Tales of Monkey Island: Launch of the Screaming Narwhal

"Inget får de journalistiska vätskorna att flöda som ett ordentligt piratäventyr". Det anser åtminstone reportern Nipperkin (Keelhauler Gazette) som allas vår äventyrspel-älskling Guybrush Threepwood träffar på, i ett ganska omtumlat sinnestillstånd. Telltale Games håller nog med Nipperkin, och man har samma ambitioner att göra spelpressen lyrisk av den första episoden av Tales of Monkey Island. Hur fritt redaktionens vätskor flödat av Launch of the Screaming Narwhal (PC-versionen) ska du få reda på nu...

Monkey Island är, åtminstone historiskt sett, den ohotade kungen på äventyrsspelens tron, och det är en välförtjänt ära. Det tvådimensionella originalet och dess uppföljare var roliga, utmanande och proppade av piratstämning med stämningsfull grafik och musik. 3D-debuten Escape From Monkey Island var dock en stor besvikelse, så när Tales of Monkey Island utannonserades var det det första fansen (inklusive jag själv) oroade sig över; skulle den moderna stilen återigen solka ned seriens goda rykte? Efter att ha spelat den första episoden kan jag lugna er, något sånt har inte hänt. Men någon höjdare av samma kaliber som del 1-3 är det inte heller.

Utan någon större, pampigare inledning kastas vi snabbt in i händelserna i en konfrontation med zombiepiraten LeChuck, som är i full färd med att offra en apa i havsherraväldesyfte. Guybrushs älskade Elaine är fastbunden på zombiepiratens gungande skepp och pusslandet börjar direkt då Guybrush, enligt äventyrsspelens älskvärda logik, måste doppa ett svärd i väl kolsyrad root beer för att kunna ta sig an sin nemesis. En ganska misslyckad fight senare spolas Guybrush i land på ön Floatsam Island och är utrustad med en besatt zombiearm, som inte alltid vill lyda piratens vilja...

Även om man blir småfnittrig av att bara få se Monkey Island-loggan är det första intrycket inte direkt klockrent. Två saker stör mig direkt. Det första är designen av Guybrush som känns trist, anonym och småful. Det tycks som karaktärsdesignen har tagit två steg tillbaka sedan det magnifika Curse of Monkey Island, vilket är en besvikelse då tanken med 3D väl ändå är att tillföra mer djup till grafiken. Men såväl Guybrush som de figurer han möter under spelets gång är ändå ganska platta och livlösa, grafiskt sett.

Det andra är spelkontrollen. För att förflytta Guybrush med musen måste du klicka och hålla knappen intryckt så länge du vill ha piratkillen omkringknallandes. Detta är enbart bökigt och mil från enkelheten som peka-och-klicka-genren behärskat sedan genren föddes. Några trick för att göra förflyttningen smidigare finns, du kan använda tangenterna för att gå, samt dubbelklicka på objekt (men inte tomma luften) för att jogga till dem, men överlag känns det återigen som att 3D stjälper mer än det hjälper för Tales of Monkey Island.

Halvdan karaktärsdesign och mindre kontrollirritation kan man leva med, men något som måste tillfredställa i ett äventyrsspel är förstås pusslen. Lyckligtvis är de överlag riktigt intressanta, utmanande och komiskt designade. Precis som förr handlar det om att kombinera föremål med varandra (eller med karaktärer), samtala fram ledtrådar och nya uppdrag och stanna upp för att fundera på vad tusan man bör göra härnäst. I början är pysslandet picknick-enkelt, du brygger root beer genom att hugga av rötterna på en blomma och slänga ned i blandningen. Du rotar genom underkläder för att hitta ett medlemskort. Du kämpar mot en hal landgång indränkt i baconfett. Ologiskt logiskt, riktigt roligt. Svårighetsgraden är precis lagom och skulle du inte hålla med om detta finns ett reglage där du kan välja hur många ledtrådar du vill ha.

På ljudfronten är allt trevligt och behagligt och Dominic Armato som gjort Guybrushs röst sedan del tre är lika passande och skicklig som tidigare. Musiken är en bra mix av det löjligt klassiska ledmotivet och nya bitar som rullar på i bakgrunden, i perfekt designmässig synk med de lata molnen på den klarblå, karibiska himmeln. Den avspända stämningen i exotisk piratmiljö passar för övrigt riktigt bra med den långsammare spelstilen genren har, och så här i sommartider känns det extra lämpligt.

Tales of Monkey Island är visserligen ingen stor, pampig återkomst för Monkey Island-serien och frågan är om spel i episodformat någonsin kan vara det. Det är däremot ett trevligt litet äventyr som förhoppningsvis kommer att växa i takt med de fyra kommande delarna. Det har dessutom världens coolaste/mesigaste pirat i huvudrollen och stämningen är svårslagen. Och många av Guybrushs repliker har trademark-tecken ovanför sig. Det tycks helt enkelt bli en Monkey Island-sommar™.