Age of Wulin

Det kanske bara är det Narnia-liknande Stockholmsvädret. Men att få besöka ett medeltida Kina, där behagliga temperaturer och körsbärsträd ramar in upplevelsen, gör dagens Age of Wulin-visit extra behaglig, även om det bara är en virtuell värld. Snail Games onlinerollspel och dess betaversion har tagit Kina med storm och ska släppas i väst nästa år.

Age of Wulin kan kategoriseras under Wuxia, den kampsportsrelaterade kulturgren som omfattar allt från romaner och serietidningar till filmer som Crouching Tiger, Hidden Dragon och Hero. Övernaturliga kämpar som speed-steppar bland trädgrenar och på vattenytan, alltså. Dramatiska storys om kärlek eller bortgångna anhöriga är ett annat vanligt inslag.

Just story är en viktig del av Age of Wulin, berättar Snail Games representant för mig. I stället för att vara ett "grinder MMO" kommer vi att få välja bland fyra olika karaktärer med varsin story. Förlorade syskon och minnesförlust är två av grundpelarna i dessa handlingar. Den kvinnliga karaktären som visas upp för mig lider av det sistnämnda och måste återfå sitt minne genom en enorm mängd uppdrag och äventyr.

Age of Wulin är ett gratisspel, men du kan köpa till dig praktiska saker som ett autotravel-system eller pynt till din häst. Det ska dock inte gå att köpa sig till att bli en bättre spelare.

Age of Wulin känns unikt på många sätt och man tar sig många friheter jämfört med andra, etablerade titlar i genren. Här finns inga restriktioner vad gäller level eller klass, utan alla färdigheter går att eftersträva bäst du vill. Du måste dock välja bland åtta fraktioner innan du börjar spela, och valet står mellan Shaolin, Wudang, Emei, Beggar, Tang Clan, Junzi Hall, Royal Guard och Paradise Valley.

Jag får en rundtur med en kvinnlig Emei-karaktär i det medeltida Peking, som var en miljonstad redan vid denna tidpunkt. Vi spelar på tomma servrar, så staden är kanske inte så full av liv som man kunde hoppas, men potentialen för en myllrande metropol är ändå tydlig. Här finns marknadsstånd, massvis av NPC-vakter och gator som aldrig tycks ta slut. Mat finns det gott om, vilket är tur då Age of Wulin kommer att ha ett hunger-system, vilket kräver att karaktärerna har ätit ordentligt för att kunna äventyra.

Efter en promenad och en omöjlig springtur uppför några stadsmurar når vi ett av många tempel, det som tillhör Shaolin-fraktionen. Här kan spelaren studera nya färdigheter, få uppdrag och klättra på karriärstegen för det aktuella templet. Det ligger en värdighet över dessa tempel, och det är något som gäller hela Age of Wulin - här finns inga fnittrande gnomer eller knallblå rymdvarelser som stör stämningen.

Att göra Jesus avundsjuk och powerjogga över en medeldstor vattenpöl hör till Age of Wulins vardag.

Spelvärlden är riktigt tjusig och man har fått till blandningen av realism och Wuxia-fantasier väl. Även om omgivningarna är fina är dock animationerna och karaktärsmodellerna ganska opersonliga respektive stela, hur mycket de än flyger och far i luft och över vatten.

Jag får lära mig om de många olika sidosysslorna i spelet, och här finns både bekanta och mer oväntade hobbies. Det går att ge sig på både skräddar- och smedyrket för att tillverka kläder och rustning, men även yrken som musiker och tiggare finns representerade. Musikerna är inte värdelösa fjant-barder som man kanske kan tro, utan skapar praktiska buffs genom sina låtar. För att bättra på dessa skills kan man ge sig på olika minispel, däribland ett Bejeweled-liknande pusselspel för skräddaren.

Striderna är dynamiska och bygger mer på skicklighet än att bara högerklicka ihjäl fiender. Det gäller att parera vid rätt tillfälle och tajma sina specialattacker för att nå framgång, särskilt i PVP-striderna, och ett sten-sax-påse-upplägg kräver också sitt av spelaren. I en grotta vid namn Lotus Cave möter vår Emei-krigare ett gäng fiender kallade secret society despicles, och det vankas rejält med smisk. Då spelets HUD är ganska plottrig och omfattande är det svårt för en oinvigd att hänga med i svängarna, dock.

Buddha-statyer finns runt varje kant, och Snail Games kallar det för 'den tidens grafitti'.

Det finns mycket unikt med Age of Wulin, och bara en sån sak som möjligheten att kidnappa andra karaktärer och sälja dem till slavhandlare är både intressant och komiskt. Att i en säck släpa iväg en spelare som gått offline är mer av ett äventyr för den som kidnappar än för den kidnappade, berättar Snail Games, och den som blir bortrövad drabbas bara av en debuff när han eller hon börjar spela igen.

Vi kan också vänta oss guilds på upp till 400 medlemmar, som tillsammans kan ta över och härska över slott. Konkurrensen kring slotten är stor och PVP-fighterna lär bli intensiva då upp till 1300 personer kan strida samtidigt. Slotten är rejält stora, de kan uppgraderas och det går att placera ut fällor i dem.

Under 2013 ska Age of Wulin släppas i Europa och då får vi reda på om denna visit till öst kan roa oss i väst. En del frågetecken kring grafik och uppdragskvalitet återstår, men överlag känns detta åtminstone som ett spel med mycket egen personlighet.