Contra Rebirth

Ni vet Rambo, Sam Fisher från Spinter Cell och grabbarna? De är macho. Ja, och så finns det ju såklart Riddick och Marcus Fenix från Gears of War som väl närmast får beskrivas som puckomacho. Där har vi nått toppen för hur hård man kan bli va? Icke. Det finns ett steg till, men där finns det bara en kandidat, nämligen Bill Rizer, huvudperson i Konamis Contra-serie.

Där når vi gränsen för hur hård man överhuvudtaget kan bli och för alla er som ännu inte upplevt denna klassiska actionserie, har Contra Rebirth just dykt upp som Wiiware-nedladdning. Ett på alla sätt klassiskt Contra-spel som innehåller alla de där inslagen som gör serien som underbar och legendarisk.

Att återge storyn är totalt överflödigt och i stora drag handlar det om utomjordningar som anfaller, vilket ger dig en anledning att skjuta hela världen sönder och samman på det hårdaste av vis. Bill Razer (smaka på det namnet liksom) är den där totaltsuperstenhårde liraren som sannolikt en gång i tiden skapades med Rambo i åtanke men biffades upp gånger tusen.

I Contra Rebirth får han gott om tillfällen att visa hur ärkehård han är och jag kan inte annat än mysa i TV-soffan när han först spränger ett rymdskepp i omloppsbana runt Jorden till småsmulor. Bara för att sedan hoppa mellan fragmenten av det sprängda skeppet som regnar ner mot Jorden genom atmosfören, samtidigt som han krigar mot en enorm überinsekt som fått för sig att Bill ska bli dagens middag.

Totalt ologiskt och så fruktansvärt stenhårt att man kunde tro att det var en parodi av något slag. Men icke. Men hur hård Bill Razer än är, har han ett litet dilemma. Petar något på honom så dör han. Ögonblickligen. Välkommen till en svårighetsgrad av den gamla skolan. Därför gäller det att skjuta mycket och hålla stenhård koll på vad alla fiender gör. Inget får leva när man drar fram med kulor vinande runt öronen.

Contra Rebirth påminner mycket om de gamla klassiska Contra-spelen och kanske främst om det som hette Super Probotector i Europa (Contra III: Alien Rebells i andra regioner, men censuren tyckte Bill Razer och hans partner Lance Beam såg för hårdkokta ut). Här finns remixer på klassisk Contra-musik, hela bansektioner som påminner om delar ur de tidigare spelen och såklart klassiska vapen som hagelbrakaren, de målsökande raketerna och lasern.

Det är helt enkelt inget snack om att Contra Rebirth är ett klassikt Contra-spel och redan när man trycker på startknappen på sin Classic Controller (fungerar även med Gamecube-handkontroll och hjälpligt med Wii-fjärren på tvären, men det är med Classic Controller det bör avnjutas) och drar igång äventyret känner man sig som hemma. Kanonmat som bara rusar mot bössans mynning, kluriga fiender som skjuter diagonala skott och totalt vansinne ackompanjerat av bra musik.

Den som är riktigt skicklig på Contra bör inte ha några större problem att nå slutet på spelet, men för övriga kommer det här bli en riktigt tuff nöt att knäcka. Contra Rebirth är nämligen flera gånger svårare än hur spelen är idag, av den enkla anledning att det verkligen är ett old school-spel, vilket betyder att det är oerhört kort. Fem banor som vardera tar runt fem minuter att klara är helt enkelt inte mycket.

För den som inte är bekant med spel av den här typen lär det dock ta betydligt längre tid att masa sig igenom äventyret. Räkna med att se Game Over-skylten otaliga gånger. Lite lättare blir det dock på två spelare, Contra Rebirth innehåller nämligen ett klockrent co-op-stöd där två muskelknuttar kan peppra sig igenom äventyret tillsammans. Gamle legendaren Lance Beam är dock utbytt mot japanen Genbei Yagyu, och fler finns att låsa upp, dock ej gamle Lance (vi saknar dig!).

Vägen genom Contra Rebirth är fylld med svinhäftiga ögonblick, medryckande musik och jag tror att de flesta av Gamereactors läsare kommer att uppskatta äventyret oavsett om de spelat Contra tidigare eller ej. Men något toppbetyg vill jag ändå inte dela ut. Contra Rebirth är inte något av de bästa spelen i serien och lite för mycket en retroflirt snarare än ett helt nytt spel. Det är inte en titel folk kommer spela sönder och samman med evigt återspelningsvärde, utan bara en ett riktigt bra actionspel av den gamla skolan. Men tro mig, det räcker långt.