Det är inte förrän man märker att sin Gamecube har ett tunt lager damm på sig som man till fullo inser hur hårt speltorkan drabbat sin gamla livskamrat. Sorgligt nog har det sett ganska dystert ut på spelfronten ett bra tag för Gamecube-ägare. Så plötsligt ljusnar det - Nintendo utannonserar några sista storspel till sin fyrkantigaste skapelse. I ett av dem har självaste Mario huvudrollen.
Ett plattformsspel som är baserat på ett rollspel som är baserat på ett plattformspel. Låter det komplicerat? Det är inte så farligt, ta ett djupt andetag och läs meningen en gång till. Redan för tio år sedan fick delar av världen ta del av en Mario som inte bara kunde hoppa på sköldpaddor, generöst dela ut piller, sporta och agera domare. Plötsligt skulle världens mest kända mustasch ge sig ut och samla ihop lite erfarenhetspoäng. Super Mario RPG: Legend of the Seven Stars släpptes inte här i Europa men var en intressant genrefusion som erbjöd en del spelglädje. Rörmokaren fungerade oväntat bra i rollspelsammanhang och spelet fick en uppföljare på Nintendo 64. Men allting var förändrat. Mario hade blivit platt som papper och gled runt i en värld av pappkulisser. Estetiskt fungerade greppet bra. Nya Mario fladdrade runt i två dimensioner i en värld uppbyggd av tre. I uppföljaren till Gamecube utvecklade man tanken och byggde upp fler spelmoment kring plattheten. Mario kunde rulla ihop sig till ett rör och ta sig till nya ställen. Han kunde också vika ihop sig till pappersflygplan och pappersbåtar för att forcera luft och vattenhinder.
När Mario som rollspelshjälte redan sjunkit in i människors medvetande genom att ta några extra rundor på bärbart format blev han plötsligt nostalgisk. Den gamle plattformshjälten gick tillbaka till det han fortfarande kan bäst. Slut på turbaserade strider - Mario tar med sin tvådimensionella skrud tillbaka till gamla jaktmarker. Snart skall vi få sätta Super Paper Mario i vår Gamecube. En spin-off på spin-offen. Platt är det nya svart och 2D det nya 3D.
Huvuddelen av Super Paper Mario är alltså ett traditionellt plattformspel sett från sidan. Men spelaren kan vränga hela världen ut och in och på så sett få Mario att även kunna röra sig i djupled. Spelets pussel byggs på att världen plötsligt kan få detta djup, med vilket vägar öppnas som tidigare varit stängda. Samma förvrängning av världen sker också i strider mot spelets bossar. Precis som vanligt så slipper pappersmario flänga runt ensam. På resan släpar han med sig både sitt livs kärlek och sin ärkefiende. Prinsessan har med sig paraply för glidflygning och Bowser sprutar eld över allt brännbart. De samlade förmågorna hos de tre skall användas till att lösa pussel och oskadliggöra fiender.
I mitten av 80-talet fick Nintendo idén om den stora Mario. Följaktligen skapades svampen som fick honom att växa. Sen dröjde ungefär ett par decennier innan de fullföljde tanken. Vad är roligare än en stor Mario? En ännu större Mario! I New Super Mario till Nintendo DS kan man växa till en gigantisk karaktär som enkelt krossar allt motstånd. I Super Paper Mario kan man göra samma sak: Mario, Prinsessan och Bowser kan växa till stora pixeltrogna varianter av sina 8-bits alteregon. Peach blir Toadstool, Bowser blir King Koopa och Paper Mario blir vanliga Mario.
Det vore trevligt om ett sista riktigt bra Mariospel fick stoppas i mitt stackars halvbortglömda Gamecube. En sista dödsryckning eller en avslutande fanfar - förhoppningsvis kommer Super Paper Mario tillsammans ett par andra sista storspel ge oss tillfälle att ge den lilla kuben lite välförtjänt uppmärksamhet igen.