorien på moderna konsoler är en ovärderlig kulturgärning. Men Gobliiins-serien är verkligen frukten av en helt egen, kompromisslöst bisarr feberdröm. Här finns ingen traditionell logik, inga normala skämt och absolut inga spärrar. Istället kastas du rakt in i ett surrealistiskt kaos befolkat av skrikande vättar och pussel som utmanar ditt sunda förnuft.
Att spela Gobliiins Collection är som att frivilligt sätta sig i en tidsmaskin programmerad av en djupt sadistisk fransk serietecknare från tidigt 90-tal. Det här rör sig om en samling av de fem första peka-och-klicka-spelen i Pierre Gilhodes kultförklarade serie. Och herregud, vilket stundtals ljuvligt och stundtals fullständigt outhärdligt vansinne det är.
Samlingen har släppts digitalt till PlayStation 5, Xbox Series X/S och Nintendo Switch. Konstigt nog lyser PC med sin totala frånvaro i det här släppet, vilket känns extremt märkligt med tanke på att serien föddes och formades på just hemdatorer. Värt att notera för retronördar är att samlingen består av PC-versionerna av spelen. De klassiska utgåvorna till Amiga eller Atari ST saknas helt här, vilket innebär att det är PC-arkitekturen som står i absolut fokus.
Idén är lika enkel som den är elak. Du kontrollerar ett gäng skrikande vättar med olika unika förmågor som ska lösa pussel på fastlåsta skärmar. Är du bekant med The Lost Vikings är detta ett spel med samma recept, men soppan smakar inte riktigt lika bra. Glöm allt vad logik heter. Spelen struntar fullständigt i mänskligt förnuft och bygger helt på ren trial and error. Du slutar snabbt försöka tänka smart och börjar i stället klicka på precis allt i ren och skär desperation. Detta trots att det finns en funktion som visar vilka föremål på skärmen som du kan interagera med.
De tre första spelen håller exakt samma bångstyriga stuk, och även om karaktärerna skiftar blir upplägget snabbt repetitivt. Att fastna i samma gamla hjulspår skärm efter skärm leder ofrånkomligen till en krypande, tung frustration. Tittar vi närmare på de enskilda titlarna blir utvecklingen tydlig. Första Gobliiins från 1991 introducerar trion Asgard, Ignatius och Oops som ska rädda en galen kung. Det är det absolut mest oförlåtande spelet i samlingen, plågat av en delad livsmätare som straffar dig stenhårt när du gör fel. Det är ett av de mest sadistiska designbesluten i spelhistorien.
Gobliiins 1
I uppföljaren Gobliins 2: The Prince Buffoon från 1992 dras antalet vättar ner till två, den eftertänksamme Fingus och den bångstyrige Winkle. Den sadistiska livsmätaren är borta, men spelet kräver istället extremt frustrerande tajming där båda vättarna måste agera exakt samtidigt. Goblins 3 från 1993 låter dig i stället styra en ensam vätte vid namn Blount, men du får sällskap av olika udda sidokaraktärer, husdjur och till och med din egen skugga som förändrar skärmdynamiken. Pusslen är snäppet mer genomtänkta, men fortfarande djupt luddiga.
Sedan har vi seriens svarta får i form av Gobliiins 4 från 2009. Det markerar ett smärtsamt kliv in i en fullständigt gräslig, stel och själlös 3D-grafik som dränerar spelet på nästan all ursprunglig charm.
Goblins 4
Allt avslutas lyckligtvis med en triumfatorisk återgång till den klassiska stilen i det färska Gobliiins 5 från 2023, där den handritade 2D-grafiken poppar med en helt magisk personlighet och återförenar vättarna i ett genuint charmigt äventyr. Hade det inte varit för att Red Art Games har bakat in moderna livräddare som smidiga sparsystem, hade jag mest troligt kastat handkontrollen rakt genom väggen och flyttat till skogs.
Goblins 5
Samtidigt är det här en nostalgikers absolut våtaste dröm. Paketet dryper av ren kärlek till ursprungsmaterialet. Det absolut charmigaste extra tillägget för inbitna retronördar är valmöjligheten att fritt välja mellan att spela de gamla CD-versionerna eller de ursprungliga Floppy disk-utgåvorna av de tre första spelen. Det är en fantastisk tidsenlig detalj som nästan får en att känna doften av gammal plast och dammiga diskettstationer.
Det digitala bonusmaterialet är dessutom förvånansvärt ambitiöst. Här samsas ett gediget musikarkiv med originalspåren och ett bildgalleri fyllt av historiska designskisser och konceptkonst. Men den verkliga guldklimpen är de interaktiva 3D-modellerna av de ursprungliga PC-boxarna samt en exklusiv dokumentär-miniserie som bjuder på en helt ny, djuplodande videointervju med seriens skapare Pierre Gilhodes.
Grafiskt hoppar samlingen hejvilt. Du bjuds på underbar 16-bitars pixelkonst, det fullständigt gräsliga 3D-experimentet Gobliiins 4 och en välkommen återgång till urtjusig handritad 2D i det färska Gobliiins 5.
Utvecklarna ska ha en stor eloge för att de har finputsat konsolstyrningen, det går dock inte komma ifrån att de här spelen är skapade för datormus. Att finkamma skärmar efter pixlar med en analog spak kan stundtals kännas som en ren mardröm. Räkna med en hel del felklick som du kommer straffas för och som kommer leda till frustration. Mitt i denna pixelfest saknar jag dock personligen möjligheten till ett dedikerat HD-läge eller skarpare filter. De gamla pixlarna är charmiga, men på en modern 4K-TV blir det ibland lite väl grötigt utan uppskalningsalternativ.
Gobliiins Collection är en tekniskt kärleksfull retrosamling. Den är absolut inte för alla, men för den härdade äventyrsfantasten är det en underbart skruvad och oförlåtande upplevelse. Se bara till att ha en guide redo i telefonen om du vill behålla förståndet.