Tang Tang

Undertecknad kan fortfarande minnas Rainbow Island. Det är inte så att jag ligger vaken på nätterna och tänker på hur kul det var med de små regnbågarna som bildade broar mellan de olika plattformarna, eller gråter en skvätt när jag tänker på alla de söta små frukter jag inte fick tag på. Men spelet var intressant, och de små figurerna och monstrena var något av det gulligaste man vid den tidpunkten kunde föreställa sig. Det är självklart alltsammans, men varför ska du bry dig om vad som inte håller mig vaken om natten?

För att ta det från början: Jag hade redan läst två amerikanska recensioner av Tang Tang innan jag fick det i händerna. Och spelet rosades till skyarna. Det var något av det bästa handhållna de sett på länge. Jag var bara SÅ redo att gå i krig med spelet... Stor var dock min förvåning när jag såg hur trist grafiken var. Inte alls som jag hade förväntat mig. Hur fult kan ett GBA-spel tillåta sig att vara!? Nu hör jag fortfarande till dem som inte låter sig skrämmas av usel grafik, så jag gick strax igång med det fula spelet med festliga spelbarheten.

Men det var ingen kul spelbarhet. Spelet påminner om Rainbow Islands, men ändå inte. Min lille figur fick lov att bygga trappor av klossar upp till de energipiller som ska samlas in för att banas ska avklaras, samtidigt som han hoppar omkring som en tok för att undvika de monster som cirklar kring honom. Bana efter bana är det samma sak, om och om igen. Det bästa i spelet är möjligheten att fortsätta där du slutade, även om du stänger av maskinen. Men å andra sidan, vad är chansen för att du överhuvudtaget skulle vilja köra igång igen? Spelet prålar med 120 banor, men i verkligheten handlar det bara om 30 banor över fyra omgångar. Ljudet i spelet är faktiskt helt okej, utan att vara överväldigande. Och hade spelet kanske varit lite snyggare, eller haft en smula mer gameplay i sig kanske det fått stanna i min GBA lite längre. Men nej, denna kassett ska bort!

Den enda frågan är så bara hur två amerikanska recensenter kunde ta så fel? Hmm, faktiskt var det jag som tog fel, jag hade nämligen läst två recensioner av Tori Toki, ett ganska förträffligt spel till... GameBoy Color! Nevermind...

Ibland ligger jag vaken och tänker på hur jag känner mig förolämpad av hur uselt Tang Tang är. Som det är nu har jag grävt ner det i hörnet av svinstian, men mina grisar är kloka djur, så snart ligger det väl i hönsgården. Ett läskigt spel som bara inte vill dö!