Det är kanske bäst att jag drar hela det här spelets långa historia. Ursprungligen släpptes det 1998 på Capcoms då ganska gamla CPS2-arkadmaskin. Street Fighter 3 hade släppts på den fräschare CPS3, men fansen var inte helt imponerade och ville hellre ha ett nytt Alpha. Sagt och gjort, ett nytt spel med tre klassiska figurer samt tre nya släpptes. De ursprungliga hemversionerna till Saturn, Playstation och Dreamcast, släppta mellan 1998 och 2000, lade till ytterligare fyra karaktärer, gjorde tre bosskaraktärer spelbara och siffran var därmed uppe i 33. Den här versionen släpptes senare i arkadhallarna igen, under namnet Street Fighter Alpha 3 Upper. Den senaste av alla dessa versioner var till Gameboy Advance och släpptes 2003. Den hade tre extra karaktärer plockade ur Capcom vs SNK 2 men var förstås rejält komprimerad för att rymmas på en futtig Gameboy-kassett. Men nu ska alltså den definitiva, totala, supermaxade versionen släppas med ytterligare en karaktär från Capcom Fighting Jam. Det japanska spelet är Double Upper (för att fortsätta Capcoms fetisch för att stapla attribut på varandra) men den västerländska versionen kallas helt enkelt Street Fighter Alpha 3 Max. Så nu kanske Capcom har konverterat det här spelet tillräckligt. Tills "Street Fighter Alpha 3 Triple Upper" på Playstation 3 alltså.
Vi snackar alltså 37 karaktärer, en avsevärd summa för vilket fightingspel som helst. Jag drar dem allihop för säkerhets skull: Ryu, Ken, Chun-Li, Guile, Dhalsim, Honda, Blanka, Zangief, Balrog, Vega, Sagat, Bison, Cammy, T.Hawk, Dee Jay, Fei Long, Akuma, Adon, Rose, Charlie, Birdie, Sodom, Guy, Dan, Rolento, Sakura, Gen, Satsui Ryu, Rainbow Mika, Cody, Karin, Juni, Juli, Maki, Eagle, Yun och så Ingrid. Personligen har jag en hel rad favoriter i det här spelet, och alla borde kunna hitta någon som passar.
Det som gör Alpha 3 till världens fjärde bästa fightingspel är delvis den exakta känslan och alla karaktärer, men också ISM-systemet. Det finns numera fyra olika ISM:er att välja bland, som ger fyra helt olika varianter av varje karaktärer. X-ISM (av Super Street Fighter 2 X, den japanska titeln på Super Street Fighter 2 Turbo) gör att spelet fungerar som de gamla Street Fighter-spelen med tunga attacker men mindre finesser. A-ISM (av Street Fighter Alpha) bygger på standardupplägget i Alpha-spelen där olika superattacker och kontringar är viktigast. V-ISM (från Variable Combo-systemet) ger tillgång till riktigt farliga kombinationsattacker. Och slutligen MY-ISM som låter oss välja och vraka bland olika funktioner som passar vår spelstil bäst. Allt detta ger ännu mer variation och spelglädje.
Tekniskt sett är förstås spelet ingen match för Playstation Portable. Vi såg redan hur perfekt konverteringen av Darkstalkers Chronicles var grafiskt och ljudmässigt, så vi kan nog räkna med att spelet ser ut precis som det ska. Däremot hoppas jag att de fixar kontrollen, som inte alls var anpassad till den lite sega D-paden på maskinen.
Kan vi då vänta oss något nytt? Det som förstås är givet är ett trådlöst spelläge mellan två maskiner, men däremot lär det inte bli något onlinespel eftersom Alpha 3 som alla fightingspel är extremt beroende av jämn och hög bandbredd för en bra match. Det går också att anordna turneringar över Wi-Fi där åtta spelare kan mötas i tur och ordning. Det vore förstås trevligt om tre (eller fyra!) spelare kunde slåss mot varandra i Dramatic Battle, istället för max två mot datorn som det varit tidigare, men det återstår att se. En liten bonus är möjligheten att spela tag team med två karaktärer, ett tillägg som får spelet att kännas lite mer som Marvel Vs-spelen.
Det som dock står klart är att Street Fighter Alpha 3 fortfarande är ett fantastiskt fightingspel, och om Capcom bara lyckas fixa kontrollen så kommer det att bli ett klart köp för alla Playstation Portable-ägare som gillar slagsmål. Så vi håller tummarna och hoppas. Under tiden värmer jag upp med att spela Ken, Vega och Juli i Playstation-versionen.