Ett av de spel jag lirade mest till den idag tämligen insomnade PS Vita var Mortal Kombat. Det kändes halvt overkligt att kunna ha med sig ett så påkostat fightingspel som flöt på och kändes som en komplett upplevelse på resande fot. Därför är det kanske inte så konstigt att jag sett fram emot Switch-versionen av Mortal Kombat 11, såhär sju år senare (PS Vita-versionen kom 2012).
Och nu är den alltså här, och det går återigen att ta med sig en tämligen komplett fighting-upplevelse med sig överallt - eller bara starta på TV:n hemma och lira mot polare. Normalt är fighting inget jag tycker hör hemma på bärbara format. Att slåss mot datorn är en rätt fattig upplevelse efter de aldrig går att lura med mind-games och inte kan överraskas genom att plötsligt byta strategi.
Mortal Kombat 11 till Switch innehåller exakt allt från de övriga versionerna.
Men Mortal Kombat, precis som Smash Bros-serien, har ju även en väldigt välgjord singleplayerkomponent, och det orsaken till att jag sett fram emot detta. Den lite väl överdrivna grinding som krävs fungerar bättre på resande fot där tragglande mot datorn är allt jag har, och det är kul att rusa runt i Krypt och låsa upp saker. Även de olika utmaningarna i Towers of Time känns mer motiverade när jag sitter på ett flygplan och inte har tillgång till mänskligt motstånd, och det blir ett bra tillfälle att träna combos och liknande.
Om du läst min recension av Xbox One X-versionen, så vet du att jag var väldigt förtjust i den. Med ett mindre tidskrävande upplägg för att låsa upp saker hade jag nog rent av övervägt att smaska på med betyget nio. Men hur är det till Switch då? Här finns ju absolut inte samma hästkrafter och både grafik och upplösning har tagit stryk. Och hur är det med flytet?
Inställningsmöjligheterna för kämparna är goda, och de går att anpassa rejält.
Faktum är att jag genomgående är positivt överraskad av det tekniska. Visst märks det att färgerna är mattare, att bildkvaliteten inte är detsamma och att detaljer plockats bort. Shiver Entertainment (som gjort denna version) har gjort ett vansinnigt bra arbete med att erbjuda precis tillräckligt mycket grafisk puts för att det under striderna ska vara tydligt att det är Mortal Kombat 11 som spelas och det är inte alltid uppenbart vad som fått stryka på foten.
Något de däremot inte offrat är flytet. Mortal Kombat 11 rullar på i mycket stabila 60 bilder per sekund och endast vid Fatal Blows (och Krushing Blows samt Fatalitys) märks det att bilduppdateringen dyker. Då är å andra sidan allt självgående så det är inget som påverkar spelbarheten på något sätt. Det är med andra ord helt rätt prioriteringar Shiver Entertainment och för att vara ett Switch-spel ser det faktiskt otroligt bra ut.
Tyvärr är Joy-Cons tämligen undermåliga för tvådimensionell fighting av klassiskt snitt.
Dessutom är tyngden i spelet bevarat, och det är ljuvligt kul att dela ut uppercuts som får tänder att rasa ur truten på motståndarna, riva åt sig ett spjut ur bakgrunden för att spetsa min motståndare likt en shish kebab och avrunda allt med en grotesk Fatality. Mortal Kombat 11-känslan är verkligen perfekt överförd till Switch. I teorin åtminstone. För det finns en grej som verkligen påverkar spelupplevelsen negativt. Joy-Cons.
Dessa små, geniala tingestar tillför så mycket i de flesta andra spel, men när det kommer till tvådimensionell fighting, duger de helt enkelt inte. Orsaken är främst att det saknas ett riktigt styrkors. Istället får fyra knappar användas för att emulera detta, vilket ärligt talat fungerar sådär och gör flera specialattacker onödigt svåra att få till. Lösningen blir istället att spela med analogspaken, och det är på tok för långsamt och inexakt istället.
För den som vill spela igenom storyn väntar runt tio timmars trivsel.
Med en Pro Controller kan du dämpa problemet, men faktum är att inte heller den har något bra styrkors jämfört med Dual Shock 4 och Xbox One-handkontrollen (eller det till PS Vita när det begav sig). Att kunna spela Mortal Kombat 11 på resande fot är en ren fröjd, men det här gör att jag måste ha med mig en Pro Controller för en bra upplevelse, som ändå inte riktigt ger samma känsla av kontroll över matcherna som till de övriga formaten.
Det är synd och skam, för kampanjen i Mortal Kombat 11 är väldigt välgjord och väl värd att spela igenom. Vi snackar timmar av underhållning som doftar lika delar Hong Kong-action och amerikansk kultfilm. Kollegor jag snackat med säger att de löst problemet genom att skaffa Hori Nintendo Joy-Con D-Pad, som är en officiellt licensierad Joy-Con med ett vanligt styrkors som tydligen är bra. Jag har dock inte själv haft möjlighet att prova spela med detta.
Att kunna ta med sig Mortal Kombat 11 på resande fot är en fröjd, men bristerna i spelkontrollen dämpar glädjen något.
Mortal Kombat 11 till Switch är en otrolig version som har allt de andra versionerna erbjuder ända ner till flytet. Visst är upplösningen lägre och visst har grafiken skalats ner, men detta är ändå ett riktigt hästjobb. Tyvärr gör styrdonen till enheten att spelet inte blir så underhållande som det hade kunnat vara och i slutändan drar jag därför av en pinne på betyget jämfört med PC, Playstation 4 och Xbox One. Visst har denna version fördelen av att vara bärbar, men spelkontrollen i ett fightingspel är något man inte får kompromissa med.
