Red Faction 2

När man spelar Red Faction 2 så känner man att alla de bra idéerna förbrukades och det som blev över byggde man det andra spelet med. Ett av de tyngsta argumenten för spelet är teknologin där spelaren får placera stora hål i miljön. Detta användes ganska sparsamt i ettan, och endast sporadiskt i tvåan. Tittar man närmare på de två spelen, så finner man säkert att det är MER Geo Mod-funktioner (Geo Mod heter tekniken som tillåter deformering av terräng/byggnader) i tvåan, dock är de av ringa eller ingen relevans för själva avancemanget i spelet. Tekniken som sålde ettan är numera bara en kosmetisk företeelse i tvåan.

Spelaren blir konstant översvämmad av fiender som väller in från alla möjliga håll så fort man vänder ryggen till. Fiender som spawnar är ofta ett tydligt tecken på brist av fantasi och ren lathet från utvecklarens sida. Detta bidrar till att man nästan konstant utkämpar eldstrider, samtidigt som man matas med information från de allierade man kämpar med. Tyvärr så är det omöjligt att höra vad de säger, så det är bäst i att ignorera dem och köra på. De säger sällan något relevant ändå.

Det första spelet var knappast någon revolution rent designmässigt sett, men tvåan sjunker lågt under sin storebrors status. Spelarmodellerna ser snyggare ut det medger jag, men banorna är mestadels blockiga och smaklöst designade rum med lite eller inga detaljer värda namnet. I ettan sprang man mycket i grottor och spartanska byggnader, så där funkade det, men här är det bara andefattigt och dåligt. Storyn är inget man bryr sig om efter en tid, det följer den standard-mall som sätts av nästan varje spel i genren, trist, men sant. En bagatell att observera mellan de skriptade sekvenserna som kommer då och då.

När jag spelade Red Faction 2 så kände jag aldrig att jag behövde spela mer - det fanns inget lockande, inget som drog. Nyheterna är mest ytliga och av ringa betydelse, arsenalen är obalanserat och överdriven, vem behöver 3-4 snarlika vapen inom samma område? Fienden är inte intelligent som vissa vill hävda. De soldater man möter använder sig istället frekvent av ett starkt begränsat rörelsemönster, något som kan förvilla vissa om att de besitter någon form av articifiell intelligens. Hela äventyret är avklarat på en handfull timmar, och efter det så finns det inget som lockar till vidare spel, trots att det finns flera olika slut, och massor av extra-material att låsa upp genom att klara av vissa dolda uppdrag på varje bana.

Ensidigt skjutande varvas med simpla arkadsekvenser där man ska styra ett hårkors och skjuta samtidigt, inget som når nya höjder inom spelbarheten direkt. Red Faction hamnar djupt ner i träsket och i ärlighetens namn, ettan var överlägset mycket bättre på alla punkter. Köp det billigt till Playstation2 eller PC, då har ni det bättre spelet.