Metal Slug 3

Den klassiska plattformsskjutaren har praktiskt taget dött ut sedan förstapersonsskjutarna gjorde sitt intåg på marknaden. Spel som Neo Contra och Metal Slug 3 tillhör de sista tappra försvararna av en genre som en gång dominerade spellistorna.

Därmed inte sagt att Metal Slug 3 känns gammalt på något sätt. Visst, grafiken är lågupplöst då det trots allt rör sig om en konvertering från den femton år gamla Neo-Geo-hårdvaran. Men spelet släpptes ursprungligen 2000 och anses av många vara det allra bästa i serien.

Metal Slug-spelen har väl ingen direkt genomarbetad handling, men i stort handlar det om en specialstyrkas ojämna kamp mot både en ondskefull krigsmakt (en tjusig blandning av kvasi-nazistiska kors och mustaschprydda ökenterrorister) och en invasion från Mars. Realismen har tagit en stor omväg runt det här spelet och det hela är designat med en extrem tecknarstil där skärmtäckande fiendebossar främst verkar bestå av pansarplåtar och kanonrör. Samtidigt är allt extremt välanimerat och minsta lilla fiende eller bakgrundsobjekt rör sig både överdrivet, komiskt och väldigt snyggt.

Spelets titel kommer sig av de mäktiga pansarfordon som kallas Metal Slug. Trots att de bara är marginellt större än våra hjältar rymmer de ordentligt med eldkraft och tål dessutom några smällar. Själv klarar huvudpersonerna bara ett enda skott innan de biter i gräset, något som förstås bidrar till spelets snabba arkadupplägg och skoningslösa svårighetsgrad.

För det går inte att förneka att Metal Slug 3 är ett utmanande spel. Det krävs träning, åter träning och massor av memorering för att lära sig hur banorna fungerar och hur bossarna ska bekämpas. Huvudpersonerna är inte direkt smidiga och om du inte flyttar på dig i god tid kan det vara försent. Men här ligger också charmen. Medan din stackars karaktär misshandlas å det grövsta börjar du sakta men säkert hitta ett mönster. Kanske om jag ställer mig där i hörnet, och sedan springer in till mitten medan han laddar om? Och så hoppa över den där attacken, skjuta för fullt, ducka där... hmmm, det kan funka. Våra förslappade FPS-nerver som är vana vid att låta oss tåla en del stryk vaknar sakta till liv och efter några timmars nötande börjar ögonen snacka direkt med fingrarna utan att blanda in hjärnan. Det går förstås att klara Metal Slug 3 utan att förlora ett enda liv, men du kommer knappast att göra det första gången.

Givetvis går det att spela två spelare samtidigt, något annat vore otänkbart. Som vanligt blir det mycket roligare att samarbeta mot en gemensam fiende, även om era begränsade continues förbrukas i en ännu högre takt.

Metal Slug 3 är visserligen ganska kort, men släpptes direkt till budgetpris och känns som en given investering för alla som vill ha ett lättsamt men utmanande spel där två spelare kan samarbeta. Det är det bästa spelet i en serie där varje titel ursprungligen kostade 3000 kronor och där originalet nu går loss på minst det fyrdubbla. Då är 300 kronor rena rånet... skaffa nu!