Rise & Fall: Civilizations at War

Har du spelat strategispel så har du säkert också haft den här frustrerande känslan av att de där nötterna till fotsoldater hade gjort bättre nytta som galärslavar än som elitsoldater. Nu ger Stainless Steel Studios oss chansen att själva kliva in på slagfältet och visa var skåpet ska stå. Ta ett strategispel av standardtyp och para det med lite rå action i tredjepersonsvy, ja då har du något som liknar Rise & Fall. Utvecklarna har verkligen försökt förnya den ganska stelbenta strategigenren med att låta spelaren direkt ta kontrollen över en karaktär i tredje person och gå lös på fienden med allehanda tillhyggen. Så långt, så bra.

I grund och botten är det här ett väldigt standardmässigt strategispel. När man först startar upp det så får man tydliga Ages of Empires-vibbar och måste först skapa ett antal medborgare som får ägna sina dagar åt att hugga träd och gräva guld. Därefter är det dags att bygga sin vanliga bas, komplett med baracker för att träna soldater och smedja för att uppgradera vapen och rustningar. För att försvara sig kan man konstruera kraftfulla murar som fienden har riktigt svårt att ta sig igenom.

Rise & Fall: Civilizations at War innehåller fyra spelbara civilisationer. Skillnaden mellan de olika nationerna är små och deras enheter, men få undantag väldigt lika. Visst kan det vara svårt att vikta spelet bra om sidorna skiljer sig allt för mycket åt, men det här känns bara trist. Varför inte hellre satsa på färre civilisationer men göra de som är med riktigt bra istället? Varje sida har också två olika hjältekaraktärer som huvudenheter. Hjältarna är spelets riktiga godbitar och det enda som gör att Rise & Fall håller huvudet över vattenytan. Genom att bygga dina arméer och dina städer kan du efter ett tag nämligen få tillgång till en hjälte. Den här hjälten kan man kontrollera själv, ett tag åt gången. Även om själva strategibitarna är högst standardmässiga så är hjältarna det inte. De är superstarka krigsmaskiner som enkelt krossar stora horder av fiendesoldater. För att inte spelet ska urarta helt så kan man bara kontrollera hjältarna under kortare stunder, sedan måste de återhämta sig ett tag innan det är dags för nästa slakt. Tyvärr lider även hjältekonceptet av spelets övergripande problem - kaos. Den artificiella intelligensen som styr dina och fiendens trupper är så pass usel att den inte bäddar för några smartare strategiska manövrar utan även det mest välplanerade fältslag urartar strax till någon slags bilda-hög-fight tagen ur Asterix och romarna där folk far till höger och vänster. Tråkigt då spelet har högre ambitioner än då. Spelets ensamkampanj är lång ifrån klockren och känns, som resten av spelet inte riktigt färdig. Man har mest pliktskyldigt slängt ihop ett antal uppdrag som inte alls känns stimulerande att spela och ta sig vidare i. Spelets mellansekvenser är av samma kvalitet och bidrar till att lågbudgetkänslan verkligen fastnar.

Det är verkligen synd att Stainless Steel Studios inte lyckats knyta ihop säcken. Idén är bra och man känner verkligen att det finns potential under den illa sammanflätade ytan. Systemet med kontrollerbara hjältar som både kan ge ett avbrott i en tråkig strategisession och samtidigt stiga i graderna och bli bättre och bättre under spelets gång är riktigt bra. Bra är även sjöslagen där möjligheten att gruppera enheter på båtar gör att de flesta problem som spelet har med att kontrollera enheter själv försvinner.

Är du strategibiten, men vill testa något nytt eller kanske en actionnörd som tycker att strategi är lika roligt som att gå till tandläkaren? Ja, då kan det här vara något att titta närmare på. Förvänta er lite lättare underhållning på antikens slagfält och inte spelmässig perfektion så kommer ni att ha en trevlig tid tillsammans med Kleopatra, Ceasar och de andra hjältarna i Rise & Fall.