1998 släppte Konami Guitar Freaks i japanska arkadhallar. Det byggde på samma fenomen som Dance Dance Revolution och Beat Mania, att man följer takter till musik genom att trycka på rätt knappar i rätt takt, men istället för att dansa eller fingra på en DJ-bräda fick man spela på en liten plastgitarr. Det blev en lagom succé och följdes av otaliga varianter, men förutom ett halvhjärtat försök i amerikanska arkadhallar i början av 2000-talet orkade de aldrig lansera konceptet utomlands.
Hemgitarrerna tog snabbt slut, inte minst i väst där det var svårt för importörer att få tag på Konamis välgjorda men dyra gitarrer (eller dansmattor). Entré för Red Octane, som lyckades skapa välgjorda kopior som var lättare för västerlänningar att hitta. Spola fram fyra-fem år, och Red Octane har tröttnat på att stötta Konami som aldrig tog steget till väst med sin serie. Istället skapade de Guitar Hero tillsammans med Harmonix, och resten är som bekant historia.
Guitar Hero blev ju supersuccé och Konami insåg till slut att de satt på en guldgruva. Tyvärr blev det försent och Rock Revolution blev en totalflopp i USA där det kämpade mot Guitar Hero World Tour och Rock Band 2, med sämre funktionalitet och låtlista än sina egna, flera år gamla, japanska Guitar Freaks & DrumMania-titlar.
Nu vill inte Activision nöja sig med att äga varenda vardagsrum och förfest. Nej, de vill ta konceptet tillbaka till arkadhallarna. Nu kommer den sköna ironin. Konami missade loppet totalt men sitter ändå på amerikanska patent för att göra gitarrbaserade arkadspel. Så istället för att gnälla och bråka har Activision varit storsinta nog att låta Konami distribuera Guitar Hero Arcade.
Så nu tjänar alltså Konami futtiga licenspengar, smulor från den rike mannens bord så att säga, på ett koncept som de hade kunnat dominera helt och hållet med lite mer framförhållning och äventyrlighet. Samtidigt som Activisions varumärke tar över ännu en marknad. Det måste svida.