Nästan på andra sidan jordklotet och tidigt 1500-tal. En mycket hård era har just påbörjats i Japan och länsherrar som daimyous och shouguns mördas till höger och vänster i kampen mellan släkter. Här gjorde också krigarklassen ninjan sin debut, ett nödvändigt instrument för att upprätthålla makt men framför allt för att skaffa sig mer av den varan. En tid som gjord för spel, med andra ord, något som utvecklarna Tranji tagit fasta på, när de nu lanserar Red Ninja: End of Honor där man som tösabiten Kurenai går den hårda vägen från mordet på sin fader till fullfjädrad ninja.
Den stora nyheten med Red Ninja kontra tidigare ninjaspel med en dödlig donna i huvudrollen är att man denna gång faktiskt kan utnyttja fenomenet att man spelar som just en kvinna. Sexistiskt och ett tecken i tiden enligt somliga - trovärdigt och intressant enligt mig. Det feodala Japans kvinnliga ninjas nyttjade nämligen väldigt ofta just sex för att komma åt att döda med gift, eller för att ta sig in på ställen de annars inte var tillåtna att besöka.
Med detta sagt ska jag dock göra klart att det inte är någon stor del av detta actionäventyr, mer en krydda som i bästa feministisk anda orsakat debatt innan spelet ens är ute på marknaden. Genom att lite förföriskt vinka och vissla kan man få soldater att lämna sin post för att på ett säkert ställe göra hackebiff.
När utvecklarna berättar om Red Ninja är storyn det de helst talar om. Den i Japan välkände manusförfattaren Shinsuke Sato har nämligen skrivit spelets historia, vilket borgar för kvalitet och att anrättningen är någorlunda historiskt korrekt. Kurenai tvingas se på när en klan kallad Svarta ödlan tar livet av hennes far, själv hängs hon upp i väntan på döden. Hon lyckas dock undkomma och tas upp av en annan klan som ger henne tillbörlig ninjaträning. Kurenai anses av många vara en av Japans absolut farligaste ninjor redan när hon lämnat tonåren bakom sig och hon klarar uppdragen ingen annan rår på. Hela tiden gnager dock hatet inom henne att finna och nedkämpa faderns mördare. När hon får upp ett spår får allting annat stå åt sidan och det är här du som spelare kommer in i bilden.
När Red Ninja visades under E3 i år fick det en del uppmärksamhet och det allmänna omdömet var något i stil med underhållande men fult. Sedan dess har dock Tranjis grafiker filat på spelet som nu börjar se riktigt bra ut. Främst är designen något som lär få de flesta japan-o-filer att kippa efter andan. Anspråkslösa tempel, glesa bambuskogar och tidstypiska småbyar är exempel på miljöer som hinner avverkas innan spelet är över. Precis som i flera andra sentida spel till Playstation 2 är banorna helt gigantiska och har inga laddningstider annat än inför nivån man ska spela på. Den som spelat Transformers förstår vad jag talar om. Till Xbox meddelar utvecklarna att man tänker ha bättre anti-alias, men också bättre texturer.
Kurenai har flera möjligheter när det vankas slagsmål. Mest intressant är dock ett specifikt vapen kallat Tetsugen. Det är i grunden ett handtag med en lina och ett föremål fäst i andra änden. I spelet har man möjlighet att själv modifiera detta vapen och kan justera både längden på repet och vad som ska sitta ytterst på det. Utöver detta finns flera andra närstridsvapen men också primitiva bomber och ännu mer primitiva skjutdon. Helt i tidserans anda.
För mig som ninjafantast gläds jag givetvis åt fler spel i genren. Red Ninja har en rad element som får det att sticka ut från mängden, däribland stealthmoment som ger spelet lite mer djup än bara ren action. Att man spelar som en söt tjej, som dessutom vet om att hon är söt och inte tvekar att använda egenskapen i strid känns också kul, även fast de flesta lär vinka bort det och se det som ett billigt försäljningsknep. Hur som helst, ninjaspel släpps det inte precis för många av och jag har en känsla i maggropen att detta kan vara värt att kolla in lite extra när det släpps senare år.
