Efter att ha betalat över tre miljarder för Rare tror jag att Microsoft gärna sett en mer etablerad titel som företagets Xbox-debut. Med detta inte sagt att Grabbed by the Ghoulies är ett dåligt spel, snarare tvärtom - men det är inte Banjo eller Perfect Dark.
Grabbed by the Ghoulies påminner på många sätt om Nintendos Luigis Mansion. Cooper står inför en rad olika utmaningar för att kunna rädda sin flickvän, allt ifrån att dänga så mycket spöken som möjligt till att lösa busenkla pussel eller trycka på knappar i rätt följd. Fokus ligger rent spelmässigt på Coopers förmåga att slåss och sparkas, vilket kontrolleras med hjälp av den högra, analoga styrspaken. Det går även att plocka upp praktiskt taget allt som ligger och skräpar i de olika rummen och använda som tillhyggen mot de stackars spökena. Allt från kycklinglår till svindyra Mingvaser finns att tillgå och är givetvis mer effektiva än Coopers egna slag.
Det råder inga tvivel om att detta är ett spel riktat mot en yngre publik. Något som jag anser vara positivt med tanke på hur få spel av denna typ det finns till Xbox. Följdaktligen har svårighetsgraden skruvats ned rejält. Dessutom är upplägget väldigt linjärt. Grafiken är snyggt sammansatt där cel shading använts på samtliga karaktärer och spelets belysning är snudd på fantastisk. Ljudet bidrar till spelets atmosfär även om riktigt tal gärna hade fått ersätta karaktärernas grymtningar. Grabbed by the Ghoulies är ett lyckat spel för de lite yngre spelarna. Välgjord grafik, god atmosfär och rolig spelkontroll utgör en trivsam helhet även om jag väntat mig mer från Rares första Xbox-spel.
Ytterligare betyg
- Grafik
- 9 / 10
- Ljud
- 7 / 10
- Spelbarhet
- 7 / 10
- Hållbarhet
- 6 / 10