"Kyurinaga's Revenge? Vad tusan är det för något?", tänkte jag när Jonas gav mig uppdraget att recensera just Kyurinaga's Revenge. Vad är då Kyurinaga's Revenge (förutom att uppenbarligen ha något att göra med någons hämnd)? Utvecklat och utgivet av studion Reco Technology är det så nära en blandning av klassiskt Mario-plattformande och skojfrisk Fruit Ninja man kan komma. Du spelar som samurajlöken Karou Tamanegi eller broccolin Joe, streetfighter, och tillsammans ger ni er ut på ett äventyr i det feodala japan, där både det ena och det andra väntar.
Spelets dialog är kryddad med humor, vilket gillas
Vad spelet i mitt tycke inte levererar i innovativ presentation och spelmekanik, får du som spelare tillbaka i atmosfär. Men innan vi talar om den, kan vi prata lite om vad som enligt mig gör ett bra plattformsäventyr. För mig handlar det om utmaning och logiskt tänkande. Banorna ska vara utformade så att det är lätt att lära sig grunderna och hur man kontrollerar karaktären, men sedan får testa oss framåt. Inte bli målade i ansiktet med vilka knappar som ska tryckas på för att komma upp till avsatsen ovan, utan ges spelrum för eget tänkande. Sen ska det gradvis ges fler och fler saker att tänka på efter vägen, säg ett specifikt hopp som samtidigt kräver beräkning av andra faktorer såsom fiender eller hinder. Där i ligger det logiska tänkandet (och timingen, icke att förglömma).
Kyurinaga's Revenge levererar på den punkten och så länge dessa två ingredienser inkluderas, utmaning och logiskt tänkande, behövs inget revolutionerande system eller fiffiga finesser. Först kändes det som spelet var alldeles för lätt (jag spelade på normal svårighetsgrad) och det gjorde mig lite besviken då det heller inte krävde så mycket av hjärnan. Men ju längre jag kom desto svårare blev det. Så faran över. Du har även möjligheten att närsomhelst under äventyrets gång byta mellan spelets två karaktärer, som båda har sina speciella ess i rockärmen och som krävs för att ta sig vidare.
Till en början har du instruktioner snyggt inbäddade i omgivingen
Ytterligare ett ess i rockärmen är att du, om du så önskar, kan spela igenom spelet tillsammans med en kompis på samma skärm. Gillar du att lokal co-op med polare istället för att kämpa mot dem, borde det vara en god nyhet. Om du däremot inte gillar sällskap utan föredrar åtminstone en nätverkskabel mellan dig och dina motståndare kommer du bli besviken - det här är enkom lokalt spelande.
Nackdelen med just samarbetsläget, är balansen. När åtminstone jag tänker samarbete, och framför allt i plattformsavseende, är att man ska vara beroende av varandra för att avancera. En ska stå där medan en annan där, och då öppnas en passage där. Tja, här är balansen mellan vad de olika karaktärerna gör väldigt ur led. Det finns passager där Joe gör grovjobbet medan Kaoru (alltså andra spelaren) bara följer efter.
Som om inte det vore illa nog så måste den spelare som sackar efter, i fall en spelare skulle springa i förväg, spela genom en liten ruta uppe i ena hörnet för att komma ikapp. Svårare att se va denne gör är bara förnamnet. Varför inte köra med ett system som håller spelarna nära varandra, som om en skulle springa i väg automatiskt pushar med den andre?
Det blir värre, dör en spelare (en träff med en fiende innebär döden, även solo) tvingas båda tillbaka till senaste checkpointen. Ingen möjlighet till att åter uppliva den fallna kompanjonen med andra ord. Då spelet betonar samarbete så mycket som det faktiskt gör, men missar stort hur ett smidigt samarbetsläge fungerar, drar det faktum ner betyget rejält. Det hade varit en annan sak om det inte legat lika stor fokus på samarbete. Om.
Mellan varven bryter Kyurinaga's Revenge av med slagsmål - och då gäller det att trycka på knappen vars symbol visas på skärmen, annars är det kört och livmätaren dippar. Quick Time Events är inte alltid supertrevliga och här är det inte alltid som spelkontrollen reagerar då man trycker heller. Vilket liksom är hela idén med QTE-passager, att knapparna ska fungera... Så ett och annat fall av irritation kan bubbla upp.
Längst vägen möter du olika hinder som måste lösas på olika sätt.
<newpage>
Vidare till det som spelet verkligen lyckas väl med - atmosfären. Spelet utspelar sig som jag sagt i det feodala japan och det är även där jag ser kopplingen till Fruit Ninja. Omgivningarna består av skog, träkonstruktioner med inristade tecken, träd och sylvassa pelare som inte vill annat än att stoppa dig. Och ännu mera träd. Det grafiska påminner mycket om ett mobilspel, och där har vi nog den ännu större anledningen till varför jag associerar det hela med Fruit Ninja. Vad som skiljer det här från just Fruit Ninja är dock detaljrikedomen som här är ganska mycket högre. Passar bra in med spelets någorlunda skojfriska tema (kom igen, en vandrade samuraj-lök och en adrenalinstinn broccoli).
Stridsdelarna är roliga men aningen repetitiva. Sen kanske inte spelet registrerar att du tryckt på knappen som visas.
Hand i hand med grafiken kommer musiken och det är de här två tillsammans som är pricken över i:et vad gäller atmosfären. När man tänker japansk musik, och inte K-Pop för en gångs skull utan japansk samurajkultur, faller tankarna ofta på entoniga strofer kombinerat med en lätt ekande gonggong. Det är precis vad du får här och ger viss komik när man ser grönsaker springa fram med katana i högsta hugg. Men det sätter definitivt också stämning.
Myntsamling är inkluderat. Vad vore ett plattformslir utan något att samla?
Vad gäller hållbarheten säger jag som jag alltid gör när det kommer till plattform som genre - har du känsla och lust för logiskt tänkande och en skopa tålamod (det här hamnar i mellanlandet när det kommer till svårighetsgrad) kan jag rekommendera detta här, om du har överseende med det bristande samarbetsläget det vill säga. Framför allt då det är förhållandevis billigt - runt hundringen får du slanta upp med och det brukar ju oftast placera spelen i två lägen. Första är det då du får precis tillräckligt och det andra är då du får oväntat mycket för priset.
Kyurinaga's Revenge hamnar någonstans mitt emellan, och legitimerar din tid beroende på om du känner dig träffad av det jag listade i början av förra stycket. Och sist men inte minst - tycker du om Fruit Ninja så kommer du kanske få ut något av det här också. Det involverar trots allt grönsaker och svärd, sunkigt samarbetsläge till trots.