Street Fighter Alpha 3 Max

Efter att Capcom utannonserade Darkstalkers till PSP vid premiären var det nog många som hoppades/befarade att det skulle bli starten på en hel våg av billiga konverteringar på deras klassiska fightingspel. För att göra en lång historia kort, så blev det absolut inte så, och först nu är det dags för ytterligare en nygammal konvertering. Denna gång är det Street Fighter Alpha-serien som konverterats och Capcom har smakfullt nog valt del tre, som är det absolut bästa av Alpha-spelen och även ett av de bästa fightingspelen i historien.

För ovanlighetens skull har Capcoms ambition sträckt sig lite längre än till snabba pengar, och man har lagt till bland annat figurerna Yun från Street Fighter 3 och Capcom vs. SNK 2-versionen av Eagle (som ju egentligen härstammar från det allra första Street Fighter). Kanske inte de roligaste figurerna, men för de som nött Street Fighter Alpha 3 i snart ett decennium är det såklart tacksamt med lite nytt. Till det har man också lagt lite nya spellägen samt möjligheten att kunna spela mot mänskliga motståndare med trådlöst nätverk.

Innan jag säger något mer om spelet vill jag slå fast att sedan Street Fighter 3, är det här det läckraste tvådimensionella spel Capcom spottat ur sig. Tack vare PSP:ns knivskarpa skärm får de sanslöst snygga pixlarna en lyster de aldrig tidigare haft. Bakgrunderna är också oerhört färggranna och innehåller massa sköna Street Fighter-kameos och annat kul. Street Fighter Alpha 3 Max är kort och gott riktigt ögongodis, och de som vid något sinnessvagt ögonblick hävdat att tvådimensionell grafik är död får omedelbart dra på sig skämsluvan.

Eftersom de flesta trots allt kommer att spela spelet utan mänskligt motstånd har Capcom haft vänligheten att packa spelet med alla tänkbara spelvarianter. Allra bäst är World Tour Mode som mest av allt påminner om hur man spelar Soul Calibur II i dess storyläge. Här finns en historia inbakad, man lär sig nya saker och möter motståndare som har olika lyten och fördelar. World Tour är ett superbt tillskott som visat sig vara långt roligare än jag vågat hoppas på. Ett annat kul sätt att spela spelet är Dramatic Battle, där två figurer ger sig på en annan. Själv älskar jag att spela som Charlie och Guile för att med de båda täppa till truten på Bison en gång för alla.

Dessvärre är inte allt frid och fröjd med Street Fighter Alpha 3 Max. Oväntat nog är det spelkontrollen som utgör det största problemet, vilket såklart är helt oacceptabelt. Egentligen är det inte direkt dåligt, men i det spel som mer än något annat bygger på oerhörd exakthet och hundradelstiming blir det såklart ett avbräck när figuren inte alltid gör som man vill.

Jag är Guile-spelare i själ och hjärta, och hans enkla attacker är lyckligtvis relativt smidiga att göra. Däremot blir andra figurer betydligt svårare att bemästra på ett fullgott sätt. Capcom verkar ha vetat om detta, och har därför lagt till möjligheten att spara attacker och hela värstingsupers till en enda knapptryckning. Att de försöker uppskattas såklart, men denna funktion är som gjord för att missbrukas och borde aldrig ha lagts in. Som en kul fotnot kan nämnas att Capcom i Japan släppt en liten plugg man sätter på sin PSP för att få bättre kontroll över sin figur. Naturligtvis går den inte att få tag på i Europa och inte heller finns planer på att ta hit den. Dessutom måste jag få gnälla lite på laddningstiderna, vilka som alltför ofta på PSP är oacceptabelt långa.

Även om spelkontrollen inte når upp till de stationära versionerna är Street Fighter Alpha 3 Max mitt nya favoritspel att ha med på resor. Det är smidigt att ta upp, köra några grymma rundor Dramatic Battle och sedan bara lägga ifrån sig. Har du någon kompis kan man spela i timmar utan att tröttna och ingen match blir någonsin den andra likt, tack vare att varje figur kan spelas på så många olika sätt. Vill du slåss på PSP finns det inget bättre alternativ, ett faktum som lär stå sig åtminstone till dess att Tekken: Dark Resurrection släpps i höst.