Min erfarenhet av baseball som sport är knappast omfattande och innefattar nästan bara att det var Benjamin Siskos favoritsport i TV-serien Star Trek: Deep Space Nine. Så när MLB: The Show 18 trillade i min famn var jag smått osäker på vad jag skulle förvänta mig av Sonys Playstation-exklusiva spelserie. Så denna recensionen kommer att utgå från hur spelet verkar vara för den oerfarne och för de som inte redan är markanta fantaster av denna sport eller titel.
MLB: The Show börjar starkt där det noggrant låter mig gå igenom och välja de olika kontrollmetoder som finns för de olika roller och faser som finns i en baseball-match. Detta är något jag uppskattar och fanns med i även Gran Turismo Sports och ger i alla fall en ytterligare känsla av att vara inkluderande för även noviser som jag. Det finns dessutom överraskande många olika kontrollmetoder för allt från hur man kastar bollen till hur vi ska kontrollera spelare som springer mellan baserna. Det är värt att ta sin tid här då de olika valen utan tvekan kan påverka glädjen vi får ut från spelet.
Presentationen i The Show 18 är prima
Ambitionerna är höga här och presentationen måste jag säga är klockren. Det är inte direkt fotorealism med ibland uttryckslösa karaktärsmodeller och omgivningar, men prioriterar ändå rätt med klockren belysning, precisa animationer och detaljerad publik som fyller de olika arenor vi får chansen att spela i. Det är dock i simulationen som spelets styrka ligger och mycket tid har lagts på att försöka återskapa allt vad sporten har att erbjuda genom allt från bollfysiken till de taktiska valmöjligheter som finns där vi kan välja att ta en "bunt" (bara nudda bollen med slagträet) och kanske offra en slagman för att avancera spelare ute på fältet som försöker nå nästa bas.
Dessa detaljer tar dock tid på sig att sjunka in för någon som mig. För efter att jag fått komma in i kontrollerna är det inte så hemskt mycket mer spelet väljer att lära mig. Det kan nämnas med små rutor vilka extra valmöjligheter jag har att välja mellan, men utöver det så är spelet inte helt noggrant med att förklara mina ytterligare val vad gäller laguppställningen eller liknande under matchens gång. Sedan, men det kanske bara är jag, så är vissa roller betydligt mer utmanande än andra. Att lära sig kasta en boll för att försöka få tre strikes på motståndarlagets slagman är ganska självklart efter ett par gånger, men när det är omvänt och jag ska svinga slagträn så är det aningen mer komplicerat och jag får aldrig riktigt till den timing som behövs då jag ärligt talat har problem att se avståndet till bollen. Krävs troligen mer övning bara, men det är ändå ett ganska stort gap i hur lättillgängligt det kan vara.
Men trots fin presentation och detaljerade kontrollmetoder för alla våra tycken och smaker så är det ändå innehållet som avgör ett sportspels vara eller inte vara. MLB: The Show kommer med ett antal olika spellägen som troligen kommer tillfredsställa de flesta. Det första jag kan nämna är spelets mer storydrivna karriärläge kallat "Road to the Show" som låter oss skapa en egen spelare som får chansen att visa sig själv rekryteras till ligan. Denna karaktär får en specifik roll, som sedan inom denna kommer inom olika "arketyper". Se det som klasser i ett rollspel som avgör lite hur vi spelar och vår potentiella utveckling i allt från hur bra vi kanske är på precision när vi kastar eller liknande.
The Road-läget ger en del val för den som vill låtsas vara en aspirerande sportstjärna
Detta är inte det mest dramatiska av karriärlägen som finns inom sportspel som finns men det finns fortfarande tillräckligt med val och immersion här för den som kanske vill simulera drömmen att få vara en baseball-spelare. Vi får välja hur vi ska få utvecklas och tränas. Vi kan även kompensera vår karaktärs statistik med utrustning. Mer av denna utrustning kan såklart låsas upp i slumpdrivna paket vi kan köpa för en virtuell valuta eller riktiga pengar om vi behagar. Dessa paket innehåller dessutom spelare i form av spelkort som vi sedan kan köpa och säljare på communitymarknaden om vi så behagar. Det finns en hel fantastdriven ekonomi för den som vill fördjupa sig i detta och försöka få en komplett samling.
Vi har även ett karriärläge där vi får chansen att driva ett lag i Franchise-läget. Där får vi bolla med budgetar, rekrytering och så vidare. Här kan vi dock inte designa våra helt egna lag utan får snällt välja ett av de redan existerande lag, som inte heller kan flyttas till andra städer om det så önskas eller användas online mot andra spelare. För dessa funktioner är det Diamond Dynasty som gäller. Diamond Dynasty är utan tvekan MLB: The Shows ögonsten och det är där vi får göra vårt helt egna lag som vi sedan med tiden får chansen att bygga upp och fylla med de drömspelare vi kan rekrytera och hitta genom köpbara paket.
Det är nästan löjligt hur mycket som finns att göra inom Diamond Dynasty. Det finns ett erövringsläge där du kan låta ditt lag sakta ta över den amerikanska kartan, tävla mot andra lag och även försöka norpa fans från motståndet, samt att vi tar vårt lag online där vi, som jag blev, kan bli krossade ganska snabbt. Utöver det så finns det utmaningar, evenemang och olika kriterier vi kan klara och fylla för att låsa upp belöningar, legendariska spelare och så vidare.
Diamond Dynasty är helt klart där det mesta av spelets innehåll ligger
Baseball är inget för mig egentligen. Det är en rent utsagt ganska utdragen sport som jag klarar mig utan. Men det hindrar inte The Show från att vara imponerande i hur detaljerat det är och hur stor dedikationen är till sporten som vackert renderas på våra TV-apparater. Men det är en kamp för den oinvigde, utan tvekan. Det tog ett tag innan spelets menyer och faktiska krokar fick tar i mig och jag faktiskt förstod de intrikata detaljerna som fanns i spelmekaniken eller sportens regler. Jag hade gärna sett ytterligare steg tagna för att introducera sporten till nya spelare.
Men folk som jag är knappast seriens målgrupp och det är ändå helt okej. För utvecklarna SIE San Diego vet vad de gör med varumärket och levererar en kvalitativ upplevelse jag har få klagomål på utanför min egna okunskap. Det är en välpolerad upplevelse som visar dedikation till sitt ämne.