Guardian Heroes

Återutgivningarna av gamla klassiska spel tar knäcken på min gamla mögliga spelsamling. Innan kunde jag åtminstone låtsas att gäster blev imponerade när de såg Guardian Heroes-originalet till Saturn i min spelhylla, men nu håller inte ens illusionen. Svårtillgängligt blir var mans egendom när spelhistoria vädras på XBLA. Denna gång är det klassikern från Treasuresom tas fram för att synas i sömmarna. Guardian Heroes räknas av många som ett av Saturns absolut bästa spel. Sönderhyllat med rätta, eller överdriven nostalgi?

Först måste fastslås: Guardian Heroes håller än idag. Detta tack vare ett strålande fightingsystem som engagerar ju mer jag spelar. Dessutom bjuder spelet på varierade karaktärer, olika vägval och rollspelselement. Faktum är att jag anser att Guardian Heroes är det allra bästa "beat 'em up" som gjorts. Spelet känns lika kul idag som det gjorde på nittiotalet. Det är mer än man kan säga om Final Fight, Turtles in Time, Double Dragon eller Golden Axe.

Se till att samla så mycket erfarenhetspoäng du kan innan du hoppar ut genom det brinnande värdshuset.

Striderna är ett kapitel för sig. Vad som från början känns som ett kärleksbarn mellan slump och kaos mynnar så småningom ut i något mer kontrollerat. Attacker och defensiva manövrar uppblandat med magi blir sakta men säkert bra verktyg att rensa upp i röran med. Rörelsevariationen kommer från fighting-genren. Möjligheten att samla erfarenhetspoäng att uppgradera sin karaktär med kommer från rollspelens värld. Den omöjligt knasiga berättelsen kommer från gallblåsan på en rymdhaj.

Om du är ett gammalt fan vet du ungefär vad du får. Originalet är komplett, med omritad grafik för den som vill se förnyelse. Originalpixlarna finns kvar för puritanerna. Dessutom kan man fightas mot eller med andra spelare online. Det finns roligare renodlade fightingspel att köra mot främlingar på nätet och "story-mode" är fortfarande huvudupplevelsen. Tråkigt nog är den omritade grafiken ganska ful. Tecknade pennstreck i fält så att det ska se mindre pixlat ut. Har man spelat exempelvis Blazblue eller Muramasa är man så bortskämd med vacker 2d-grafik att Guardian Heroes bara ser sorgligt ut.

Att jonglera med fiender är centralt för att nå lycka och framgång.

Att sakta lära sig bemästra sin favoritkaraktär, försöka levla upp denne och till slut lyckas nå ett av de många slutmålen är en utmaning. Den här gången slipper man dessutom den hackiga bilduppdateringen som plågade Saturn-utgåvan. Guardian Heroes är ett självklart köp för den som vill återuppleva eller upptäcka en gammal pärla.