Super Monkey Ball: Banana Blitz

Segas härliga bollapor är tillbaka och återigen gäller det att med en stadig hand guida dem genom en rad pusselbanor i jakt på banor rekordtider och målsnöre. Det hade kunnat bli olidligt svårt, frustrerande och kostsamt (räknat i sönderslagna handkontroller) om Sega valt att designa banor som liknade de från de första spelen till Banana Blitz. Lyckligtvis valde de att gå en mer förlåtande väg, där smala passager ersatts av ett mer plattformsorienterat hoppande med diverse hinder i form av mullvader, stötstolpar och papegojor längs banorna. Mellan dig och avgrunden finns ofta ett skyddande staket och det känns även som tiden är mer generöst tilltagen. Därmed inte sagt att spelet blivit mycket lättare.

Super Monkey Ball: Banana Blitz innehåller åtta världar och dessa avslutas med en bossbatalj. Japp, du läste rätt. Bossarna gör entré i apornas värld och gör det faktiskt med den äran. De första bossarna är snarlika och kräver att du cirklar runt dem och tajmar in en attack mot en blinkande knapp (exempelvis en navel). Bossen som avslutar ökenvärlden är ett bra exempel då hela han utgör en bana med olika hinder som ska passeras innan man slutligen rullar över hans självförstörelseknapp. Det tog ett tag innan jag förstod vad själva målet var med den bossen, men när jag väl gjorde och rullade hela vägen till knappen så var det en mycket tillfredställande känsla på samma sätt som det ofta är att klara en bana som man försökt bemästra några gånger i Monkey Ball.

Det finns fler roliga bossbataljer, men de får ni upptäcka på egen hand. Banorna är som sagt var inte utmanande på samma sätt som i det första spelet, men på sina ställen krävs det både två, tio eller tjugo försök innan man lyckas passera banan, tyvärr är dock antalet banor färre än vad som bjudits i de tidigare spelen. Jag föredrar den mer exakta precisionen när man styrde med kontrollspaken, men efter några timmar med Wii-fjärren känns det hela helt intuitivt även om det vara lite svårt att bemästra bromsandet. Det är ett annorlunda sätt att styra på, som säkert många kommer att gilla bättre än det tidigare kontrollupplägget.

Att Sega har valt att sänka antalet bananer som krävs för ett extraliv från hundra till tjugo innebär att man uppmuntrar till mer risktagande och det blir mer attraktivt att försöka rulla ut längs en smal avsats i jakten på en klase än tidigare. Banorna innehåller dessutom ofta riskfyllda genvägar som kräver mod, stadig hand och en tunga som ligger rätt i mun.

Men själva huvudäventyr är bara halva nöjet med Banana Blitz, om ens det för när pusselbanorna tar slut finns det massor av annat att utforska på skivan. De 50 mini-spelen som inkluderats hade nästan kunnat släppas som ett separat spel och kommer att sysselsätta de flesta under många långa timmar. Här finns versioner av klassiker som Monkey Target blandat med nyheter som att stapla nyckelpigor på en pinne, sortering av frukt, squash, snowboarding, tefatsflygande och mycket mer. Tyvärr känns de flesta av spelen relativt kortlivade och inget av de känns så fylligt och genomarbetat som exempelvis Monkey Target var i originalet. Det nya Monkey Target är visserligen väldigt roligt, men jag har svårt att se hur det skulle kunna hålla lika länge som i ettan eller tvåan. Många av mini-spelen har också ganska snarlika kontrollupplägg, så det känns som man spelar samma spel fast med alternativ grafik.

Nu ska jag inte gnälla alltför mycket. När det tar ett par timmar att gå igenom och bara testa de mini-spel som följer med, vet man att det är en bra deal som Sega erbjuder. Vissa mini-spel som exempelvis det med tefaten kommer även kräva en hel del träning innan jag blir riktigt bra. Jag har dock svårt att se att vi kommer att jaga high scores eller mötas i prestigematcher i mer än en handfull av dessa spel här på redaktionen. Detta sagt så bjuder Banana Blitz på många timmars apkul underhållning i spelsoffan.