Disgaea 4: A Promise Unforgotten

Ahh, sardiner. Havets läckra små gynnare. Fulla av nyttiga Omega 3-syror och ett fullgott substitut till människoblod. Nästan. Vampyren Valvatorez har slutat med sin röda favoritdryck, men har hittat en lämplig ersättning i fisken i fråga, som han nu gladeligen sätter huggtänderna i under sina dagar i Netherworld. Sardiner är bra. Mycket bra, något Valvatorez påpekar ständigt genom hela äventyret. När han inte snackar fisk planerar Disgaeas hjälte att gå från simpel Prinny-lärare till att städa upp i den korrupta underjorden och bli dess härskara. Med lite hjälp från sina vänner och från dig är det inte omöjligt...

Ja, upptakten till Disgaea 4: A Promise Unforgotten är lika galet komisk som i tidigare spel, men skojfrisk dialog lämnar snart plats för det serien i grunden alltid handlat om: turbaserad strategi med rollspelsinslag. Allt är sig likt; i hubbvärlden köper du rustningar, vapen och föremål (alla med komiska beskrivningar förstås) och sedan beger du dig ut i strider. Dessa äger rum på rutnät som beskådas i isometrisk vy och för att attackera placerar du dig bredvid en fiende och väljer "attack". En doft av Final Fantasy Tactics, elle Fire Emblem. Inga konstigheter.

Eller egentligen, en hel del konstigheter. Åtminstone om du inte är van med spelerien. Även om det finns en tutorialbana är inlärningskurvan hög och du kastas snabbt in i komplexa strider där varje beslut som fattas kan vara livsavgörande. Det gäller bland annat att behärska kombinationsattacker, något som kan åstadkommas genom att ställa flera av dina kämpar brevid varandra och kring en fiende. Detta kan leda till en superattack där två figurer spöar skiten ur fienden tillsammans, vilket förstås visualiseras med en maffig animation och tiometershopp upp i luften.

På vissa kartor blinkar några av rutorna i olika färger, och ställer du en enhet här påverkas den på olika sätt, positiva eller negativa. Du kan exempelvis få ett bättre försvar eller hindras göra närstridsattacker. Vilken effekt rutorna har vet man aldrig riktigt i förväg, och detta ger striderna en oförutsägbarhet jag inte riktigt vet hur jag ska bedöma; det kan vara lika irriterande som uppfriskande. Dessa färgrutor kan dock manipuleras om du har tillgång till så kallade Geo-blocks. Placerar du ett sådant på en färgruta och slår sönder det förvandlas rutan till blockets färg.

Alla karaktärers sprites är trevliga och stora men det påverkar dessvärre översikten på slagfälten negativt.

Disgaea 4: A Promise Unforgotten kräver alltså en hel del av spelaren. Har man inte spelat serien förr känner man sig nog rätt vilse även i hubbvärlden, som är ett gytter av karaktärer, där alla har varsin, relativt omfattande meny som du behöver vara bekant med för att nå framgång. Tur då att det mer svårsmälta strategitänket har en komisk inramning, vilket blir en rätt skön kontrast. Ta Valvatorez sidekicks till exempel, helt klart en rad färgstarka karaktärer. Hans högra hand, varulvstjänaren Fenrich, är ständigt lismande och är oförmögen att se sin husbonde som något annat än perfekt. Fuka lever en illusion om att hon inte har dött, och lallar därför omkring i tron att allt som händer kring henne är del av en märklig dröm.

Grafiskt har man tagit några rejäla kliv sedan det förra Disgaea, men det säger egentligen inte så mycket. Alla sprites ser färgstarka och krispiga ut, men omgivningarna är inte alltid de allra vackraste. Röstskådisarna spelar över å det grövsta, vilket ibland passar med den komiska stilen, och ibland går en på nerverna. Presentationsmässigt är Disgaea 4: A Promise Unforgotten alltså ett lite ojämnt paket.

Du som är ett fan av serien kommer att ha störtkul med Disgaea 4: A Promise Unforgotten, men knappast falla av stolen av några geniala förändringar. Förutom snyggare sprites är det mesta sig likt. Är du helt rudis kan gameplay-mastigheten och det oförlåtande upplägget skrämma bort dig, men det kan också vara starten på något vackert för den som lägger manken till. Du kan i teorin lägga hundratals timmar på att levla upp figurer och föremål och spöa de hemliga superbossarna, men det kräver tid och en lust spelet inte alltid gör sitt bästa för att frammana.