The Sims Medieval

Jag är Gud, och mitt kungarike är välmående och rättvist. Näst inpå idylliskt, skulle jag vilja säga. Eller ja, om man bortser från att jag just råkade offra min trollkarl till det lokala avgrundsmonstret, då. Min konungs tveksamma metoder för att etablera fördelaktiga utrikesrelationer kan vi kanske blunda för. Och hans fallenhet att skicka undersåtar till stupstocken för en omgång äggkastning behöver vi inte nämna. Okej, min monark må ha lite skev moral. Han må vara riktigt tarvlig, rent utav. Men annars är Steintopia en helt okej plats att vistas i.

The Sims Medieval (eller The Sims Medeltiden på svenska) är, för att klargöra en sak, inte ett The Sims 3 i medeltidsskrud. Gränssnittet och sättet man interagerar med sina simmar på är i stora drag likadant. De sover och äter. De socialiserar, bråkar och faller i förälskelse. Skaffar partner(s) och barn. Men där The Sims 3 hade ett öppet, närmast kravlöst upplägg är The Sims Medieval mer strukturerat. Ett stort fokus ligger nämligen på att utföra diverse uppdrag, skaffa erfarenhetspoäng och stiga i nivå. Lite mindre dockhus, mycket mer rollspel, alltså.

I The Sims Medieval kan man inte kontrollera mer än en sim åt gången. Man har ett gäng så kallade hjälte-simmar med väldigt specifika arbetsuppgifter (monark, präst, bard, trollkarl, riddare och så vidare) att välja mellan, och direkt kontroll har man alltså bara över den sim som är aktiv i det aktuella uppdraget. Det här är annorlunda från tidigare spel, och inledningsvis kan det kännas aningen begränsande och ovant för den luttrade Sims-spelaren. Men man anpassar snabbt sin spelstil efter de nya premisserna. Skulle omställningen vara allt för stor finns en omfattande tutorial alltid till hands.

Innan man börjar detaljstyra sina simmar mot stordåd ska man välja en ambition för ens rike att uppnå. Varje ambition innehåller en egen uppsättning uppdrag. Allt eftersom man spelar låser man upp nya byggnader att placera ut i riket, nya hjälte-simmar, nya uppdrag och i slutändan nya ambitioner. Det här betyder att man faktiskt kan klara ut spelet. Bara en sån sak!

Uppdragen varierar mellan allt från att jaga björn i skogen, bjuda in annat regalt folk till slottet och brygga öl efter specialrecept till att delta i fisketävlingar och rensa riket på ilvilliga goblins. Allt som oftast finns det en rolig twist till det hela, och storyn som förmedlas däremellan är munter och påhittig. Humorn är genomgående mysig och det händer att jag brister ut i plötsliga gapskratt åt mina simmars galna upptåg. Mycket tack vare deras härligt överdrivna kroppsspråk och på sättet de interagerar.

Grafiskt är det bedårande. Man har fångat den där stereotypa, romantiserade bilden av medeltiden och paketerat det på typiskt Sims-vis. Detaljerikedomen i allt från inredning till kläder är hög. Miljöerna må vara aningen grovhuggna, men det är antagligen för att hålla prestandakraven nere. Ljudmässigt är simmarnas konstanta nonsenssnack alltid lika trevligt och musiken är pompös, äventyrlig och medryckande.

Du kan placera ut inredning och föremål i ditt kungarikes byggnader, men inte bygga något själv. Är det en av dina favoritdelar med The Sims 3 finns risken att du blir besviken.

I det typiska Sims-spelet är jag en sådan som älskar den kreativa byggdelen av upplevelsen nästan mer än själva boende-delen som kommer efteråt. Jag kan sitta i timmar och bygga mitt drömhus, för att sedan gå vidare och skissa på ett nytt. Men det här är inte det typiska Sims-spelet, och hela byggdelen har dessvärre tagits bort i Medieval. Byggnaderna levereras istället alltid i färdigt skick. Man kan fortfarande inreda, dekorera och bestämma hur simmarna ska se ut, men jag kan inte hjälpa att känna ett litet sting av besvikelse över att inte kunna designa min egna högborg.

EA värnar om sin casual-publik, så svårighetsgraden är inte speciellt hög. De flesta uppdrag kan bockas av utan större problem, även om det faktiskt går att misslyckas med dem. Men allt som oftast är det enda som krävs lite tålamod. Dessvärre tryter mitt eget titt som tätt, då jag känner av lite väl mycket repetition i uppdragsstrukturen. Vid sådana tillfällen hade det varit skönt att kunna varva med lite avslappnat byggande, för att ånga upp äventyrslustan igen.

När vi ändå är inne på minussidan kan jag också nämna att kameran är lite knepig och har en tendens att hamna bakom objekt som skymmer sikten. Dessutom känns det som att EA i vanlig ordning lämnar gott om utrymme för expansioner. Trots det så erbjuds det många, långa timmars spelande med mycket att upptäcka och göra.

Glupska avgrundsmonster är en del av vardagen i The Sims Medieval. Ett bra alternativ att straffa olydiga undersåtar med när allt annat känns för mesigt.

The Sims Medieval genomsyras av en livsbejakande anda som kryddas med stora doser härlig humor. Det är något särskilt med hela presentationen som får mig att bli uppriktigt glad. Medeltiden må inte vara riktigt lika full av möjligheter som nutiden i simmarnas värld. Men istället för att bekymra sig för tidstypiska problem som svält och digerdöd så dansar The Sims Medieval likt ett gäng sorglösa Monty Python-riddare på bordet, sjunger, stojar och ställer till med upptåg. Det räcker faktiskt ganska långt.