Året är 2142 och en ny istid har svept in jorden i ett järnhårt och obönhörligt grepp. Två sidor står mot varandra. Väst mot öst. Den europeiska unionen (EU) mot Pan Asian Coalition (PAN). På grund av det nya och väldigt darwinistiska klimatet kan den ännu inte genomfrusna jorden bara föda invånarna hos en av de två sidorna. Sällan har grunden till en konflikt varit så basal - överlevnad.
Nog om pressmeddelandedravlet, här kommer drygt fem tusen tecken hård och okonstlad fakta. Först och främst så ska det sägas att betan är rätt begränsad. Den innehåller bara en bana, Verdun och endast ett spelläge, Titan Mode. Nu är just det spelläget extra intressant och DICE vill gärna ha feedback på hur just det fungerar då det är helt nytt för Battlefield-serien. En Titan är en fetstor slagskeppsliknande luftfarkost som den egna sidans befälhavare kontrollerar. Med titanen kan befälhavaren själv hjälpa sina trupper då han kan kontrollera titanens massiva arsenal av luft till mark-vapen. Titanen är även skyddad av en näst intill ogenomtränglig energisköld. Det är inte alls lönt att försöka attackera den med någon av spelets luftburna attackfordon. Istället finns det (av någon anledning) ett antal baser med anti titan-missiler strategiskt utplacerade i landskapet. För att kunna avfyra en missil måste någon i det egna laget närma sig avfyrningsrampen, koppla upp sig och programmera om missilen så att den avfyras mot fiendens titan. Nu gör man inte speciellt mycket själv utan det är samma process som när man ska ta en flagga i de tidigare Battlefield-spelen - man väntar nära rampen tills det att hela processen är färdig. Så långt skiljer sig Titan Mode inte nämnvärt från en vanlig Battlefield 1942-match. Det är när man skjutit bort fiendetitanens sköld som det börjar hända saker. Nu kan man nämligen landstiga på motståndarens titan och där försöka förstöra dess försvar för att till sist spränga hela rasket i luften genom att förstöra reaktorkärnan. Titanen är nämligen rätt stor och innehåller en hel del korridorer som lämpar sig ypperligt för ställningskrig. Det hela bäddar också för en del taktiska finter. Hur många i det egna laget ska befälhavaren beordra att försvara den egna titanen? Eller ska han istället satsa på att försöka ta fler baser och försvaga den andra titanen nu när fienden har fullt upp med att jaga runt i en titanbuk istället för att försvara missilbaser. Man behöver inte heller borda titanen och spränga den inifrån. Det går utmärkt att fortsätta mörsa på med missiler tills inte bara skölden är borta utan hela rasket är sprängt i molekyler. Även om det här är nyheter på Battlefield-fronten så måste jag säga att det är kanske inte så här långt någon riktig revolution, utan mer en extra krydda till de traditionella spellägena.
Fordon och vapen känns helt och hållet som om de kommer att kunna finnas om 136 år. Det finns stridsvagnar som svävar på energifält istället för att rulla på larvfötter. Mechs stegar majestätiskt fram över de snöiga vidderna och utgör skrämmande uppenbarelser för en liten ynklig infanterist. Det som förändrat sig minst är faktiskt det man kan flyga med. Även om de svävar runt i luften med futuristiska energimotorer så fungerar de precis som attack- eller transporthelikoptrarna som finns med i de tidigare spelen. Själv gillar jag viktningen av vapensystemen på fordonen. Det är sällan som föraren kan kontrollera de mest kraftfulla vapnen på fordonet utan det behövs även en skytt som sköter den stora kanonen. En smart detalj som ytterliggare främjar lagarbete. På tal om lagarbete så har Battlefield 2142 precis samma smarta gruppsystem som i Battlefield 2. Det är hur enkelt som helst att skapa en ny grupp eller att gå med i en befintlig. Man får ordrar av lagets befälhavare och lägger ut dem på den egna gruppen. Nytt är dock att man som gruppchef kan få specifika egenskaper som att kunna kontrollera små spanings- eller försvarsrobotar som hovrar kring gruppchefens huvud. All information om banans baser och gruppens mål finns presenterat som ikoner på spelarens HUD. Ibland kan det bli riktigt virrigt många ikoner som snurrar runt på skärmen. Tidigare kunde enskilda spelare låsa upp nya vapen vart efter man steg i graderna och det systemet finns kvar även här. Nytt är att nu kan gruppen kan få uppgraderingar under matchens gång. Det kan handla om att få tillång till EMP-granater för att störa ut fiendens fordon eller möjligheten att placera ut självkontrollerande små vakttorn kompletta med en dödlig kulspruta. En övergripande känsla är att spelet är snabbare, jag snackar inte grafiken utan mer livet. Det är över snabbt om man inte passar sig och det känns som om Battlefield 2142 är mer oförlåtande än tidigare. Något som tyder på att vapenutvecklingen gått framåt på sisådrä 140 år.
64 spelare ska kunna drabba samman på en och samma gång och funktionerna för att stiga i graderna och för att samla på sig utmärkelser och medaljer har följt med från Battlefield 2. Det här systemet fungerar fortfarande bra, men själv skulle jag vilja ha köttigare saker att låsa upp. Det kanske kommer, det här är ju fortfarande bara en beta.
Man känner igen Battlefield 2 under skalet och ibland kan jag tycka att lite väl mycket av den tidigare versionen lyser igenom. Nu har DICE lagt med tillräckligt mycket nyheter för att man inte ska skälla på dem och kalla det här för en Battlefield 2-modifikation, men den känslan är svår att bli av med och den ligger kvar hos mig efter ett antal hårda matcher de senaste dagarna, speciellt som när det är tänkt att Battlefield 2142 ska bli ett fullprisspel. Nu är det här fortfarande en beta, men den känns faktiskt skapligt klar och det är inget påtagligt som direkt sticker i ögonen och ser ofärdigt ut. Vi ser fram emot att kunna leverera mer information när vi får tillgång till ett komplett recensionsexemplar.