I Samsungs eget marknadsföringsmaterial låter det som om man inte bara lyckats bygga en ny typ av LED-panel som kan konkurrera med OLED utan även sprungit ifrån LG:s branschledande skärmar. Såhär står det:
"Samsungs nästa generation TV tar tittarupplevelsen till nya höjder. Nya S-serien bjuder på en revolutionerande bildkvalitet. Med avancerad nanokristall-teknik och en helt ny skärmpanel som ger tittaren mångdubbelt fler färger, djupare svärta och mer ljusstyrka."
Låt mig inleda recensionen med att bryta ned dessa floskler. Till att börja med tar inte Samsungs första SUHD-skärm upplevelsen till nya höjder, framförallt inte om vi ställer denna TV mot LG:s OLED-modeller. Det finns enligt mig ingenting som slår OLED idag och den här skärmen är precis som många andra konkurrenter inget som kan hota LG:s nuvarande plats på tronen. Nanokristallerna det pratas om tippar jag är renodlad marknadsföring då det i slutändan handlar om en bakgrundsbelyst LED-panel som med hjälp av ett större färgomfång kan presentera en lite starkare och lite mer livlig bild. Svärtan och on/off-kontrasten är dock inte ens nära OLED, hur man än vänder och vrider på det.
35 000 kronor kostar 55-tummaren medan 65:an går lös på hiskeliga 56 000 kronor.
Men låt oss hoppa vidare. Att fortsätta tjata om OLED gör ingen särskilt läsvärd recension, istället avser jag såklart att rabbla upp Samsung-skärmens styrkor och svagheter. Som jag nämna tidigare innebär HDR-stödet (som simuleras) i panelens färg och kontrast-omgång en bild med kraftfulla, djupa färger. Matar man Samsung UE55JS9005QXXE med 4K-demomaterial eller Skyfall på Blu-ray presterar den fantastiskt väl och bortsett från viss "clouding" (ljusuniformitet i panelen är svårt att komma ifrån när det gäller LED) är svärtan jämn, vitbalansen superb och skärpan snuskigt bra. Det finns en hel bunt auto-aktiverade bildfilter som jag har valt att stänga av under delar av vår testperiod och som vanligt är dessa rena rama döden för den som avser att spela exempelvis Halo: The Master Chief Collection, Battlefield 4 eller Call of Duty: Black Ops 2 på denna TV.
Med "Samsungs Auto Depth Enhancer" och andra processingfilter avslagna och med "Game Mode" aktiverat har vi mätt upp mängden input lag i Samsung 55" SUHD 4K JS9005 till 26 ms vilket är fantastiskt bra för en TV av den här typen, inte minst med tanke på att den här TV:n har en 4K-panel. Det märks att Samsung verkligen tagit i från tårna när det gäller processorkraften i skärmen som är den snabbaste TV jag någonsin testat.
Samsungs OLED-satsning sket sig och nu har man enligt källor börjat om från början igen. Räkna med att få se deras första OLED-panel i höst.
Att slå igång Samsung JS9005E går på en sekund och att byta kanal med en digitalbox erbjuder en direkt och idiotsnabb upplevelse som får skärmen att kännas fräsch och modern. Det märks så otroligt tydligt att vi valt oss att dagens skärmar tar gott om tid på sig för att starta samt för att byta kanal och när det nu kommer varianter som klipper sekunder av väntetid på varje litet kommando blir effekten såklart starkare än vad den kanske bör vara. Jag har faktiskt (pinsamt nog) legat och zappat fram och tillbaka i kanalutbudet bara för att se hur extremt snabbt skärmen skiftar.
När det gäller designen i sig är Samsung JS9005E ingen direkt mästerverk, även om bilderna skvallrar om en mycket stilren och sober skärm som för tankarna till Apples första generation Cinema Display-monitorer. Ramen, som är gjord i borstat aluminium, hade gärna fått vara svart för min del, dock, och tunnare än vad den är, då det blänker lite i ett nedsläckt rum och stör tittarupplevelsen mer än vad som borde vara rimligt. Foten är tung, rejäl och snygg. Den gör skärmen lättmöblerad och Samsung skickar även med en kopplingshub som möjliggör minimala mängder synliga sladdar.
Kopplingsdosan ansluts till skärmen med en specialsladd och det går sedan utmärkt att gömma den i en låda eller bakom en TV-möbel för att på så sätt kunna koppla in exempelvis Blu-ray-spelare och TV-spel utan att behöva sträcka sig bakom skärmen och pilla. Problemet med hubben är dock att själva dosan innehåller fläktar vilket gör att den surrar lite väl mycket och så till vida den inte göms undan ordentligt stör den tittarupplevelsen.
Den är snygg den här TV:n men inte lika vacker som Philips 9800-serie eller LG:s OLED-skärmar.
Fjärrkontrollen är ny, också, vilket jag tycker är supersynd. Samsungs spetsigt snygga lilla klump som de använt sig av till de senaste tre generationerna har enligt mig varit kanonbra. Den nya är betydligt mindre, smalare och ligger rätt risigt i handen. Den är dessutom svår att lära sig hantera utan att behöva kika på den vid varje knapptryck då knapparna sitter lite för tätt och liknar varandra när det kommer till storlek och finnish. Ingen stor sak, såklart, men detta kan vara Samsungs sämsta TV-fjärr på flera, flera år.
Det nya, Linux-baserade, operativsystemet är inte överdrivet bra heller. Tyvärr. Det är klart snyggare än tidigare men samtidigt krångligare och kräver ofta fler knapptryck för att komma dit jag vill. Lite "form före funktion" kan jag tycka och något som tillsammans med den halvrisiga fjärrkontrollen samt den surrande sladdhubben drar ned betyget.
En rätt risig fjärr, tyvärr. Samsung har tidigare gjort betydligt bättre.
JS9005E är en bra skärm men inte briljant. Även om panelen i grunden är en liten aning bättre än i förra generationen är det flera minuspunkter som gör att jag gillar föregångaren bättre. Matad med kristallklart 4K-material är denna TV fullständigt förkrossande brutalbriljant men det finns inget 4K-material att få tag på och bildskalningen från 1080i upp till skärmens maxupplösning har helt klart varit bättre i tidigare skärmar från Samsung som dessutom inte kostade 35 000 kronor (för 55 tum).