Still Life

Jag behöver inte börja recensionen med att berätta för er att äventyrsgenren har befunnit sig i kris sedan slutet av 90-talet. Inte heller behöver jag berätta för er att de få äventyrsspel som trots detta släppts under de senaste fem åren oftast varit mycket mediokra. Det enda jag egentligen behöver göra är att kasta mig rakt in i min beskrivning av Microids senaste äventyrsspel; Still Life. Det kan beskrivas som en spinn-off av deras Post Mortem som släpptes för ett par år sedan och likt det spelet är Still Life inte helt utan charm, men tyvärr inte heller utan brister.

Still Lifes handling kretsar å ena sidan kring Victoria McPherson som är en FBI-agent med specialitet på seriemördare. Hon jobbar för närvarande med ett fall där kvinnor brutalt mördats på ett ohyggligt sätt men saknar faktiska spår att gå på. Som spelare kommer man in i handling på den plats där det senaste offret just hittats och Victoria ska söka av mordplatsen efter spår. Detta är den ena delen av handlingen. Den andra rör Victorias farfar som sjuttio år tidigare arbetade på ett liknande fall i Prag och under spelets gång skiftar man mellan att kontrollera Victoria och hennes farfar under sina respektive fall. Detta fungerar ganska bra och det är kul att se de båda fallen vävas samman, men Still Life lämnar också en konstig bismak.

Det är framför allt de något krystade pusslen man stöter på som stör mest. Microids har till synes ibland slängt in pussel för att de känt sig tvingade vilket gör att de ofta blir malplacerade och konstiga. De följer ingen logik och då känns det bara fel och ger intrycket av dålig planering. Still Life bjuder dock på stundtals bra och roliga pussel som kräver en hel del logiskt tänkande. De gör det ofta värt besväret att lida genom de mindre roliga pussel som tyvärr är fler till antalet. Hade man bara planerat och bearbetat handlingen och dess tänkbara pussel lite mer så tror jag att man hade kunnat undvika dessa fällor.

Spel måste ju även ha lite humor och komiken i Still Life representeras av att karaktärerna i spelet springer som om de bajsat på sig. Det ser väldigt roligt ut men snart inser man att det kanske snarare är en miss från utvecklaren än en medveten humoristisk detalj. Jag har i och för sig aldrig varit i Frankrike, det kanske är så de går där och då tar jag naturligtvis tillbaka det jag sagt. Men jag ska inte vara petig och tråkig. Still Life är ett helt okej äventyr som bjuder på stundtals bra pussel och en läskig handling som bjuder på två sidor av samma mynt genom att man får följa två både Victoria och hennes farfar. Grafiken kunde ju varit bättre men uppfyller sitt syfte någorlunda, även om man kanske kunde kräva mer. Still Life är i alla fall perfekt för dem som gillade Post Mortem och vill ha mer mord och läskiga omgivningar. Personligen saknar jag fortfarande något i Microids lite mer skräckinriktade spel. Kanske är det en själ jag söker, något som ger mig det där lilla extra. Men jag kommer aldrig att ge upp hoppet om en renässans inom äventyrsgenren. Aldrig.