Giants: Citizen Kabuto

Efter att ha utvecklat ett tiotal spel, som anställda hos Shiny Entertainment bestämde sig fem stycken grabbar för att sluta hos Shiny och starta ett eget företag. Planet Moon Studios blev till och projektet Giants kunde påbörjas. Nästan fyra år senare står spelet färdigt, ett spel som kantats av diverse problem under sin utvecklingsfas och ett spel som jag personligen ihärdigt väntat på. På den årliga europeiska spelmässan ECTS, så tidigt som 1998, fick jag för första gången spela Giants. Jag träffade ett mycket entusiastiskt Planet Moon bakom lykta dörrar och fick för första gången bekanta mig med den oförglömliga fantasivärld de jobbade med att skapa. Jag blev förbluffad och förundrades över den enorma uppfinningsrikedom, originalitet och grafiska perfektionism de visade upp. Sedan dess har jag intre4sserat följt spelets utveckling och gladeligen skrivit spaltmetrar om spelet.
Efter två år i utveckling drabbades huvudprogrammerare Andy Astor av cancer och utvecklingen av Giants avbröts. Resten av medarbetarna i Planet Moon tappade lusten att slutföra det efterlängtade mastodontspelet och luften gick ur mig. Idag är spelet tillägnat minnet av Andy och ger det hela ett allvarligt djup mitt i allt humoristiskt underhållningsvåld.

I Giants blandar Planet Moon djärvt. Här finns massor av välavvägd och kul action, strategisk planering och massor av humor. Inte sällan blir spelets handling totalt bisarr och att Planet Moon härstammar från Shiny märks tydligt redan från start. Vid utannonseringen av projektet var den originalitet som spelets tre olika raser innebar imponerande och välkomnades med öppna armar av en enig, internationell spelpress. Denna mångfald utgör kärnan i Giants som strukturellt ger termen actionspel en annan innebörd. Stundtals blir actionelementen dock lite väl påtagliga och spelet tenderar att bli för linjärt. En viss balansering där spelets grundläggande strategiska moment trappades upp och förstärktes, skulle varit välkommen.

Invånarna, som också är spelets huvudpersoner är indelade i tre olika raser.

-Kabuto, den första rasen, en reslig best på 30 meter är den som imponerar mest. Hans svaghet är att han måste ha ett rejält matförråd för att inte bli trött och tappa sin enorma styrka.

-Sea Reapers, den andra rasen, är spelets kvinnliga karaktärer som, ombord på ett skepp, seglar runt på haven kring de frodiga öarna. Detta är en magisk ras som kan påverka väder och vind i sin kamp mot utomstående hot. Sea Reapers skapade, då de var fredliga och regerade på öarna, jätten Kabuto i ett försök att skydda sig mot spelets tredje ras. Den vackra Delphi är den yngsta företrädaren för Sea Reapers.

-Meccaryns är den tredje rasen och består av fem vilsna utomjordingar. Meccaryns har nödlandat på planeten för att reparera sitt rymdskepp. Resans hägrande mål var en planet där kvinnor och berusningsdrycker flödade men den korta vistelsen för att reparera skeppet övergick snart i en utdragen kamp mot de rivaliserande raserna. Meccaryns är de karaktärer som spelaren startar med i spelet föratt sedan ta sig an de andra.

Något som är mycket imponerande är att Planet Moon har fått balansen mellan de olika raserna att fungera så bra. Eftersom de olika karaktärerna är så olika har det varit svårt att få spelet att bli rättvist, oberoende av vilken ras spelaren väljer att kontrollera. Detta är dock perfekt avvägt och innebär att Giants är både variationsrikt och mycket underhållande, även i flerspelarläge. Såväl första- som tredjepersonsperspektiv används i actionsekvenserna. Eftersom de olika karaktärerna beter sig helt olika är valet av stor vikt för spelaren. Sea Reapers använder sig av sin magiska ådra för att eliminera sina fiender som får försöka överleva såväl tropiska stormar som syndafloder. Kabuto använder sig av sin oerhörda kraft för att göra livet surt för de andra raserna. Meccaryns ställer till med minst lika mycket oreda med hjälp av en övertygande arsenal av högteknologiska vapen. En fjärde ras som inte kan styras av spelaren finns också i Giants värld. Smarties är namnet på de små figurer som kan tillverka värdefulla föremål, såsom vapen och basläger. Genom att mata och skydda Smarties vinner man deras förtroende och får på det sättet lite extra hjälp genom spelets 30 nivåer.

Det finns en genuin och härlig humor i Giants som tillsammans med balans i såväl spelmoment som visuellt innehåll gör detta personligt och karaktäristiskt. Meccaryns är ett gäng galna grabbar som egentligen bara vill åka hem och dricka öl och deras åtskilliga diskussioner med alla otursförföljda Smarties får mig att fnittra i omgångar. Men trots den originalitet som återfinns i spelet så har väl kanske den mest uppmärksammade biten av spelet varit grafiken. Designmässigt är Giants ljusår från den traditionella PC-grafiken där världen består av färggrannhet och superb formgivning. Samtliga karaktärer och diverse varelser är som hämtade ur en annorlunda sagobok från bibliotekets mörkaste gömmor. Att spela Giants är en fröjd för ögat likväl som för avtryckarfingret och geniknölarna. Att utvecklingen försköts och att spelet försenades mer än ett år syns bitvis då de polygonmiljöerna blir lite väl blockiga.

Det är otroligt trevligt när ett spel håller vad det lovat och när utvecklare som Planet Moon vågar trotsa det förutbestämda och gör något nyskapande och originellt. Jag gillar Giants och spelar det, leende och gärna.