Orcs Must Die

None shall pass! Min borg är min borg! Över min döda kropp att en armé orcher ska få besudla den! Dessutom har jag precis dammsugit. Nej, det dröjer inte länge innan Orcs Must Die får mig engagerad...

I Orcs Must Die har Robot Entertainment tagit Tower Defence-genren till en lättsam, kaotisk och färgglad nivå med ett mycket gott resultat. Som du kanske gissat är målet att slakta horder av orcher som bankar på slottsporten, och till sin hjälp har huvudpersonen - en kaxig lärling med fåniga danssteg, "komiska" oneliners och Charlie Sheen-mentalitet - alla möjliga fällor och tillhyggen. En twist är att du inte ser allt från ovan, utan du springer omkring i tredjeperson på själva slagfältet och får vara med och slåss när orcherna anländer.

Orcherna är inte särskilt smarta och springer gärna rakt i fällor som dessa. Deras antal är deras vapen.

Även om din hjälte har ett svärd och ett armborst har han ingen chans att besegra horderna utan assistans. Lösningen stavas alltså fällor, och innan de gröna kräken stormar in har du obegränsad tid till att reka borgens lokal för att se var du kan placera ut spikmattor på golvet, pilfällor i väggarna och bågskyttar på bröstvärnen. När du är färdig släpper du in horden, och om du kämpar väl når tillräckligt många inte den skimrande utgången, som du verkligen måste hålla ett extra öga på.

Fällorna är många och fantasirika. Här finns tjärgropar som saktar ned orchernas framfart, explosiva tunnor och barrikader för områden du vill vakta extra väl. Tricket är att skapa fatala flaskhalsar där orcherna saktas ned och dräps, men skulle de komma allt för nära kan du använda ett gammalt hederligt svärd eller, med lite avstånd, ditt armborst. Vissa av dina attacker dränerar en magimätare, och du bör förstås även hålla koll på dess röda granne, livsmätaren.

Varje bana innehåller en handfull vågor av fiender, och det blir snart härligt stressigt. När du kommit en bit in i Orcs Must Die är det gröna kaoset på skärmen både komiskt och rafflande. Animationerna av de väldigt många orcherna är riktigt snygga, och att se ohyrorna spetsas, brännas och flyga i luften av antingen en kruttunna eller min telekinesi-kraft lockar inte sällan till skratt. Då man väl dör är det bara underhållande att försöka igen och laborera med olika försvarsstrategier.

Många av fällorna tar en stund att återställas och laddas om, så tro inte att bara en spikmatta kan hindra dussintals orcher.

Jag gillar också att man som huvudperson är långt från sysslolös under själva anstormningen. Du kan (och bör) placera ut nya fällor även under attacken och är du skicklig med armborstet kan du fälla en betydande mängd orcher med några välriktade headshots.

Nya banor innebär nya leksaker och konstruktionerna introduceras i lagom takt. Du får betyg i form av dödskallar baserat på hur väl du slaktat horderna och dessa kan användas för uppgraderingar av dina favoritfällor mellan varven. Överlag har Orcs Must Die ett riktigt stort djup och det märks att detta ursprungligen var tänkt som ett fullprisspel. 130 spänn är inte mycket att hosta upp, med andra ord.

Ett samarbetsläge hade suttit fint, men det är också en av ytterst få brister i detta prisvärda lyckopiller. Orcs Must Die ger mig sköna vibbar av såväl Plants vs Zombies som Team Fortress. Så sätt igång. Ladda armborstet och måla stugan grön.