Mega Man Maverick Hunter X

Redan 1994 började Mega Man bli ganska uttjatad, efter sex NES-spel och fyra till Gameboy. Alla väntade sig med en blandning av förväntan och uttråkan ett Mega Man 7, men Capcom överraskade med att börja en helt ny serie. Trots ett liknande upplägg bjöd Mega Man X framför allt på en mer genomtänkt handling och helt nya karaktärer. Inte ens Mega Man själv var densamme, utan en ny modell, X, som byggdes av dr Light och förseglades i en kapsel för framtiden.

Tolv år och många genomspelningar senare är det nu dags för en komplett remake av det klassiska spelet, och det var förstås spännande att se vad som hade hänt.

Till en början är spelet närmast identiskt med originalet. Alla åtta banorna är exakta kopior av de ursprungliga, fast omgjorda med tredimensionell grafik som faktiskt är snyggare, så pixelfetischist jag är. Bossarna har ungefär samma rörelsemönster och på det hela taget är det precis lika bra, fast alltså lite fräschare. Mega Man X är inte ett enkelt spel, och trots att det går ganska snabbt att ta sig genom spelet när man kan alla trick kommer de flesta att fastna någonstans. Men det känns aldrig orättvist, och utmaningen ligger på precis rätt nivå. Den enda skillnaden mot originalet är att vissa bonusföremål har flyttats runt till andra platser.

Det är både en fördel och nackdel för serien. Att börja från början och utforska minsta lilla skrymsle för att hitta uppgraderingar, för att inte tala om utmaningen att hitta rätt vapen som funkar bra mot rätt boss, gör spelet mycket längre än vad det egentligen borde vara. Samtidigt går det lite väl snabbt att ta sig genom för gamla fans eller de som helt enkelt läst sig till strategin. Efter ungefär fem timmar faller Sigma för min Rolling Shield och spelet är slut... eller?

Nej, Capcom har faktiskt ansträngt sig rejält med Maverick Hunter X. Efter att ha klarat det får du dels en 25 minuter lång anime som berättar hur serien började, där X och Zero till en början är robotpoliser under Sigma och blir inblandade i hans förräderi. Denna är för övrigt riktigt välgjord. Sedan har X långa dialoger med varje bosskaraktär som faktiskt är både välskrivna och ger en hel del djup till handlingen. Helt plötsligt får vi veta att X känner sina fiender personligen, vilket gör det hela mer gripande. Och jag är imponerad av Spark Mandrills oväntade personlighet som gör segern över honom minst sagt bitterljuv.

Men allra störst nyhet är möjligheten att spela som Vile, den lila roboten som agerade miniboss i originalet. Inte nog med att han har helt nya vapenuppsättningar och annan kontroll än X, han har också sina egna animerade mellansekvenser och egna dialoger som berättar en alternativ handling. Helt lysande. Dessutom är Viles uppdrag ännu svårare, vilket minst fördubblar speltiden. Slutligen finns också ett demo på Mega Man Powered Up, där du kan spela både nyversionen och originalet av Cut Mans bana från Mega Man 1. Powered Up känns om möjligt ännu mer spännande än Maverick Hunter X och jag avgudar Mega Mans nya gulliga format.

I det stora hela är Maverick Hunter X en utmärkt remix av ett utmärkt spel. Det enda egentliga klagomålet jag har, förutom att det går lite för snabbt för en veteran att klara av, är att vissa bosstrider blir påfrestande för tummen då man ofta måste ladda vapnet (genom att hålla in fyrkant) samtidigt som man frenetiskt hoppar mot en vägg (med kryss), samtidigt som man måste vara beredd att superhoppa iväg (med cirkel). Men det är mindre detaljer som inte ändrar det faktum att Maverick Hunter är det klart bästa bärbara plattformsspelet just nu. Åtminstone tills Powered Up släpps om en månad...