Sony har sagt att Namco är bäst i världen på att skapa releasetitlar till ny hårdvara. Det kommer inte heller som någon överraskning att en Ridge Racer-titel släpps till premiären av ett nytt Playstation. Det är lite av tradition vid det här laget. Men att Namco väljer att släppa ett snart tio år gammalt racingspel som premiärtitel den kommande Playstation Portable känns en aning snopet, åtminstone på förhand.
Sexton speltimmar och tusentals perfekta asfaltssladdar senare är jag dock av en annan uppfattning och finner Namcos bärbara racingkompott smått genial. För det är precis vad Ridge Racer till PSP är, en kompott eller varför inte en best of de senaste åtta årens Ridge Racer-spel. Ridge Racer-serien har varit aningen brokig rent kvalitetsmässigt, men innehåller åtminstone tre stycken titlar som inte bara definierat den moderna arkadracern utan även bjudit på racinghistoriens mest beroendeframkallande spelfysik.
I Ridge Racer (som heter Ridge Racers i Japan) ingår 24 stycken banor från spelen Ridge Racer, Ridge Racer Revolution, Rage Racer, Ridge Racer Type-4, Rave Racer och Ridge Racer 5. Egentligen handlar det snarare om åtta stycken banor som sedan byggs ut en aning eller körs i motsatt riktning, precis som vanligt i Namcos racinguniversum. Bäst av samtliga 24 varianter är fortfarande den första banan från det första spelet i serien. Den grundläggande strategin för att bemästra Ridge Racer och ta sig till slutet av spelets huvudläge World Tour och där tävla mot den forna rivalen Angelus är givetvis kontrollerade och perfekt beräknade bredsladdar. Även om Ridge Racer är ett saligt hopkok av massor av godis från alla de sex föregående spelen är fysiken direkt hämtad från det första och bästa spelet vilket innebär att man med rätt kurvtagning faktiskt kan få motorns varv att öka snarare än att sjunka. Spelet innehåller tre olika typer av bilar i 16 olika modeller och i sex olika bilklasser. Biltypen som heter Dynamic är den mest sladdsugna och därmed också den mest utmanande av de tre vars bakända aldrig får läggas ut allt för långt eftersom bilen då snabbt tappar mer fart än biltyperna Standard och Mild. Precis som i vilket bra arkadracingspel som helst handlar det om att millimetermemorera varje liten del av varje bana för att en halv sekund innan varje kurva snabbt pumpa bromsen (eller snabbt släppa gasen), stuva ut bakändan, åka på bredden genom kurvan för att snyggt och städat sedan räta upp bilen innan kurvan rätats ut helt och därmed inte tappa fart.
Den största spelmässiga skillnaden i Ridge Racer mot tidigare spel i serien är helt klart införandet av nitros. För varje sladdad meter vinner man nu lustgas som fylls på i tre gula mätare till vänster i bilden. När mätaren blinkar till går den att använda och ger då en redig fartkick till en alltid redan väl tilltagen medelhastighet. Spelets snabbaste bil kommer faktiskt upp i över 400 km/h vid användning av nitro-boost vilket givetvis får det att pirra sådär extra skönt i maggropen. Nitro-funktionen tillför lite strategiskt tänkande till ett i övrigt enkelt arkadupplägg. Det gäller på expertnivån att hela tiden planera sina varv och användningen av nitros. Vissa gånger kan det vara ovärderligt att spara så att man har tre fulla nitro-mätare till loppets sista varv medan det andra gånger är smartare än bara ösa på så snart de fyllts på.
Beträffande det visuella är det till en början svårt att förstå att det här spelet faktiskt spelas på en bärbar konsol. Grafiken överträffar samtliga av de tidigare Ridge Racer-spelen, inklusive det snygga Ridge Racer 5 till Playstation 2. Detta främst tack vare klarheten, skärpan och färgdjupet i den fantastiska LCD-skärmen, men en stor eloge ska även gå till Namcos team av programmerare och stilsäkra designers. Bilarna är oerhört snygga och miljöerna är varierade, detaljerade och oftast väldigt snyggt belysta. Det är något alldeles speciellt över att tävla mot Mäki på Highway Ridge (från Ridge Racer 5) via maskinens trådlösa nätverk, låta kvällssolen smeka huven på min Aristole medan jag vinkar adjöss till en förtvivlad Jonas som gnuggar varenda cementvägg under banans första hälft.
Ridge Racer är redan ett av de absolut bästa, bärbara spelen jag testat och en lika beroendeframkallande som tekniskt fantastiskt och nostalgifylld stund med Sonys kommande hårdvara. Namco har gjort ett genidrag då de bestämde sig för att blanda ihop åtta år av total racingbriljans till ett enda spel. För min del ser den bärbara framtiden ljus ut, väldigt ljus.